Etikettarkiv: SETT

SETT2016 – Lärmiljöer

SETT2016 hade tre temaområden – Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, Lärmiljöer och Inkludering. Inom alla tema fanns det flera olika talare, men det var ett pass om lärmiljöer som gav mig mest att ta med och mest att tänka på. Passets namn ”Klassrummet var gammalt och ruttet, så jag gjorde om det!” gjorde mig väldigt nyfiken på innehållet. Vi fick höra om några olika projekt där klassrum möblerades på annat sätt, utan traditionella bänkar eller kateder. Olika fördelar och möjligheter togs upp. Olika möbler och olika sätt att tänka på sitt klassrum.

Skärmavbild 2016-05-09 kl. 14.23.38Men den tanke jag tog med mig var “är vi redo som lärare och elever att hantera en annorlunda klassrumsmiljö”?. En av lärarna berättade om hur hon tappade sin läraridentitet i och med att klassrummet ändrade utseende. Möjligheter för eleverna att sitta på olika platser, där läraren inte finns centralt i rummet, ställer andra krav på relationsskapande med eleverna. Hur kan jag få elevernas uppmärksamhet när de sitter i en sackosäck med ryggen mot mig? Att möblera om i ett klassrum ger inte bara möjligheter för annorlunda undervisning, det ställer även krav på både läraren och eleverna att hantera den nya miljön. Jag som lärare måste ha en pedagogisk tanke om hur jag vill jobba i mitt klassrum innan jag börjar tänka på att möblera om.

Grundligt förarbete är viktig vid alla förändringar, även när vi tänker att möblera om i skolan. Hur vill jag jobba? Hur vill mina elever jobba – vi får inte glömma bort att ha med eleverna innan vi börjar ändra lärmiljö, men det är vår pedagogiska tanke som ska styra. Det är väldigt jobbigt för en lärare att jobba i ett klassrum där lärmiljön inte stämmer överens med pedagogiken. Lärmiljöerna måste förändras för att vara bättre anpassade till dagens undervisning med digitala verktyg och formativt arbetssätt, men innan den förändringen kan ske måste vi noga planera och alltid utgå från pedagogiken.

#SETT 2016

Då har jag varit på min första Settmässa – SETT 2016 i Kista. 

Som tur var hade jag förberett mig i förväg genom att planera in de föreläsningar som passade mig bäst – det här var nämligen större än jag hade förväntat mig…

Montrar och utställare i all ära men framför allt många bra föreläsningar.

En föreläsning som fastnade lite extra var “Ökad elevaktivitet med digitala verktyg”. Föreläsare här var Patrizia Diaz. Fick många konkreta tips på verktyg  som kan hjälpa till att öka elevaktiviteten på lektionerna tex programmet Zaption där du snabbt lägger till text, bilder och frågor till online video. Eleverna måste svara på frågan innan de kan se vidare på klippet och läraren får en sammanställning över vad alla elever har svarat. Patricia gav också exempel på olika typer av digitala responssystem tex Mentimeter – skriv en fråga och se vilket svar som får flest röster – kan eleverna svaret eller behövs repetition? 

Inom samma område finns program som Socrative och Kahhoot.

En annan föreläsning var “Den flerspråkiga paddan” som hölls av Skoldatateket/StockholmMånga konkreta apptips även här tex Läskod där man övar ljudning, Ord i fokus där man tränar ordförråd, Utalk öva från färdiga teman – spela in byt språk.

Sammanfattningsvis tycker jag SETT 2016 var en positiv och lärorik upplevelse. Här fanns något för alla.

Rekommenderar ett besök på nästa Settmässa.

 

SETT2015

Skrivet av Leif Nilsson

Efter tio föreläsningar på två dagar är det nu en vecka senare dags att sammanfatta intrycken av det som togs upp på SETT-mässan i Kista. Det som finns kvar direkt i minnet är övergripande intryck och en del detaljer. På de föreläsningar jag bevistade presenterades inga färdiga manualer med uppmaningen ”gör så här så blir din skola bättre”. Det förekom i något fall lite App-excercis, men huvuddragen från föreläsarna var snarare att ”det är inte så intressant vilka appar du använder utan snarare vad du använder dem till…”

SETT1

Programmeringssatsning i Finland, föreläsare Linda Mannila

Det som gav mig starkast intryck var en föreläsning på välklingande finlandssvenska av forskaren Linda Mannila om hur man i Finland sjösätter programmering som en del av läroplanen från hösten 2016. Det gäller rakt igenom skolsystemet från åk1 till sista året på gymnasiet. Det handlar inte om att alla skall bli programmerare utan om att alla skall få möjligheten att förstå en digital omvärld. I grunden en fråga om demokrati eftersom snart sagt allt vi har omkring oss påverkas av digital utveckling och hantering.

Eleverna får träna på problemlösning som processer i samarbete med andra. Analysera problem – utvärdera olika lösningar – designa en lösning – testa lösningen – analysera lösningen – förbättra. Man beskriver detta, Datalogiskt tänkande som en fjärde grundkompetens tillsammans med Räkna, Läsa, Skriva.  Utgångspunkten är att eleverna skall förstå att tekniska lösningar beror på människor.

Man har redan börjat med detta i England och Estland. De flesta länderna i Europa ligger i startgroparna på nationell nivå, medan man i Sverige har några enskilda försök men ingen övergripande idé.

Efteråt slog det mig att den digitala hanteringen är ungefär som under tidig medeltid. Då fanns skrivkonsten samlad hos några munkar i kloster och hos några mer välsituerade köpmän, medan merparten av befolkningen inte ens fick se de dyrbart illuminerade handskrifter som fanns.  Folk fick lita på och ledas av de som hade tillgång till det skrivna ordet. Nu är programmeringskonsten samlad i några kluster, typ Silicon Valley och hos några storföretag samtidigt som vi alla är beroende av vad de kommer fram till och hur de programmerar vår verklighet. Jag tror att det är en demokratifråga att ge alla möjlighet att förstå vad vi påverkas av även om om bara några få blir programmerare.

Multimodalt var det genomgående inneordet bland föreläsarna. Dvs att vi genom införande av datorer i undervisningen kan ge möjligheter till kommunikation, undersökning och redovisning i ord, bild, film, animeringar, ljud etc och detta dessutom i ett tidsflöde. Per-Olof Erixon, Sten Arevik och flera andra forskare tog upp detta utifrån olika utgångspunkter.
Papper, penna och bok är den historiskt grundläggande förutsättningen för all aktivitet och organisation i skolan. Ny teknologi och multimodala möjligheter skapar oordning i ett stabilt system. Kunskapsmonopolet utmanas med den nya tekniken.  Det räcker inte med att införa datorer, det krävs också nya sätt att hantera undervisning och examinering. Om en redovisning t.ex. innehåller filmer eller bilder, hur skall detta bedömas?

Erixon visade också bl.a. hur elever rent fysiskt/tankemässigt hanterar en skriftlig redovisning med papper/penna respektive dator. Med penna är skrivmönstret :

—————————————-            paus                     ———-       paus  ———————————

skriva                                       ———————————redigera  ————   skriva

                                                                                       (sudda)

Med dator är mönstret:
——-       ———       ———        ——-          ———

        ——          ——           ——-        ———         ———-

Hur påverkar det skolans arbete om det finns nya förhållningssätt mellan tanke och handling? När innehållet går från fakta till förmåga och kunskapshorisonten flyttas? Detta i kombination med det multimodala ger frågor som Vad ska det undervisas om? Hur skall undervisning gå till? Erixon menar att förändringen i skolan är så omfattande och djupgående att den som inte vill ompröva sin verksamhet inte kommer att kunna fungera som lärare i den förändring som inletts.

Efteråt slog det mig att det nu är ungefär som när Gutenberg & co fått igång tryckerier, allt går väldigt fort i en ny riktning, för skolans del ett paradigmskifte. På mässan fanns många utställare som ville sälja in programvaror, tekniska innovationer och annat som man menade är lösningen på det som skolan står inför. Jag tror att lösningen finns hos oss själva. När vi vet vad vi vill kan vi också hitta adekvata program och appar som kan hjälpa oss att komma vidare.

Det tredje som jag vill återge är att många pratade om kommunikationen i skolan, i klassrum och mellan lärare och elever. För att nå fram till eleverna kanske lärarna också måste förstå den verklighet som ungdomarna lever i. Hantering av sociala medier, spel, nya sorters fritidsintressen, förhållningssätt mellan ungdomar, språkbruk etc etc skiljer sig förmodligen en hel del från en medelålders välutbildad lärares vardag. Hur kan det vara att en social sajt är mer intressant än lärarens genomgång av ett skolämne? Vilken betydelse har det att allt finns tillgängligt hela tiden, ett knapptryck bort?
Vi har här en generation som inte sett en värld utan Internet till exempel. Det har väl i alla tider funnits skillnader i tänkesätt mellan ungdomar och äldre, men i takt med den digitala omvälvningen som pågår har skillnaderna ökat.

Ett sätt att förbättra kommunikationen i skolan kan ju vara att fråga, prata med, lyssna till elever om och kring sådant som inte har direkt med skolarbetet att göra, men som kanske påverkar vad som sker i undervisningssituationen.

SETT2015 och skolutveckling

Skrivet av Jörgen Florheden

SETT2015 för min del innebar att jag gick styrnings- och ledningsspåret. I detta inlägg väljer jag att skriva om två av de delar som jag finner mest intressanta från de två dagarna på Kistamässan, Hans-Åke Scherps föreläsning och gemensamma drag hos dem som beskrev sina skolors utvecklingsarbeten.

IMG_0280

Hans-Åke Scherp

Hans-Åke Scherp höll sin föreläsning kring temat Kollegialt lärande – på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Han inleder med att konstatera att ledningsfilosofin New Public Management, som är hämtad främst från näringslivet, inte har lyckats i svenska skolsystemet. Mot detta sätt att styra skolan ställer Scherp ett lärandebaserat förhållningssätt. En viktig fråga som skolledare behöver ställa sig är hur man kan hålla igång en ganska komplex verksamhet och samtidigt lära sig om den. Scherp framhåller hur viktigt det är att vi bevarar variationen i vår verksamhet på olika nivåer. Det är just genom variationen, olika sätt att tänka, som vi har möjligheten att lära. Om jag inte får möta andra sätt att tänka vet jag egentligen inte hur jag själv tänker.
En grundläggande fundament att bygga all skolutveckling på är en gemensam helhetsidé som består av en vision av vad man vill uppnå och en verksamhetsidé med kännetecken av det man vill uppnå. Vad vill vi uppnå och hur syns det? Om inte denna helhetsidé finns så vet vi inte vad det är vi behöver lära mer om.
En central del i Scherps tankar är det kollegiala lärandet som sker i olika lärgrupper. Återigen är det viktigt att behålla variationen inom dessa lärgrupper och då menar Scherp att det är viktigt att ha samtalsledare som kan göra det.
Genom hela Scherps föreläsning känner jag att det finns väldigt mycket goda tankar som bygger på forskningen som han även lyckas förankra i den skolnära vardagen. Jag låter även hans bok Lärandebaserad skolutveckling lägga sig i traven av böcker som bör läsas.

De skolor som redovisar sina utvecklingsarbeten har en hel del gemensamt när det gäller receptet för att bedriva en framgångsrik skolutveckling. Alla tar de sin grund i en gemensam vision. En vision som ska vara väl genomarbetat med all personal. Christina Löfving sa i samband med att Kyrkenrumskolan redovisade sitt arbete att de som jobbade med skolutveckling i ledningsgrupp tydligt kunde se den skolutveckling som bedrivs medan personalen kan säga ”Vaddå skolutveckling”. Tydligheten och delaktighet blir ytterligare viktiga komponenter. Det kollegiala lärandet framhålls som en viktig del att lyckas med sin skolutveckling. Ett kollegialt lärande som ska ha betoningen just på lärande, att lära tillsammans. Det är lättare att bygga ett kollegialt samarbete medan det är svårare att få till ett kollegialt lärande. Alla dessa komponenter faller väl in i det som Hans-Åke Scherp tidigare har föreläst om.

Ok då vet vi receptet för att få till en lyckad skolutveckling.

  • En gemensam vision som alla känner sig delaktiga i
  • Allt arbete som görs tar sin utgångspunkt i en gemensam helhetsidé
  • En lyhördhet gentemot alla i verksamheten
  • Ett tydligt ledarskap som kännetecknas av uthållighet (skolutveckling tar tid)
  • Tydliga mål, utvärdera och anpassa (systematiskt kvalitetsarbete)
  • Ge lärare möjlighet att reflektera över sin praktik i klassrummet
  • Ett kollegialt lärande som har elevernas lärande i fokus
  • Skapa en beprövad erfarenhet
  • Använda sig av forskning
  • Avslutningsvis vill jag nog även framhålla en väl genomtänkt användning av digitala verktyg som förstärkande av lärandet

Om vi ser punkterna ovan som en slags checklista vore det intressant att ta en stund och spegla den egna skolan utifrån detta. Var ligger våra styrkor och vad kan vi utveckla? Hur hämta inspiration från andra skolor? Det går inte att kopiera något rakt av men helt klart kan vi lära av varandra.
En viktig förändring som jag tycker mig se mer och mer i skolutvecklingssammanhang är att vi pratar mindre om undervisning och mer om elevers lärande. Det är en spännande tanke att ta med i sitt skolutvecklingsarbete. Hur skapar vi bästa möjliga lärande för våra elever? Kopplat till detta aktualiseras även frågan kring lärares lärande. Hur skapar vi bästa möjliga förutsättningar för lärares lärande? Den senare frågan tror jag inte är lika självklar i alla verksamheter, men otroligt viktig för att vi ska kunna bygga en lärandebaserad skolutveckling, för att använda Scherps begrepp.

Lässtrategier på gymnasiet

Skrivet av Jenny Humala

Har någon kunnat undgå den senaste tidens rapportering om barns och ungas läsning? Sveriges unga tappar i läsförståelse och barn läser allt mindre böcker. Sveriges pedagoger är bra på att lära barn knäcka läskoden och att få upp deras läsflyt. Att vidareutveckla elevernas läsning och att undervisa i läsförståelse har vi däremot varit sämre på, skriver Barbro Westlund i sin bok “Att undervisa i läsförståelse”.

unnamed (1)

Jenny Edvardsson

För mig som svensklärare var det naturligt att besöka Jenny Edvardssons föreläsning: “Lässtrategier och läsutveckling på gymnasiet”. Hon kopplade mycket av sin föreläsning till Barbro Westlund och hennes bok “Att undervisa i läsförståelse” och till Martin Widmark och hans webbmaterial “En läsande klass”. (http://www.enlasandeklass.se/ )

Westlund skriver i sin bok om lässtrategier och hon använder begreppet läsfixarna. Läsfixarna består av Spågumman som förutspår, Detektiven som reder ut svåra ord, Reportern som ställer frågor, Konstnären som tar fram inre bilder och Cowboyen som sammanfattar. Bilder på dessa finns idag uppsatta i de flesta klassrum på lågstadiet.  Hur kan man då på ett effektivt och utvecklande sätt använda detta i gymnasieskolan? Att visa bilder på en cowboy och en spågumma, vilket görs på de lägre stadierna, känns inte aktuellt här.

Edvarsson beskrev sitt arbete och förklarade hur hon gjorde. Vi som lyssnade fick flera tips: värdet av högläsning, novellen som användbar genre, lässtrategier på gymnasiet, boksamtalet, bloggen, Spotify och IKT-användandet kopplat till läsning och skrivande. Efter föreläsningen delade Edvardsson ut noveller från den novellserie (Novellix) som hon ofta använder. Ett trevligt initiativ som förmodligen ökar förlagets beställningar en aning framöver. Jenny Edvardssons utvecklar sina tankar om lässtrategier i sin blogg. Här har jag fått inspiration om hur man kan jobba vidare med läsutveckling på gymnasiet. (http://jennypawendes.blogspot.se/ )

Förutom Jenny Edvardsson pratade också Ylva Pettersson om bloggen som verktyg. I sin föreläsning “Att bli en webbstjärna” berättade Ylva om hur hon kopplar sitt arbete till undersökningar som har visat att ungas skrivande blir bättre då det blir publikt. Med bloggen som verktyg skriver eleverna för andra, vilket ökar skärpan och texten når en högre nivå. Den så viktiga återkopplingen får eleven också med detta verktyg, då kommentarer enkelt kan ges; både från kamrater och lärare.

SETT 14-15 april 2015 Kistamässan, Stockholm

Skrivet av Mariette Andersson

Efter två dagar på SETT (Scandinavian Educational Technology Transformation) åker jag återigen hem från en skolutvecklingskonferens med en känsla av stolthet. Vi är med och arbetar med det som lyfts fram som viktigt när man vill utveckla en skola.

Vi ligger inte längst fram, men vi är absolut med.

Jenny Nyströmsskolans utvecklingsarbete bygger på det kollegiala lärandet och det är den väg som alla jag lyssnat på säger är den mest effektiva vägen att arbeta på för att utveckla arbetet i klassrummet. Det andra är allas samstämmighet i hur viktig läraren och lärarens arbete för att skapa relationer i klassrummet är. Inget av detta är nytt men båda sakerna är svåra. Jag kommer nedan att skriva om några axplock av det jag har lyssnat på under mina två dagar på SETT-mässan.

Vi började med att lyssna på Gustav Fridolin som pratade om det kollegiala lärandet  och att det är viktigt att diskutera pedagogik med kollegor inom sitt ämne och med lärare i andra ämnen. Beviset för att staten tror mycket på detta är att man har lagt upp exempelvis matematiklyft, läslyft med mera på detta sätt. Han poängterade också hur viktigt det är att man på skolorna arbetar med att skapa en miljö där man vågar pröva och diskutera vad som händer i klassrummen för att på det sättet kunna utvecklas.

unnamedVi lyssnade också på Hans-Åke Scherp som pratade om hur viktig lärares utveckling är för skolans utveckling. Han betonade vikten av variation; variation i vilka man umgås med, vilka man lär tillsammans med, hur man får möjlighet att lära och hur man lär andra. Ett talande citat från föreläsningen är att “Det går inte att lära sig om färger om allt är grönt”.

Scherp betonade att skolutveckling bör utgå från “en framtidsinriktad vision som beskriver vad man i första hand ser som särskilt viktigt att utveckla hos skolans elever” och att det är utifrån det man tar alla beslut, vilken fortbildning behövs, vilka lektionsplaneringar man behöver göra, vilka möten behövs osv.

Jag har också lyssnat på tre olika skolor (Fridaskolan, Kyrkenorumskolan och Sjöstadsskolan) som berättade om sina tankar runt skolutveckling och systematiskt kvalitetsarbete. Alla tre använde olika former av kollegialt lärande, alla betonade vikten av att vi pratar och diskuterar med varandra, att vi ser varandras praktik, dvs vågar gå in i klassrum hos varandra och diskutera det vi ser, lyfta det som är bra men också de delar där jag som kommer utifrån kan fundera över om det skulle gå att förbättra. Alla är också eniga om att det finns ingen universallösning, gör så här det fungerar alltid, utan man måste skapa sin egna modell utifrån den kultur man har på sin egna skola. Däremot kan man alltid få idéer och tankar från alla, samma sak gäller när man tittar på varandras lektioner, det går inte att kopiera en bra lektion rakt av utan man måste göra det upplägg man ser och som verkar fungera till sin egen, utifrån sin egna erfarenhet och elevgrupp.

Avslutningsvis så tänker jag att den utmaning vi har framför oss på Jenny Nyströmsskolan är att fortsätta med det vi påbörjat men att göra det lite bättre. Med vi menar jag oss i skolledningen, jag menar alla pedagoger som i olika sammanhang arbetar med eleverna, men också alla andra på Jenny Nyströmsskolan till exempel SYV, skolsköterskor, kuratorer, vaktmästare, bibliotekarier, IKT-pedagoger, assistenter osv. Vi är alla viktiga för att Jenny Nyströmsskolan ska bli en av de skolor som lyfts fram som föredöme när man pratar om hur skolor kan arbeta för att få alla elever att utvecklas så långt som möjligt.

Blomstrande SETT-inspiration

Skrivet av Nadja Prim
Förra veckan var jag på tio föreläsningar på två dagar! Wow, vad jag SETT och lyssnat på inspirerande människor som alla brinner för skola och skolutveckling. Det var allt från bedömning för lärande till arbetsminnesträning i relation till skolprestationer. Tre föreläsningar handlade om rätten till utbildning för de elever som inte förmår att gå i skolan, de vi ibland kallar hemmasittare. Föreläsare från Fryshuset pratade om självledarskap och Frida Monsén om att leda Youtube-generationen.

Nadja

Nadja Prim och Jenny Humala på SETT2015

Inspirationen på mässan var lika svår att värja sig mot som vårens grönska och växtkraft. Det slår mig att alla dessa tankar och all kunskap som presenterades kan liknas med hyllmetrar av fröpåsar nu i vårtider. Några av påsarna känner man igen, de har varit med tidigare bara fått lite ny layout. Några har visat sig vara pålitliga och på andra påsar står det: Årets nyhet! Visst blir man lite nyfiken på vad det är i den där påsen med årets nyhet….

För att öka chanserna att lyckas med fröer och sådd behövs kunskaper från dem som har erfarenheter av odling, vilka framgångsfaktorer de har använt t.ex. jordtyp, gödning, vatten och placering. Precis som att få tips från en trädgårdsmästare, ska vi inte vara rädda att fråga, få tips och föra dialoger med våra elever som ofta besitter stor kunskap i modern kommunikation. Detta var en gemensam ståndpunkt hos föreläsarna som belystes på ett eller annat sätt under konferensen.

Med den spirande inspirationen kanske de gamla växterna glöms bort. Dessa kan många gånger ansas vilket ger dem nytt liv tillsammans med ett blomsterstöd eller en ny spaljé.

Samt inte att förglömma, en stor framgångsfaktor inom trädgårdsodling: Rensa ogräs. Något som verkligen slagit mig och som jag reflekterat över de senaste dagarna är just hur vi kan rensa bland appar och vilka nya appar vi kan plantera.

Dagarna på mässan har inspirerat mig att våga SETTa nya frön med hopp om god skörd i nyrensad jord 🙂