Kategoriarkiv: Ledarskap

Undervisning med digital förstärkning – uppföljning

15 mars var en halvdag avsatt inom förbundet för att följa upp kompetensutvecklingen Undervisning med digital förstärkning som vi tidigare skrivit om här på bloggen. Vid detta andra tillfälle satte vi fokus på att jobba med kollegial feedback.

Inledningsvis fick alla lärare en stund för egen reflektion och formulera sina tankar kring det område i sin undervisning som de valt att speciellt utveckla. Därefter skedde redovisningar i mindre grupper och det gavs tillfälle till att ge och få feedback på sina tankar. Gruppen presenterade sedan sina upplevelser att jobba med kollegialt lärande i form av kortare filmer. Som avslutning formulerade varje lärare sitt nästa steg. Om du vill ha mer utförlig information av upplägget hittar du det här.

UMDF 15:3 1

Rektorerna inom förbundet arbetade vidare med Formativt ledarskap under ledning av Anders Holmgren. Även här var feedbacken en viktigt del när rektorer redovisade sina verksamhetsbesök som gjorts hos varandra. De har besökt lektioner, samtalat med elever och deltagit på andra skolledningars möten.

10 maj är sista tillfället både för lärares och rektorers kompetensutveckling om Undervisning med digital förstärkning och Formativt ledarskap.

De lärande lärarna i Gränna

Varför ska jag göra det här? Jag är ju redan lärare. Jag är ju klar!

Orden kom från scenen inför en fullsatt aula på Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Det är en av lärarna på Ribbaskolan i Gränna som beskriver känslan när de ställdes inför faktumet att de skulle börja arbeta enligt riktlinjer för vad Tomas Kroksmark kallat Modellskolan.

För de som inte är bekanta med Modellskolan eller Ribbaskolan så är det förra en modell för kompetensutvecklingsprojekt för lärare och den senare den första skola som följde denna modell. Man har där sedan fem år använt den för att på allvar försöka uppnå full måluppfyllelse för alla elever i åk 9. Året var 2010 och politikerna lär ha känt en viss förtvivlan inför situationen. Historien går att Tomas Kroksmark på Högskolan för Lärande och Kommunikation i Jönköping i detta läge sa att han kunde fixa det om han fick rätt förutsättningar (cykelavstånd till skolan, vissa krav på personalen etc). Politikerna nappade, handplockade Ribbaskolan i Gränna som hade sämst resultat och lagom cykelavstånd och gav Tomas uppbackning att skapa den organisation han ville och fem år på sig att visa om idén höll.

Nu har de fem åren gått och det är dags att se vad det blev av det hela. Projektet kröntes med en workshop i Jönköping  den 30:e mars i år och det är under denna de inledande orden uttalas. Läraren fortsatte sedan och beskrev hur denna inställning kom att omprövas under resans gång, och hur hon nu, trots att hon är ytterligare fem år klokare, anser att hon aldrig så länge hon arbetar som lärare kommer att bli klar.

Hur det gick till? Ja, det finns givetvis inte ett svar på denna fråga, men om man utgår från alla de seminarier och berättelser som delgavs under denna dag kan man åtminstone se vissa spår som framträder tydligare än andra.

Ett av dem är tron på idén att människor vill bli bättre. Här handlade det om en övertygelse om att människor vill utvecklas. Det skolan och lärarna är bäst på är just lärande. Arbetar man på en skola bör således en förutsättning vara att man vill arbeta med lärarande. Man bör då också kunna anta att lärarna vill bli bättre på det? Och hur blir man bättre inom kunskapens värld? Jo, genom att forska om den.

Här kommer vi in på den andra faktorn: att skapa praktiska förutsättningar. Politikerna möjliggjorde detta bland annat genom ett samarbete mellan Ribbaskolan och Högskolan i Jönköping. Lärarna på Ribbaskolan tilläts delta i högskoleutbildning vid sida om sina tjänster och bedrev forskning på sin egen verksamhet. De fick skriva uppsatser, delta i handledningar, ta del av ny forskning med mera. Och de gjorde det tillsammans, vilket är den tredje faktorn.

Som rektor Lotta Johansson uttryckte det: “Alla ska med”. Alla skulle arbeta mot målet och de skulle göra det tillsammans. Lärarna arbetade kollegialt på allvar. Men det riktigt spännande är att man inte bara lät detta stanna på lärarnivå, utan att man arbetade kollegialt både på höjden och bredden. Det som gäller för en lärare måste också gälla för en rektor om alla ska med. Förändringsarbetet måste genomsyra hela organisationen, från elev till politiker. Tony Mufic, fd skolchef i Ängelholm, berättade hur han när han införde Modellskolan i Ängelholms kommun även lät politikerna läsa och diskutera vetenskapliga texter. Alla ska inte göra samma, men om man tror att lärare behöver input och utvecklas kollegialt finns det ingen anledning att tro att det skulle vara annorlunda med politiker.

IMG_0335

Bilden som Lotta valt utgör en god symbol just för detta. När man lyssnade på de som föreläste visade de på allas delaktighet. Det spelade ingen roll om det var en lärare, politiker, rektor eller forskare; det handlade inte om att peka ut en person, utan man sa till varandra att detta hade inte varit möjligt utan dig! Och dig! Och dig! Alla uppfattade sig som viktig länkar i kedjan.

Slutligen ska man inte underskatta tiden som en fjärde faktor. Saker och ting måste få ta tid.

Hur gick det då? Jo, dessvärre nådde de inte ända fram. Resultaten höjdes markant, men några elever nådde tyvärr inte full måluppfyllelse. Men var det misslyckat? Absolut inte. Alla de faktorer jag nämnt samverkade till att skapa det som faktiskt är grundläggande i skolagens första kapitel: lust att lära; inte bara för eleverna utan för alla i skolan.

Man kan diskutera och problematisera hur mycket man vill runt detta och givetvis är resultatet inte svart eller vitt. Som vissa lärare påtalade innebar kravet att arbeta enligt Modellskolans riktlinjer att flera av skolans “bra” lärare tvingades byta eftersom de ville arbeta på sitt sätt. Utan att förenkla det hela tycker jag ändå att det mest fascinerade är just tron på lärarna och deras vilja att utvecklas. Som Anki Wennergren som forskar vid Halmstad Högskola påtalade var det faktiskt så att detta påbud ovanifrån, top-down, kom att väcka något hos lärarna som fick det att bli en buttom-up förändring. Lusten att lära och viljan att utvecklas var något som väcktes hos lärarna när de väl började med det på allvar, en erfarenhet som även beskrivits av bl a Helena Kvarnsell under årets SETT-mässa.

Sammanfattar vi det hela på ett skolledarspråk når man högre måluppfyllelse genom en pedagogisk idé om ett forskande förhållningssätt, skapande av organisatoriska förutsättningar, ett enhetligt arbetssätt för samtliga och långsiktighet. På ren svenska handlar det om en tro på alla människors vilja att utvecklas, från elev till lärare, skoledare och politiker. Man blir aldrig klar utan utvecklas när man lär sig och lärande är roligt!

Nyfiken på mer om  modellskolan? Titta gärna på följande hemsida Modellskolan eller införskaffa boken Modellskolan: En skola på vetenskaplig grund med forskande lärare Tomas Kroksmark (red)

#afkRektor15 – Tema Likvärdighet

IMG_0026_2

Skolsmedjan

Skrivet av Mariette Andersson, rektor Jenny Nyströmsskolan

Jag har för andra gången haft förmånen att få vara med på Skolsmedjans arrangemang. Denna gång var det AFKRektor, platsen var Malmö och temat var Likvärdighet. Precis som skolsmedjans representanter säger betyder inte likvärdighet lika utan likvärdighet är att vi i skolan ska ge alla chansen att utvecklas och nå sin fulla potential.

Vår första föreläsare var Per Kornhall. Han började med att visa oss de siffror som till exempel kommer ur Pisa-, Talis- och OECD-undersökningar och som alla visar en ganska dyster bild av det svenska skolväsendet, men övergick sedan till att prata om varför han faktiskt är hoppfull om att bilden ska vända. De framgångsfaktorer han ser är kollegialt lärande, uppföljning av elever och kollegial utveckling av undervisningen.

Helena Kvarnsell

Helena Kvarnsell

En annan föredragshållare var Helena Kvarnsell som pratade om sitt sätt att jobba smart; att vara en bra lärare utan att jobba ihjäl sig. Hon berättade att hennes nycklar  till att kunna arbeta på detta sätt är att skapa förtroendefulla relationer med sina elever, ha stenkoll på styrdokumenten och att hon ser till att eleverna vet vad de ska bedömas på. Apropå likvärdighet så sa hon “om man skapar det förtroendefulla klimatet i klassrummet kan man ha olika regler för olika elever” vilket jag tycker är en viktig del i likvärdighetsbegreppet.

En av grunddelarna i AFK:n som skolsmedjan arrangerar är Pecha Kucha. En Pecha Kucha är en muntlig presentation av ett ämne med 20 bilder som visas under 20 sekunder vardera.

Totalt lyssnade vi på sex presentationer. Jag tycker att jag fick lärdomar från samtliga men mina favoriter var rektor Elsemarie för hennes uppmaning till oss att fokusera på det som är viktigt och våga stå för det, UR-pedagogerna som påminde om allt bra material som de har gjort och mellanstadieläraren Micke Hermansson som pratade om sin GREJ OF THE DAY, något han gjort i många sammanhang den senaste tiden. En i grunden himla enkel ide som ger så mycket mervärde.

Vi hade också AFKtalk i grupper utifrån frågeställningar kring likvärdighet.

I min grupp diskuterade vi mycket kring hur vi som rektorer, därmed pedagogiska ledare, kan arbeta för att skapa likvärdighet på våra skolor. Det återkommande var att vi ska arbeta långsiktigt och ha en uthållighet i det vi gör. När vi gör saker kan vi misslyckas, gäller elever, lärare och rektorer och det är tillåtet bara vi drar lärdomar från det. Att vi vågar göra på olika sätt men alltid med fokus vad är bäst för eleven. Ta hjälp av forskningen, kollegor, andra skolor, gör omvärldsspaning så kan vi undvika en del misslyckande och fokusera på det som är framgångsfaktorer.

Precis som förra gånger återvänder jag hem med en hoppfullhet. Det händer mycket positivt i svenska skolor. Det finns många som arbetar stenhårt för att skolans resultat ska bli bättre och vi på Jenny Nyströmsskolan är med på tåget.