Kategoriarkiv: Bett2014

#BETT2014

BETT mässan

BETT mässan

Skrivet av Dominika Svensson

BETT2014. Det är andra gången jag får möjlighet att besöka London för BETT-mässan. I jämförelse med förra året var jag mer förbered inför själva mässan och hade höga förväntningar inför aktiviteterna med Lin Education.

IMG_0041

Bonnie Stewart

På den första aktiviteten fick jag möjlighet att lyssna på Bonnie Stewart (@bonstewart). Bonnie utbildar framtida lärare i Kanada och bedriver forskning kring sociala medier och undervisning. Efter att ha lyssnat på henne började jag fundera på min egen identitet på nätet. Vilka nätverk är jag med i? Vilken bild av mig som person kan man får genom att se min aktivitet på Internet? Ger jag en trovärdig bild av mig? Kan jag stå bakom den information som man kan hitta om mig där ute? I människans natur ligger det att förändra sig. Den person jag är idag har utvecklats genom flera steg, genom olika händelser i mitt liv, genom de olika personer jag träffade. Det är av stor betydelse att man är medveten om att spåren vi lämnar efter oss på nätet är bestående. De suddas inte ut lika lätt som ord skrivna på papper. Jag har en identitet på nätet och kan stå för den bild man får av mig. Det är dock viktigt att vi tar med oss det till klassrummet och diskuterar med eleverna, så att de blir medvetna om att de lämnar spår på Internet varje gång de interagerar med det.

London

London

Det viktigaste med resan är möjlighet att träffa andra, både lärare och skolledare från hela Sverige. Man får möjlighet att få en bild av de olika skolornas tankar inför framtiden, nuläge och kan jämföra det med den egna verkligheten. Att få möjlighet att föra pedagogiska samtal med lärare från olika stadier, från förskolan till gymnasiet. Utan detta riskerar man att vara hemmablind. Alla dessa samtal gav mig insikten att vi är på rätt väg och att vi har kommit en bra bit på den. Men även att det finns mycket kvar att göra och flera möjliga vägar att gå. Jag vinkar adjö till London fylld med många nya tankar och idéer.

Bett, London och möten

noname

Skrivet av Jonas Knutsson

Så nu har jag landat, både fysiskt och psykiskt, efter mitt andra år på Bett-mässan. Har haft några otroliga dagar fyllda med inspiration och lärdom. Men precis som förra året är det inte själva mässan som är det bästa då den, enligt mig, har fel infallsvinkel då de pedagogiska tankarna nästan försvinner bland de tekniska innovationerna. Och detta sagt av mig som jobbar som IKT-pedagog.

Nej, det bästa med att åka till Bett är allt runtomkring. Vi reste med LIN-Education som hade skapat ett antal valbara spår. Jag gick på “På riktigt” och “Digital litteracitet” och fick två spännande och väldigt givande dagar. Men det har andra skrivit så mycket om redan på den här bloggen att jag därför väljer att fokusera på något helt annat. Något som jag anser vara en av de största vinsterna med att spendera fyra galna dagar i London. Mötet!

Under tisdagen och onsdagens övningar jobbade jag i två olika grupper bestående av lärare och rektorer från olika städer i Sverige. Människor jag annars aldrig hade mött och vars tankar och erfarenheter jag aldrig hade fått ta del av. Jag kan nästan punktmarkera tidpunkter och miljöer där dessa samarbeten gav mig nya idéer och infallsvinklar.

noname (2)

För att inte tala om alla de inofficiella möten över ännu en kopp te och kaka där meningsutbytet är i klass med vilken dyr föreläsare, eller konsult, som helst.  Ofta är det när garden släpps och rasten tar sin början som de mest intressanta diskussionerna sker. Dessa möten är en guldgruva av lättköpt erfarenhet och visdom. 31 ikt-pedagoger, rektorer och lärare var det som åkte till Bett från Kalmarsunds Gymnasieförbund, och summerar man antalet kontakter som tagits och samtal som förts, både inom gruppen och utåt, under dessa fyra dagar så blir det en kompetensutveckling som är enorm.

Skolverket belyser det kollegiala i sin publikation “Forskning för klassrummet – vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i praktiken.” Samtidigt går de pedagogiska diskussionerna varma i sociala medier där till exempel Skollyftet bedrivs helt digitalt av lärare för lärare. Jag har en känsla av att pedagoger aldrig har delat med sig och diskuterat sitt yrke så mycket som just nu. Tesen om det  utvidgade kollegiet sprids och kan vara allt från ett fysiskt möte i London till en twittertråd. En utveckling som jag trycker gilla på. Att lyssna och ta in vad kollegor anser kan aldrig bli något negativt. Tvärtom. Man har allt att vinna. Hur man sen väljer att göra detta är en helt annan sak.

Därför var det synd att de runt 500 besökare som Lin hade hand om delades upp på två olika hotell. Den smältdegel av pedagogisk personal och diskussioner som förra året uppstod på hotellet, då samtliga bodde under samma tak, skedde aldrig i år. Vilket är synd och ett minustecken och en lärdom att ta med till nästa år.

Jag åker mer än gärna till BETT även nästa år. Men främst åker jag för de utmärkta spår, workshops och föreläsningar som finns… och alla dessa möten som fortfarande finns kvar att göra. Mässan är i stort sett sekundär.

PS: Bjud en kollega som du aldrig pratat med på en kopp kaffe och byt lite erfarenheter. Det gör gott.

Lärande och reflektion på riktigt

speakers_corner

Start vid Speakers Corner.

Skrivet av Mats Hammar

Under onsdagen deltog några lärare och
IKT-pedagoger från Kalmarsunds Gymnasieförbund på LIN Educations aktivitet ”Lärande på riktigt”. Under en fullspäckad dag med, till en början hemliga, uppgifter som tog oss deltagare runt i centrala London, via tunnelbana, museum, kända och historiska platser där nya uppgifter väntade. Uppgifterna skulle lösas i grupper sammansatta av personer som inte kände varandra sedan tidigare, med andra ord ett lysande tillfälle att knyta nya kontakter och träna samarbete.

Aktiviteten som till en början skuggades av lite tekniska problem med våra mobila Internet-uppkopplingar ledde till både stress och frustration men även några mycket värdefulla insikter och frågeställningar för gruppen som jag själv vara en del av. Efter de inledande uppkopplingsproblem fick vi nästa omgång med uppgifter ganska sent och stressade över att nästa deadline närmade sig, utan att vi hade hunnit lokalisera var uppgifterna skulle lösas, så kände vi oss som ganska dåliga elever. Denna stress och frustration över uppgifter som vi inte skulle hinna lösa och bilden av oss själva som misslyckade elever flyttade fokus alldeles för mycket från platsen vi befann oss på, nämligen Natural History Museum. Så vi bestämde oss för att göra myteri och ta del av innehållet på museumet under den lilla tid vi hade kvar där innan vi skulle fortsätta vår ”skattjakt” genom London. Vårt myteri fick oss först att känna oss som ännu sämre elever, men som snabbt istället ledde oss fram till några för mig värdefulla insikter och frågeställningar.

natural_history_museumJag upplevde att vi nästan fick lite tunnelseende av uppgifterna på Natural History Museum och Science Museum. Inte förrän vi gjorde ett aktivt val och istället prioriterade att titta runt på egen hand vidgades våra synfält och vi hann då få en skymt av det fantastiska innehållet på museerna. Kanske kan vissa skoluppgifter ”skymma utsikten” när man flyttar ut klassrummet utanför skolan eller till ett annat land? Att lämna det fysiska klassrummet ibland tror jag är både nödvändigt och väldigt lärorikt, men lärdomarna blir kanske inte alltid de som man räknade med från början. Samtal och reflektioner ett tag efteråt blir det som syr ihop denna dag för mig till något som blev bra på riktigt.

Mitt BETT 2014

Skrivet av Jörgen Florheden
DSC_0034BETT 2014. Jag blundar och försöker se den film som spelas upp. Det är en film som håller ett högt tempo och den hoppar kontinuerligt mellan vitt skilda scener. Det är inte en film som handlar om tekniska prylar och avancerade digitala lösningar. Filmen är en berättelse med många huvudpersoner och det som de har gemensamt är ett enormt engagemang för svensk skola. Att det är en ”feel-good-film” inser jag ganska snart. Stämningen byggs upp av det faktum att vi i flera sammanhang ser att det som gjorts när det gäller digital satsning inom Kalmarsunds Gymnasieförbund ligger i framkant i Sverige. Känslan av att kunna vara stolta över det vi gör kan inte överskattas.

DSC_0088I en scen svarar Maria Wetterstrand på frågan om vad som just nu är viktigast för svensk skola ”Skolan måste få ett bättre självförtroende”. Mycket bra görs idag i många skolor runt om i landet, men generellt är det en skola med lågt självförtroende. Vidare säger Maria att skolan behöver ett pedagogiskt nytänk och att ledarskapet på alla nivåer måsta vara överens om att en förändring är möjlig.

I filmen dyker det upp en mängd digitala prylar: datorer, surfplattor, mobiler, interaktiva skrivtavlor, 3D-skrivare, men de har inte fått huvudrollen. För ett-två år sedan hade de en mer framträdande roll, men detta är inte en berättelse om teknikens under. Snarare är det en berättelse om att vi har fått alla förutsättningar att skapa den skola vi vill ha.

Vi har tidigare gjort väldigt mycket bra saker och vi ska fortsätta att göra ännu bättre saker och sådant som vi tidigare inte haft möjlighet att göra. Då handlar det om att gå tillbaka till våra pedagogiska rötter och ställa de grundläggande frågorna som ställs av olika aktörer i filmen. Varför har vi skola? Vilka är mina grundläggande pedagogiska värderingar? Hur skapar vi bra lärsituationer? Det är först när vi svarat på dessa frågor som tekniken träder in på scenen för att göra sitt jobb som förstärkare och möjliggörare av goda pedagogiska tankar.

Nu träder de stora superhjältarna in i filmen de visar ett fantastiskt mod, de samverkar och de har2013-02-01 14.20.57 ett formativt förhållningssätt till de som egentligen har huvudrollen i denna film – eleverna. I en form av slutscen ser jag superhjältarna och deras adepter tillsammans skapa och forma undervisningen i kreativa miljöer där tekniken har intagit en självklar roll.

Då var utkastet till filmen klart och det är bara att anta utmaningen och spela in den, och det gör jag med den fasta övertygelsen att den kommer att få ett lyckligt slut.
DSC_0177

Dag 2 och digital litteracitet

Skrivet av Daniel Fransson

Efter första dagens besvikelse från BETT-mässan var förhoppningarna inte alltför högt ställda, men där bedrog jag mig.

Bonnie Stewart

Vi samlades och genomförde passet i en gammal ”Gentlemen’s club” med namnet Home House (byggt av en kvinna med smeknamnet ”Queen Hell” !). Vi introducerades i begreppet av en kanadensisk lärarutbildare vid namn Bonnie Stewart och en sak är säker – hon vet vad hon talar om. Mycket förtroendeingivande.

IKT har nu blivit en del av ett större begrepp – MIK (Medie- och informationskunnighet). I stora drag kan man säga att vi först – i grupper – försökte definiera vad den nya digitala litteraciteten kräver av oss. Därefter föreläste Bonnie Stewart om hur lärande i nätverk kan gå till m.m och lite till.

Tänkvärt

Detta tyckte jag var speciellt tänkvärt.

Hon satte igång rätt mycket tankar och berörde saker som man inte tänkt på förut. Det blir till att reflektera lite (fast jag menar mycket) för att få åtminstone några fler bitar på plats. Kommer definitivt följa Bonnie på Twitter i fortsättningen @bonstewart.

För övrigt gillar jag Google översätt:s översättning av ”digital literacy” bättre – digital kompetens.

 På eftermiddagen föreläste Sara Mörtsell (WikiMedia, Sverige) om ”Badges” – ett sätt att skapa egna diplom vilka kan utdelas t.ex. för en genomgången kurs. Själva grejen är att vem som helst kan sätta upp en kurs i vad som helst och sedan utfärda ”diplomet” – en Badge.

Det diskuterades då vad en sådan här Badge skulle vara värd och hur den skulle kunna användas i skolan. Och vi landade nog på att ”värdelösa” Badge:ar kommer att självsaneras bort samt att man kan tänka sig att Badge:ar kan komma till pass för elever som visar fördjupat kunnande som ligger utanför kursernas ämnesplaner, t.ex. inom programmering. Sådana fungerar redan idag som merit när man söker jobb hos vissa IT-företag!

På det hela taget en lyckad dag. Tack alla ni som bildade vår grupp. Tänk vad spännande det kan bli när mellanstadie-, högstadie- och gymnasielärare, IT-ansvariga och rektorer buntas ihop så där…

Besök på New Line Learning Academy

Skrivet av Annelie Rydh Jaensson

Skärmavbild 2014-01-26 kl. 19.55.50

I torsdags besökte jag New Line Learning Academy i Maidstone, Kent. Skolan, som öppnade2010, har elever i åldrarna 11-18 år. När vi kom till skolan bjöds vi på kaffe och sedan informerade Mrs Gigi Luscombe, från stiftelen Future Schools Trust som äger skolan, om verksamheten. Hon berättade att de i samarbete med elever och personal skapat en inspirerande och kreativ miljö där klassrummen är anpassade efter det ämne som undervisas där.
Skärmavbild 2014-01-26 kl. 19.59.23

 

 

Därefter blev vi indelade i mindre grupper och elever guidade oss runt på skolan och berättade om de olika miljöerna. Vi fick se många intressanta & inspirerande lärmiljöer, men även att korridoren utnyttjades på ett bra sätt. Där fanns bland annat studieplatser, ”Numeracy Hub” och Studievägledning, och det hölls även lektioner där ibland. Det som var gemensamt för alla klassrum var att elevernas arbete syntes överallt och att målen var uppsatta på väggarna.
Skärmavbild 2014-01-26 kl. 20.02.10 Skärmavbild 2014-01-26 kl. 20.05.16

Jag blev väldigt inspirerad av besöket på New Line Learning Academy, inte bara vad gäller intressanta lärmiljöer. För att utveckla elevernas läskunnighet hade alla 15 minuters läsning på schemat varje dag, och då läste både elever och lärare, något vi borde ta efter tycker jag!

Mer info om skolan hittar ni här: http://www.futureschoolstrust.com/New-Line-Learning/We-are-NLL.

Inspirerande lärmiljö!

Skrivet av Martin Edman

Torsdagens stora händelse innehöll ett studiebesök på New Line Learning Academy – en skola i Kent som länge fokuserat på innovativa lärmiljöer. Vid ankomsten till skolan bjuds delegationen på kaffe innan representanter från skolledningen redogör för skolans syn på innovativa lärmiljöer. Det framgår tydligt att skolan har en kreativ och flexibel syn på hur inlärning ska ske för att kunna nå ut till samtliga elever. Pedagogiken är även ”kryddad” med disciplin för att tydliggöra strukturen och innehållet för eleverna och lärarna.

imageSkolan är uppbyggd kring en kreativ lärmiljö med flexibla möbleringsmöjligheter, vilket möjliggör intergrering och gränsöverskridande samarbeten. En lokal gav till exempel möjlighet för tre lärare att bedriva undervisning för tre olika klasser samtidigt (se bild).

Möbleringen i skolan är anpassad utefter elevernas kunskapsnivåer. Elever med hög måluppfyllelse gavs möjlighet till större frihet med ansvar och mer ”coachande” undervisning. Läraren drev klassen framåt likt en tränare som coachar sitt lag från sidlinjen.

Elever med låg måluppfyllelse undervisades i en mer avskild miljö, där läraren satt med eleverna för att kunna bidra med direkt handledning.

Oavsett nivå på eleverna så genomsyrades undervisningen av en ömsesidig respekt. Det var tydliga regler som lätt kan tolkas till hård disciplin men det medföljde att rollerna blev tydliga mellan lärare och elever. Studiemiljön blev harmonisk och professionell.

Undervisning på vetenskaplig grund men medmänsklighet är viktigast!

Skrivet av Jesper Hammarström

Onsdagen den 22 januari, hade jag förmånen att besöka Claires Court School ca 3 mil utanför centrala London. Skolan är en s.k. Independent school vars främsta motsvarighet i Sverige är en friskola. Dock skiljer det en hel del mellan Englands independent schools och våra friskolor. Att gå på Claires Court school ett år kostar t.ex. £12000 eller motsvarande 127 000 SEK och majoriteten av eleverna börjar på skolan redan vid 4 års ålder. Innan varje elev antas, möter rektorerna barnet/eleven och föräldrarna för att båda parter ska kunna skaffa sig en bild av vad de kan förvänta sig av varandra. Skolan kan därefter acceptera ansökan eller avslå den.

jespers_bild

Skolan är indelad i tre enheter varpå jag besökte den enheten som pojkar mellan åldrarna 8-17 år gick på. Jag hade turen att under detta besök dels få närvara vid ett informationsmöte mellan rektor och personal men även att enskilt få samtala med både enhetens rektor, och hela skolans chefrektor, eller “Academical headmaster” som var hans titel. Båda var mycket öppenhjärtliga och berättade om allt från skolans vision till systematiskt kvalitetsarbete. Något som var extra intressant var the Academical headmasterns intresse för aktuell skolforskning och hur den ska implementeras i skolans verksamhet. En headmaster måste var den som går i bräschen för skolan och hur skolans lärare ska arbeta. Det är en headmasters uppgift att leda arbetet och för att nå resultat måste man vara engagerad i sina lärares vardag och undervisning berättade han. Lärare har inte tid att läsa in sig på ny forskning osv utan de ska undervisa. Jag som headmaster har ansvaret att hålla mina lärare uppdaterade inom skolforskningen. Tyvärr fick jag inte chansen att fråga en lärare för dess syn på skolans vision och ledning. Men jag fick känslan att skolan var präglad av en stark “vi-känsla” och stolthet. Både elever och lärare som man observerade i klassrummen var på något sätt mer intresserade av fakta, varandras åsikter och tankar än vad jag är van vid. Det var inget snack från elevernas sida när läraren presenterade en läxa eller om någon inte antecknat färdigt så satt hela klassen knäpptysta och väntade. Då ska man veta att alla eleverna hade varsin dator/ipad framför sig, men ingen började slösurfa eller kolla fejjan eller liknande. Läraren lät dessutom alla elever skriva färdigt sina anteckningar innan den gick vidare med sin presentation. Klassrummet var verkligen präglat av en sak; studiero!

CCS gör ett medvetet val att ta emot elever med behov av “särskilt stöd” eller elever som helt enkelt kan klassas som “medelmåttor”. Annars är det nämligen vanligt i England att Independent schools enbart väljer de bästa eleverna då deras resultat sedan offentliggörs och då ser föräldrar vilka skolor som har de bästa resultaten, varpå skolorna då kan “tjäna” mer pengar eftersom fler söker sig dit. Men the Academical headmaster på CCS drev sin skola utifrån ett annat patos. Han menade att mångfald berikar. Att om barn och unga från olika områden, med olika förutsättning och idéer om framtiden får gå i samma skola, gör det dem till bättre samhällsmedborgare och det var det som var headmasterns viktigaste punkt; att barnen som växer upp ska ha en förståelse för olikheter och att det i ett demokratiskt samhälle behövs en större mängd social intelligens för att klara sig än den som enbart studier i en bok kan ge. Att elever inte ska pressas allt för hårt under sin skoltid utan att de i egen takt ska få möjlighet att utveckla sina personligheter är minst lika viktigt för att England ska få en frisk, framgångsrik och välmående befolkning ansåg han. Som exempel nämnde han de kraftigt ökande självmorden bland barn och unga i tillväxtregioner som Shanghai där barnen/eleverna pressas så hårt i skolan att de till slut inte klarar pressen och tar livet av sig själva. Är det priset vi vill betala för att komma högre i PISA-mätningar ställer sig headmastern frågan? Innan vi lämnade skolan avslutade headmastern mötet genom att ta fram en gammal skolbänk. En bänk hans egen farfar använt när kan var headmaster på skolan. Skolbänken symboliserade det faktum att trots all ny teknik vi använder, är det viktigt att veta att det analoga fortfarande fungerar. Att den nya tekniken inte ska ersätta det gamla utan att de kan finnas sida vid sida och komplementera varandra.

Jag kan inte annat än att lämna denna skola med en riktigt varm känsla (trots de kalla snittarna vi fick till lunch). Att se lärare och elever tillsammans skapa en arbetsmiljö där studier och kunskap får vara i centrum. Att alla delar på ansvaret mellan sig. Att äldre elever hjälper yngre. Att elever verkligen använder sin tid i skolan till studier. Man arbetar i skolan och använder social medier osv. när man kommit hem. Man stör inte i klassrummet för då vet man konsekvenserna; kvarsittning när de andra får åka hem. Skolan hade väldigt tydliga regler och om man bröt dem fick man en direkt konsekvens. Man arbetade med både piska och morot. Men när man fick uppleva den studiero som fanns, kan man inte annat än att inse; på min skola måste vi vuxna återta kontrollen från våra elever. Det ska studeras i skolan inte lekas och förstöras.

En gynnsam lärandesituation?

Skrivet av Hanna Carlsson

20140123_084004En gynnsam lärandesituation? Min torsdag i London spenderades ”på riktigt” i London, med London som arena för en iscensatt men ändock riktig lärandesituation. Vi fick en karta, vi fick uppgifter, vi fick lagkamrater.
Något jag märkte hos mig själv under dagen var min tendens att lägga mig på miniminivå för vad som krävdes av mig, och jag fann mig själv undrande vad det berodde på för är det inte motsatsen vi ofta vill att elever ska göra? Satsa? Vilja nå högre?
Så när jag gick längs Londons gator tänkte jag på detta. Varför ansträngde jag mig inte mer när jag nu tyckte det var så intressant? Gick jag in i äventyret med den inställningen eller dök den upp på vägen? Jag kom fram till att det dök upp någonstans på vägen och att det främst berodde på dessa saker: Tiden. Vi fick, av olika anledningar, tidsbrist och mer än en gång kände jag att även om vi var inne på ett intressant spår så var vi tvungna att släppa det för att komma vidare och hinna fram i tid. Att inte ha tillräckligt med tid blev en ambitionsdödare.
Gruppens sammansättning. Det är alltid en utmaning att samarbeta. I det här fallet var vi få som drog, förkunskaperna och förutsättningarna hos gruppens individer varierade så stort. Kanske hade både jag och de andra i gruppen kunnat utnyttja varandras styrkor bättre. Jag upplevde dock att vi alla hade lärt oss mer om vi varit mer jämspelta. Ramar och innehåll gick isär. Jag insåg att hur intressant innehållet i frågorna och tankarna med dagen än var, så inträffade något när det inte längre fanns någon för mig synbar koppling mellan innehållet och den plats vi befann oss på. Att inte förstå poängen fick mig att ifrågasätta, bli kritisk även till innehållet, tappa min nyfikenhet för nästa plats och därmed lägga mig på lägsta möjliga nivå.
Är jag då missnöjd med dagen? Absolut inte. Jag är glad att jag fick chans att analysera en potentiellt gynnsam lärandesituation, och jag tänker att det kan hjälpa mig skapa bättre sådana framöver.

Intryck som ger avtryck

Skivet av Jens Nilsson
bild (2)En resa bjuder ofta på många intryck och nya tankar. Jag har diskuterat allt från processorer på surfplattor till läroplaner i Australien, lyssnat på föredrag om hur man kan begränsa användares tillgång till nätverk men också om hur mycket en dator kan betyda i ett mindre bemedlat område i Indien. Det gemensamma nämnaren är ändå att lärandet hela tiden varit i centrum. Tekniken är häftig att se men fokus ligger på användandet. Vi är inte längre hänförda av en 3D-bild av människokroppen utan frågar oss istället, “hur kan jag använda detta i undervisningen”. Ett samtal som dröjer sig kvar i tankarna är en diskussion om hur dataspel som “minecraft” och “little big planet” kan användas för att stimulera kreativiten och problemlösningsförmågan hos våra elever. Programmet (eller läraren) formulerar problem och bistår med arbetsredskap men varje elev skapar sedan, utifrån sina förutsättningar, sin egen lösning. Spännande möjligheter öppnas och man kan få se prov på lösningar som inte ens programskaparen tänkt på. De möjligheter som detta erbjuder får mig att tro att  vi kommer se mer av den här typen av program i framtiden.

Besök på Bowes Primary School

Skrivet av Alice Lohman
bild 1I morse satte jag mig på en buss som skulle ta mig till min sista valda aktivitet, Bowes Primary School, London. I skolan går barn upp till 11 års ålder. Jag har aldrig sett så mycket teknik på en skola, det visade sig att skolan var sponsrad av Apple. Trots all teknisk utrustning låg skolans fokus på lärandet för livet. Att skapa en kreativ och stimulerande miljö för barnen. Det hade de verkligen lyckats med! Vi gick runt för att titta i olika lektionssalar där barnen arbetade. Lärarna berättade att teman för undervisningen kommer från barnen själva, i de frågor de ställer. Exempelvis ville en grupp elever lära sig om teater.
Läraren utformar undervisningen efter det temat i samtliga delar av undervisningen. Just idag bild 2jobbade de med att tillverka varsin app om Shakespeare i Appshed som de sedan skulle låta kompisarna testa. Senare skulle de göra en presentation i Keynote över hur de gjorde appen och dela instruktionen med övriga elever. På så vis lär de varandra. Skolbesöket var inspirerande, även för mig som arbetar på gymnasiesärskolan. Mycket fokus låg på att få med föräldrarna, att kommunicera med dem och göra dem delaktiga i sina barns lärprocess. Något som jag fastnade för under besöket var skolans sätt att arbeta kreaivt med tekniken. Det gjordes filmer, leranimeringar, appar, photoshop-konstverk, häftig musik i Makey Makey osv.
Mitt i all teknik sprang en liten ”terapihund” runt. Han var ledig på fredag men hade ändå tagit sig till jobbet pga besöket från Sverige.
Skolans budskap är: Bowes primary school -be included. Det fanns en grupp elever inom autismspektrumet. De hade möjlighet att vara i ett eget klassrum men målet var undervisning bland de andra barnen.
bild 3bild 4

Besök på Kent College, London

door

Kent College i Canterbury.
Boys entrance… gamla anor… gammalt genus?

Skrivet av Stina Boström

Intrycken trängs i huvudet efter tre dagar i London. Igår besökte jag Kent College i Canterbury, en skola som har satsat på samma IT- lösning som KSGYF, macar och Google. De hade stött på problem med att eleverna använde datorn till annat än skolarbete på lektionstid,och löst det med ett program gjorde att lärarna hade full kontroll över elevernas datorer. De kunde övervaka alla elevers skärmar och styra dem vid behov. Läraren kunde styra exakt vad eleverna kunde göra. Ordet  ”kill” kunde bannlysas så att det inte gick att skriva tex. Elevernas sökningar på nätet kunde filtreras genom att ange ord som skulle ingå/ inte ingå i sidnamnen. Som om inte detta var nog hade IT-avdelningen skapat ännu mer kontroll genom ett eget program. Det blev tydligt att vi i Sverige är väldigt olikt England i synen på integritet. Problemen med okoncentration har vi också, men frågan är om detta är lösningen. För elever med koncentrationssvårigheter kanske det kan vara en lösning?! Tyvärr fick vi inte tillfälle att prata med några lärare eller elever, det hade kunnat ge en mer nyanserad bild av skolan och kontrollen… Tror inte att det är en lösning för oss, men det finns godbitar att plocka här också.

Lära på riktigt

Skrivet av Marie Lindberg Josefsson

Gruppen“Vill du lära dig att överleva i den didaktiska djungeln? Äventyret börjar i Speakers corner i Hyde Park och tar dig via en mängd fascinerande upplevelser och sevärdheter i London med inspiration och fokus på de utmaningar ni som pedagoger ställs inför.”

Självklart var detta ett givet val av spår. Ett val jag inte ångrar. Dagens “lärande på riktigt” gav mig tillfälle att möta flera kreativa och idérika människor. Det blev lärorika och intressanta samtal i olika situationer där vi förväntades samarbeta kring givna uppgifter och samtidigt dela med oss av våra erfarenheter om hur skolan bättre kan integreras i samhället eller vad det egentligen är som är det goda lärandet och mycket mer. Och det är ju precis ett sådant samarbete som behövs när det ibland kan kännas snårigt, som i en djungel.

Vi var ett team på fem personer som tog oss an uppgifterna med liv och lust, från Speakers corner H.Mtill slutstationen H.M.S Belfast. 11 000 steg visade stegräknaren när vi kom fram. Härligt! Det var ju färden mellan varje utmaning som också gjorde dagen så annorlunda och så bra. Väl på båten lyssnade vi på Ewan McIntosh, en fantastisk talare och inspirerande föreläsare. Så helhetsintrycket, trots en del teknikstrul, var mer än bra och överlevnadsinstinkten finns fortfarande kvar, bara något starkare nu.

BETT-besök och sjukdom

Skrivet av Elizabeth Bexell

Jag är helt klart medveten om att upp emot två dygns näst intill oavbruten sömn kan te sig som något avundsvärt i vissa av livets skeden. Det kallas dock dålig tajming när det beror på en oanmäld influensa och sammanfaller med en mycket efterlängtad BETT-resa.
Det där med planering och kontroll går inte alltid hand i hand med naturens nycker och jag är tacksam (säkert min tilltänkta rumskamrat också) för att jag – efter en del palaver med en oförstående receptionist – fick ett enkelrum. Sängen är utmärkt och rummet är svalt, så visst kunde det varit värre – det kändes bara inte så just då.

Det känns snopet att missa både – vad jag förstått – intressanta föreläsningar och givande studiebesök. Det är bara att vara tacksam för att en dag räddats så att jag får besöka den BETT-mässa, som jag hört så mycket om.

Räddats, trodde jag… Nä, där var inte mycket till ork kvar när jag väl kom ut till mässan, men jag fick i alla fall titta lite på vilka tekniska hjälpmedel som finns för elever med inlärningssvårigheter. Mest överraskande var nog att stöta på kära, gamla Lexia, som nu även finns på engelska. Tänk om fler av våra elever ville satsa tid och energi på det – eller ännu hellre: Tänk om Lexia användes kunnigt och frekvent i de lägre åldrarna! Då hade flera av våra elever sluppit halka efter så mycket i sin läsförmåga, det är jag helt övertygad om!

google_lego_logga

Slutligen kan jag inte upphöra att fascineras av Googles outtömliga fantasi när det gäller att leka med loggan. Den här gången hade man tagit Lego till hjälp.

Besök på Bohunt School, London, del 2

 

elever-macSkrivet av John Wilhelmson

Bohunt är en skola söder om London vars resultat på senare år skjutit i höjden och ligger långt över rikssnittet. Pedagogiken här är modern och handlar mycket om delaktighet och nyfikenhet. Lärarna uppmuntras att våga försöka testa nya saker samt att låta eleverna försöka själv.

Ett exempel på hur man vågar testa nytt, är att man varje år bedriver halva undervisningen i ett ämne med en grupp på ett främmande språk. Eleverna som gjorde på detta sätt visade sig få mycket bättre resultat än dom som undervisades traditionellt på bara Engelska. Ledningen berättade också att man nu hade bestämt sig för att gå över till 1-1, man hade dock avsiktligt väntat med detta tills man kända att alla lärarna hade anammat nya arbetsätt så att inte gamla arbetsätt skulle fortsätta på datorerna. Tycker detta är intressant då vi i mycket gjort tvärt om. På slutet kom den obligatoriska kulturkrocken då ledningen berättade att man självklart inte kommer att låta eleverna ha tillgång till hela nätet utan man kommer på olika sätt att begränsa detta. Detta tycker jag som svensk går helt emot att skapa fria och självständigt tänkande elever. Överhuvudtaget är den pedagosiska styrningen från ledningen mycket tydlig på denna skola.

www.bohunt.hants.sch.uk