Padlet är en interaktiv yta på webben där människor kan lägga in information för att dela med varandra. Om man tänker sig en anslagstavla, där även bilder, dokument och länkar kan läggas in. Man kan ändra bakgrund och layout på ytan och flytta informationsrutorna omkring. Varför inte låta eleverna skriva ner olika tankar om ett ämne dör att sedan lägga ihop de tematiskt.
Padlet kan delas med andra, antingen bara några utvalda eller med hela världen. Man kan dela så att andra kan bara se, eller varför inte bjuda till andra att komma in och skriva på din tavla. Du hittar padlet på sv.padlet.com.
Exempel på en padlet ser du nedan. Du är välkommen att testa att skriva in något på anslagstavlan. Varför inte lägga till en bild eller ställ en fråga till IKT-pedagogerna.
I slutet av januari åkte 24 representanter från Kalmarsunds gymnasieförbund till London för att delta i LIN Educations evenemang The Network Experience och besöka BETT2015. I detta blogginlägg har vi samlat ihop hela delegationens samlade rapporter, tankar och reflektioner kopplade till denna resa.
24 mars var en höjdpunkt för alla som är intresserade av skolutveckling med BFL (bedömning för lärande) i fokus. Lin Education arrangerade ett event där bland annat svenska forskare, skolledare och inte minst Dylan Wiliam stod på talarlistan.
Christian Lundahl, Alli Klapp och Magnus Hultén som alla forskat på betyg och bedömning inom svenska skola redovisade delar av sina resultat. De har bland annat ur ett elevperspektiv tittat på hur betyg påverkar självbild, motivation och lärande. Det finns ingen forskning som generellt kan visa att betyg har en positiv inverkan på elevers resultat. Det finns effektivare sätt att utveckla elevers lärande. Eftersom hela konferensen hölls på engelska kommer detta citat i följande form: ”Our review shows that there is significantly more effective ways to provide feedback that gives students a positive perception of their skills and helping them understand what they actually needs to do to get ahead”. Då kanske svensk skoldebatt skulle handla om andra saker än i vilken ålder elever ska få sina första betyg. Christian Lundahl var mycket tydlig med att betyg i årskurs fyra inte skulle ha någon som helst positiv effekt på svenska elevers resultat i PISA, om det nu är det som är målet.
Malin Westlundh och Patrik Landström berättade om sina erfarenheter från att driva ett formativt ledarskap som rektorer i Linköping. De framhöll hur viktigt det är att vara ett gott exempel som ledare när det gäller att få lärare att jobba formativt i sin undervisningen. Som rektorer visade de på goda exempel när lärare exempelvis hade skrivit reflektion. Att då som ledare visa på mindre goda och mer goda exempel ger enligt Malin och Patrik mycket snabba effekter på hur lärare framöver kommer att prestera.
Dylan Wiliam gjorde en kortare genomgång under förmiddagen, samt gav feedback till andra talare och höll sedan en längre keynote om formativ bedömning under eftermiddagen. Jag väljer att nedan fånga några av de saker som jag tar med mig. På iktpedagogerna.se har det tidigare skrivits om Dylans bok Att följa lärande och det kan du läsa här.
Dylan Wiliam är väldigt tydlig i ett av sina grundläggande budskap, för att elevernas resultat ska bli bättre måste lärare bli bättre. Inte för att lärare idag är dåliga, utan det måste hela tiden finnas en strävan att bli än bättre. Här ligger lärarjobbets stora utmaning. Det är en självklarhet att läraryrket hela tiden måste utvecklas likväl som andra yrken i vårt samhälle. Vägen som Dylan ser att blir bättre som lärare är att använda formativ bedömning i sin undervisning.
Den stora styrkan som jag ser hos forskaren Dylan Wiliam är att han stannar inte på sin kammare med sina forskningsresultat utan han vill verkligen att de ska göra skillnad i klassrummen. Han har ett mycket skapt elevfokus i allt det han säger. Det är för elevernas skull som formativ bedömning ska användas. Han ser även eleverna som värdefulla resurser för att utveckla undervisning. Mycket fritt översatt säger han: Det finns en gratis resurs i alla klassrum. De kallas elever, använd dem.
Det Dylan beskriver som formativ bedömning kan ytligt sett verka väldigt enkelt. Lärare ska tydlig beskriva målen för eleverna, läraren ska veta var eleverna befinner sig i sitt lärande och de ska kunna ge feedback som för elevernas lärande framåt. Enkelt eller hur?
Om vi kort tittar på varje del så är ett av problemen när det gäller elevernas resultat idag i svensk skola att eleverna helt enkelt inte vet vad som är målet, vad som förväntas av dem. Redan här blir det lite knepigare som lärare att säkerställa att alla eleverna har förstått målen. Vilka metoder kan jag använda för att ta reda på det?
Nästa steg är att som lärare hela tiden veta var mina elever befinner sig i sitt lärande. Dags att ställa en ny fråga kring vilka metoder jag kan använda för att veta det.
Feedback är viktigt för att kunna hjälpa eleverna framåt i sitt lärande. När Dylan säger att det finns åtta olika sätt att reagera på feedback och att sex av dem är negativa så framstår lärarjobbet som en rejäl utmaning. Hur ger jag som lärare feedback till eleverna som leder till ett positivt agerande? Här är Dylan också väldigt tydlig med att feedback ska leda till mer arbete för eleven än för läraren.
Dylan redovisar även ett antal metoder som lärare kan använda i sitt formativa arbete.Tipset är att testa någon av dessa och att vara uthållig i ett sådan arbete och vara medveten om att det tar tid att genomföra och se positiva effekter. Så varför inte bestämma sig för att exempelvis införa ”no-hands-up” i ditt klassrum? Med Dylans ord, det är lättare att praktisera sig fram till en teori än att tillägna sig en teori och praktisera den.
En mycket givande dag i sin helhet och för dig som inte hade möjlighet att vara med, så kan du hitta allt material här.
Tack vare UR.se går det nu att se föreläsningen i sin helhet här under.
Kaizena är ett tillägg i Google Chrome som gör det möjligt att ge muntliga kommentarer i Google dokument. Tillägget är gratis att hämta och enkelt att använda. Med muntliga feedback kan det vara lättare att ge kommentarer både som lärare, och som elev om man jobbar formativt med t ex kamratrespons.
I filmen här kan du se hur man lägger till Kaizena i Google dokument:
Här visar vi hur man praktiskt kan jobba med Kaizena:
I samband med att vi har haft utbildning med våra SYL (särskilt yrkesskickliga lärare) tillsammans med LIN Education och Anders Söderberg har metoden att videoanalysera sin undervisning aktualiserats.
Våra SYLar tillsammans med Anders Söderberg
Videoanalys av undervisningen är ett mycket kraftfullt verktyg för att utvecklas som lärare i sin yrkesroll. Genom att filma och sedan utifrån bestämda kriterier analysera det som förmeddelas i filmen kan saker tydliggöras för läraren. Att använda filmen som verktyg frigör lärarens analys från tid och rum. Det är inte möjligt att samtidigt som man befinner sig i aktiv undervisning analysera det som sker på ett djupare och på ett mer reflekterande plan.
För det flesta av oss finns det en tröskel som vi måste ta oss över innan vi verkligen kan göra en djupare pedagogisk analys av oss själva på film. Den tröskeln är att det upplevs som väldigt konstigt att se och höra sig själv, speciellt i en undervisningssituation. Rösten känns inte igen och det finns många saker i kroppsspåket som man inte är medveten om innan man ser det på film. Visst kan det finns vissa saker som man kan fundera över om man ska förändra i sitt kroppsspråk, samtidigt bör vi kunna komma till en punkt där vi accepterar att detta är jag. Att endast studera det ytliga som sker och med sig själv i fokus leder inte till en djupare analys av mer intressanta fenomen i undervisningen. Acceptera och ställ inte för höga krav på det rent tekniska när du filmar, att göra det allför komplicerat med speciell filmutrustning ökar risken för att det inte blir av alls. Den enkla tillgången till teknik i form av dator, smartphone, surfplatta innebär att vi hela tiden bär med oss möjligheten att filma. Ett beslut att filma ska kunna fattas med ganska kort varsel i stort sätt i samband med att jag är på väg att starta upp en lektion kan jag fatta beslutet att filma den.
För att sedan verkligen kunna jobba med analysen av undervisningen blir det väsentligt att avsätta tid för detta. Det är i det fallet bättre med kortare tider med täta intervaller än att avsätta längre tid mer sällan. Helt enkelt att hitta en tid i veckoschemat.
Lyssna på intervju med Marie Wolke om videoanalys i undervisningen.
Jag tror också att det är bra att skapa någon form av mall som lärare när man ska analysera sin undervisning i samband med att man ser filmen. Kan även vara bra att ha ett antal mallar utifrån vad det är som man vill specifikt studera vid varje tillfälle. Exempel på sådana mallar där frågor kopplas till: Tydliggörande av mål – hur tydlig är jag när jag förklarar för eleverna?, Interaktion mellan lärare och elever – hur ser min kommunikation ut i med gruppen?, Genusperspektiv – är pojkar och flickor lika aktiva under lektion?, hur fördelar jag min tid mellan pojkar och flickor?
Detta är bara några aspekter som kan vara intressanta att använda vid analys av den egna undervisningen.
Det är viktigt att inte bara stanna i analysen utan att vid varje tillfälle även dokumentera hur jag tänker förändra utifrån det jag ser. Att skapa en handlingsplan exempelvis utifrån: Detta ska jag börja med, Detta ska jag sluta med, Detta ska jag fortsätta med. Ord som Anders Söderberg skickade med oss denna dag.
Nästa steg för att ordentligt öka kvaliteten på analysen av undervisningen med hjälp av film är att ge sig in i det kollegiala lärandet. Ta kontakt med kollegor som du tillsammans med kan genomföra filmande av undervisning med och sedan gemensamt analysera. Min erfarenhet är att det är i denna process som det verkligen blir en utväxling av att använda videoanalys i syfte att förbättra undervisningen. Ideér skapas och bollas mellan kollegor för att förbättras och sedan testas i undervisningssammanhang och en positiv cirkel av kvalitetsökning i undervisningen har inletts.
Vid utbildningen av våra sylar och så som de har börjat använda videoanalys som verktyg är min upplevelse att det är ett enormt bra sätt att “ta sig in i klassrummet” hos en annan lärare. Vi får möjligheter att studera hur det ser ut när andra undervisar, det skapar möjligheter till feedback som båda kan vara stärkande och utvecklande. I ett öppet klimat skapas nya tankar och ideér som har det gemensamt att de ska gynna elevernas lärande.
Skrivet av Mariette Andersson, rektor Jenny Nyströmsskolan
Jag har för andra gången haft förmånen att få vara med på Skolsmedjans arrangemang. Denna gång var det AFKRektor, platsen var Malmö och temat var Likvärdighet. Precis som skolsmedjans representanter säger betyder inte likvärdighet lika utan likvärdighet är att vi i skolan ska ge alla chansen att utvecklas och nå sin fulla potential.
Vår första föreläsare var Per Kornhall. Han började med att visa oss de siffror som till exempel kommer ur Pisa-, Talis- och OECD-undersökningar och som alla visar en ganska dyster bild av det svenska skolväsendet, men övergick sedan till att prata om varför han faktiskt är hoppfull om att bilden ska vända. De framgångsfaktorer han ser är kollegialt lärande, uppföljning av elever och kollegial utveckling av undervisningen.
Helena Kvarnsell
En annan föredragshållare var Helena Kvarnsell som pratade om sitt sätt att jobba smart; att vara en bra lärare utan att jobba ihjäl sig. Hon berättade att hennes nycklar till att kunna arbeta på detta sätt är att skapa förtroendefulla relationer med sina elever, ha stenkoll på styrdokumenten och att hon ser till att eleverna vet vad de ska bedömas på. Apropå likvärdighet så sa hon “om man skapar det förtroendefulla klimatet i klassrummet kan man ha olika regler för olika elever” vilket jag tycker är en viktig del i likvärdighetsbegreppet.
En av grunddelarna i AFK:n som skolsmedjan arrangerar är Pecha Kucha. En Pecha Kucha är en muntlig presentation av ett ämne med 20 bilder som visas under 20 sekunder vardera.
Totalt lyssnade vi på sex presentationer. Jag tycker att jag fick lärdomar från samtliga men mina favoriter var rektor Elsemarie för hennes uppmaning till oss att fokusera på det som är viktigt och våga stå för det, UR-pedagogerna som påminde om allt bra material som de har gjort och mellanstadieläraren Micke Hermansson som pratade om sin GREJ OF THE DAY, något han gjort i många sammanhang den senaste tiden. En i grunden himla enkel ide som ger så mycket mervärde.
Vi hade också AFKtalk i grupper utifrån frågeställningar kring likvärdighet.
I min grupp diskuterade vi mycket kring hur vi som rektorer, därmed pedagogiska ledare, kan arbeta för att skapa likvärdighet på våra skolor. Det återkommande var att vi ska arbeta långsiktigt och ha en uthållighet i det vi gör. När vi gör saker kan vi misslyckas, gäller elever, lärare och rektorer och det är tillåtet bara vi drar lärdomar från det. Att vi vågar göra på olika sätt men alltid med fokus vad är bäst för eleven. Ta hjälp av forskningen, kollegor, andra skolor, gör omvärldsspaning så kan vi undvika en del misslyckande och fokusera på det som är framgångsfaktorer.
Precis som förra gånger återvänder jag hem med en hoppfullhet. Det händer mycket positivt i svenska skolor. Det finns många som arbetar stenhårt för att skolans resultat ska bli bättre och vi på Jenny Nyströmsskolan är med på tåget.
På en av föreläsningar på #afkrektor15 i Malmö har Helena Kvarnsell (@Helenakvarnsell på Twitter) berättat om vilka metoder och verktyg hon använder för att “vara en bra lärare utan att jobba ihjäl sig”. Att ”låta eleven göra jobbet”. Många bra och smarta idéer och tankar. Det Helena förmedlade handlade om läraren och eleverna. Men under hennes föreläsning tänkte jag att detta är egentligen hur alla ledare måste vara för att “jobba smart”. Det spelar egentligen ingen roll om du är lärare, IKT-pedagog, rektor eller skolchef.
Det första Helena pratade om var att skapa förtroendefulla relationer. Då kan man testa nya saker utan att veta om de lyckas. Det viktiga vid relationsskapande blir då att dem du leder vet att du jobbar för deras bästa. En del av detta är att veta varför man gör som man gör. Att vara insatt i styrdokumenten är grundläggande och lika viktigt för ledaren som för dem vilka ska ledas. En lärare måste känna till läroplaner, ämnesplaner och kursplaner, men samma gäller för andra ledare inom skola i lika stor grad.
Om förtroende finns, både mellan ledaren och gruppen, och inom gruppen, så kan man med fördel använda kamratrespons som arbetsmetod. Eleverna ger feedback till varandra och ofta gör det på riktigt bra och utförligt sätt, varför skulle då inte lärare kunna ge feedback till varandra? Vi kallar det då för kollegiallt lärande, men principen är den samma. Det viktiga är att man i förväg bestämt riktlinjer för hur man ger feedback och vad man ger feedback på.
Att tänka på att alla är olika och ha olika regler för eleverna kräver också att man känner sin klass. För en elev funkar det bra att lyssna på musik medan den jobbar. En annan måste ha allt avstängt för att koncentrationen inte ska rubbas. En elev kan bäst förklara sina tankar genom att spela in podcast. En annan gör det bäst i skrift. Vi vuxna fungerar på samma sätt. Även om uppgiften är samma så är vi olika och vill använda olika vägar för att komma fram till målet. I mitt arbete som IKT-pedagog har jag ofta tänkt hur tacksam jag är att digitala verktyg gör det möjligt för både lärare och elever att jobba på olika sätt men ändå komma fram till samma slutpunkt.
Helena Kvarnsell
Att jobba transparent är också viktigt. Ledaren ska ha med gruppen redan på planeringsstadiet. Att vara med i processen innan själva arbete påbörjas gör att alla är lika införstådda med varför man gör uppgiften, alla kan framföra synpunkter på hur det ska genomföras och alla kan säga sitt vid tidsplanering. Jag har varit med om KPT-dagar där man som lärare bara fick veta vilken dag och tid det gällde. Utan att ta alla med i processen kan den typen av satsningar falla platt. Om jag jobbar fram en uppgift är jag också motiverad till att lösa det.
Utvecklingen har kommit så pass långt att vi inte längre kan/får välja bort digitalisering varken i skola eller i våra vanliga liv. Men om vi försöker hitta sätt vi kan använda digitalisering för att “jobba smart” så kan vi, genom att jobba tillsammans, anpassa den digitaliserade världen till våra behov. Det jag kommer ha med mig från #afkrektor15 är: likvärdighet är inte att göra lika, det är att att låta alla göra olika så att det blir likvärdigt.
Skolsmedjan hade satt den likvärdiga skolan i fokus för detta arrangemang. Att skapa en likvärdig skola är ett projekt som inte så lätt låter sig fångas. För mig betyder inte en likvärdig skola att alla skola är likadana utan att alla skola är bra skolor för alla elever. Alltså blir målet att skapa bra skolor för alla elever där olikheter tas tillvara. Det är ur detta skolutvecklande perspektiv som jag vill beskriva afkRektor15. Hur skapar vi bra skolor för alla elever? Vilka svar kan vi hitta om vi tittar närmare på afkRekor15?
Per Kornhall avslutar med en vacker bild. Pupill – pupil – elev – ögonsten.
Per Kornhall målar inledningsvis upp en ganska
mörk bild av svensk skolas utveckling under senare tid, med sjunkande resultat på flera områden. Framför allt menar Kornhall att det är problematiskt för likvärdigheten, sämre blir sämre. Det som Kornhall senare framhåller som framgångsrika vägar för skolans utveckling är kollegialt lärande och att ett lyckat skolsystem behöver visa stor förtroende för lärarna. Kornhall talar om det moraliska imperativet att ta hand om alla elever för att få en bättre skola. För att nå förändringar måste vi veta mycket om vår verksamhet så att vi vet vad det är vi ska förändra. Med Kornhalls ord ”Vi måste ägna oss åt prickskytte och inte skjuta med halelbössa”. När det gäller IKT i undervisningen säger han, likt många andra, att en till en är inget trollspö i sig men kan rätt använt leda till fantastiska resultat.
Helena Kvarnsells föreläsning är inte bara ett härligt exempel på hur lärare kan jobba smart utan att jobba ihjäl sig, utan Helena personifierar vikten av en engagerad lärare. Hon framhåller även betydelsen av att bygga goda relationer mellan lärare och elever och mellan elever och elever. Helena har tidigt involverat IKT i sin undervisning och det är genom en otrolig koll på läroplanens mål och goda relationer till eleverna som hon verkligen kan använda de digitala verktygens fulla potential.
Elsmarie Hallqvist tydliggjorde i sina Pecha kucha det pedagogiska ledskapets betydelse. Hon visar mycket tydligt har en rektor kan tänka och agera för att bli en tydlig ledare på sin skola, bland annat genom hur hon prioriterar bland sina arbetsuppgifter. En prioritering som gör att lektionsbesök och andra delar som är tydligt kopplade till det pedagogiska ledarskapet kommer i första rummet.
I Gunilla Ordells Pecha kucha får vi ta del av ett mycket genomtänkt utvecklingsarbete i Sigtunaboxen som med nyckelbegrepp som, kollegialt lärande, bedöming för lärande, språkutvecklande arbetssätt och IKT som pedagogiskt verktyg.
Under hela afkRektor15 så framhålls forskningen som viktigt grundfundament för skolutveckling. Namn som Dylan Wiliam, Helen Timperley, Michael Fullan, Christian Lundahl nämns vid flera tillfällen.
Alla de “feta” orden i texten ovan, kollegialt lärande, bedömning för lärande o s v, är alla viktiga för att skapa bra skolor med bra undervisning, alltså svar på den inledande frågan. Då är det lätt att säga att “Det här är väl inget nytt”. Ska man behöva åka på konferenser av typen afkRektor15 för att få till sig detta? Allt detta har ju varit med i debatten om svensk skola, i alla fall i den delen som handlar om mer än betygsålder på våra elever, under längre tid. Ja jag tycker att det finns ett klart behov av konferenser som afkRektor15, för om vi nu vet vad vi ska göra kommer frågan: Hur gör vi för att ”Bringing it all back home”? På vilket sätt kan vi ta våra kunskaper och erfarenheter med oss in i respektive verksamheter? I detta sammanhang är det ovärderligt att möta andra personer i skolsverige som funderar över samma sak. Att kunna ta del av andras erfarenheter och testa sina egna idéer tillsammans med andra gör att vi kan bredda våra perspektiv.
Genom upplägget av afktalks fick vi mycket goda möjligheter att diskutera skolutveckling utifrån de yrkesroller som vi har. För min del innebar det att jag kunde bolla tankar med och dela erfarenheter med IKT-pedagoger från andra delar av Sverige. De här diskussionerna var givande då vi kunde lägga ett IKT-perspektiv på skolutvecklingen. Diskussioner som handlade om det pedagogiska ledarskapet, om lärare som är så trygga i sin lärarroll att de prövar olika vägar i undervisningen för att nå alla eleverna, och att skapa en likvärdig undervisning. En undervisning där i alla fall gruppen av IKT-pedagoger var övertygad om att digitala verktyg har en viktig roll att spela. En del av IKT-gruppens arbete kan du se (och läsa om) här.
Clearly är ett tillägg i Google Chrome. Med tillägget är det mycket lättare att läsa texter på webben. Vill man läsa en artikel kan man med Clearly ta bort allt reklam och annan text från fönstret så att bara själva artikeln syns. Väldigt enkelt att använda.
En liten instruktionsfilm om hur man hämtar och använder Clearly:
Lärarna Jenny, Jenny, Ulrika och Anna sitter i ett vårlikt England och har ett rundabordssamtal om sina intryck under BETT 2015 och berättar om vad de tar med sig hem.
Vi är nu mitt i ett paradigmskifte när vi digitaliserar skolan och undervisningen. Joel Barker som är en av världens främsta experter på paradigmskiften säger i sina utbildningsfilmer att det är när vi är mitt i utvecklandet av ett paradigm som de nya paradigmen börjar att uppträda. Det är då vi måste vara uppmärksamma på nya mönster och sätt att lösa de problem vi ställs inför i samhället. Vi får inte glömma att se vad som händer vid sidan om det vi just nu är upptagna med att arbeta med. Jag är övertygad om att lärande för hållbar utveckling är ett av de nya paradigm som kommer att vara det vi kommer arbeta med lika intensivt om 3-5 år.
Vad fanns det om lärande för hållbar utveckling på BETT mässan? Jag gick runt i fyra timmar och hittade nästan ingenting! Fanns det med i de aktiviteter som LinEducation anordnade? Inte tydligt men efter ett föredrag av Gustaf Josefsson som handlade om utmaningar för skolan i det framtida samhället samlades spontant en grupp på nästan 100 personer som ville diskutera detta. Där kom några av de stora viktiga frågorna upp:
Varför har vi skolor i samhället?
Hur kan vi förbereda eleverna till en värld vi inte vet hur den kommer att se ut?
Hur får vi in FN:s arbete för en hållbar utveckling i skolan?
Ska vi hitta erfarenhet och kunskap om dessa frågor får rikta vår uppmärksamhet mot UNESCO, WWF och Naturskyddsföreningens modellskolor, den Globala Skolan och SWEDESD arbete.
Under onsdagseftermiddagen formades ett femtontal olika diskussionsgrupper under ledning av Karl Alfredsson som vi ser på bilden. En av de största grupperna blev den om skolan i framtiden
Efter två tidigare besök på BETT-mässan valde jag att i år inte besöka mässan, så min “BETT-resa” fick mer av annat innehåll genom LIN Educations olika spårval. Första dagen med gemensamma aktiviteter kretsade kring korta föreläsningar i TED-talks anda, spontana “teach meets” och nätverkande med hjälp av en “app” särskilt framtagen för detta. Huruvida nätverkandet mellan oss deltagare hjälptes eller stjälptes av denna app kan diskuteras. Personligen tycker jag att tanken med appen var god, men utfallet blev kanske inte riktigt som det var tänkt.
De korta föreläsningarna stod Gustaf Josefsson, Bonnie Stewart, Ewan McIntosh, Dave Cormier, Farid Nolen och gymnasieeleven Ilma för. De bjöd på massa klokheter kring sociala nätverk, vikten av att få misslyckas, att vi aldrig har vetat så lite om framtiden som vi vet nu och en form av lärande som liknades med ogräs som är uthålligt, kan växa fritt, oberäkneligt och åt vilket håll som helst.
Därefter deltog jag i ett “teach meet” lett av Gustaf Josefsson som kretsade kring framtidens skola. Många intressanta förslag, åsikter, visioner och farhågor bollades runt och vi gled in på både politik och filosofi när frågan om vad skolans syfte och primära funktion egentligen är. Om jag försöker sammanfatta så handlade det till sist om att vi behöver utforma skolan utifrån eleven mycket mer än idag och att hela skolsystemet behöver uppdateras/hackas för att passa dagens samhälle.
Mitt första spårval kallades “Att leda utan att chefa”. Här dök den största och bästa överraskningen upp, nämligen ett besök på Bohunt School. Denna icke privata skola med 1600 elever i åldrarna 11-16 år har gjort en otrolig resa och är nu en mönsterskola som har bland de bästa resultaten i hela Storbritannien.
Några av skolans största framgångsfaktorer enligt mig var ett helhetstänk och en vision/motto för skolan som genomsyrade allt, all personal, alla elever, den fysiska lärmiljön samt lektionerna. Detta helhetstänk sammanfattade skolan med tre ord; Enjoy, Respect, Achieve. Dessa ord är det första man möts av på skolbyggnadens vägg utanför huvudentrén. Bakom dessa ord finns bl.a. ett visionärt ledarskap samt tydliga och handlingskraftiga strategier för elever som behöver extra stöd. Bland klassrummen fanns både många som var anpassade till och andades ett specifikt ämne, men även några s.k. “dynamic learning environments” som var otroligt flexibla klassrum där möbleringen görs om unikt för varje lektion. Eleverna fick stort förtroende och elevernas delaktighet anser jag också vara en av framgångsfaktorerna. Delaktigheten fick vi två bra exempel på när vi gjorde en elevledd laboration i kemi och fick guidade turer runt om på skolan av artiga och duktiga elever.
På eftermiddagen efter skolbesöket drillades vi av Ewan McIntosh i idéutveckling och i konsten att bygga ett s.k. “war room”. Tidspress, post-it-lappar och mängder av strategier/metoder att ha i beaktande gjorde att det till slut snurrade i huvudet. Men efter att ha fått smälta upplevelserna lite tar jag med mig massor av bra tips, idéer och metoder för kommande arbete med idéutveckling, planering och skolutveckling.
Mitt andra spårval kallades “Spel och lärande” och leddes av Carl Heath. Spel ligger mig varmt om hjärtat och alla möjligheter som finns att använda spel i lärande tycker jag är väldigt spännande. Något som jag uppskattade var att Carl inte fokuserade på dataspel trots teknikfokuset som genomsyrar BETT-arrangemanget. Vi pratade även om kortspel, brädspel, rollspel, lajv, mobilspel, spelifiering, vad som definierar spel och deras relation till lärande m.m.
Vi fick testa ett par olika spel; Parable of the polygons – ett spel som gestaltar och väcker diskussion kring ämnet segregation/integration med hjälp av kvadrater och trianglar. Låter det märkligt, testa själv. Socratic Smackdown – Ett spel utformat för att öva diskussion och argumentation i grupp. Papper, penna, reglerna samt en text att diskutera är det enda som behövs. Klockrent spel att använda i språkkurser, samhälle, religion, historia m.m.
Till sist fick vi prova att programmera lite med det fenomenala verktyget Scratch, som tillsammans med prylar som Makey makey öppnar en oändlig kreativ värld för att trigga igång elevers (och lärares) intresse och experimentlusta.
Denna resan blev ett stor skafferi som jag kommer kunna plocka godbitar ur under en lång tid framöver, men först behövs nog lite mer tid för att smälta alla intryck.
