Kategoriarkiv: Forskning

Relationellt ledarskap i klassrummet

I boken Relationellt ledarskap i klassrummet vill Åsa Hirsh ge röst åt eleverna i svensk skola. Hon vill att vi stannar upp och verkligen funderar på de insikter som elever har att dela med sig av. Hirsh tar läsaren hela vägen in i kärnan av skolans verksamhet – mötet mellan lärarna och eleverna. Hon har i ett forskningsprojekt intervjuat 102 elever på högstadium och gymnasium. Till dessa elever är det två huvudfrågor som ställts.

  • Vad är det som skiljer en bra lärare från en som ni upplever som mindre bra?
  • Vad är viktigt för att undervisningen ska var lärorik och utvecklande? Ge exempel på hur läraren gör för att åstadkomma det.

Boken innehåller en mängd citat från eleverna som gör att det skapas en närhet till klassrummet och undervisningen. Utifrån elevernas utsagor lyfter Åsa Hirsh fram åtta aspekter som kännetecknar de lärare som eleverna anser vara speciellt bra. Nedan kan du se en sammanställning av dessa åtta aspekter. Det är kring dessa som det finns all anledning att stanna till. och fundera på ett djupare plan.

För att bara lyfta fram en av aspekterna så framhåller eleverna att det är viktigt för dem att lärarna tydligt visar att de delar ansvaret för lärandet med eleverna (tredje aspekten). En självklarhet kan det verka som vid en första anblick. Tyvärr säger eleverna att de ofta känner att de är lämnade ensamma i sitt lärande. Eleverna önskar att ha ett stöd genom hela lärandeprocessen, eller som en elev uttrycker det om en lärare som delar ansvaret ”Han är med oss hela vägen till betyget”.

Det är  berättelsen om de fantastiska lärarna som eleverna lyfter fram som är bokens huvudtema. I den berättelsen kan Hirsh se vikten av det relationella perspektivet. De lärare som eleverna anser var bäst agerar utifrån övertygelsen att lärande bäst frodas där det finns respektfulla och personliga relationer mellan lärare och elever och där klassrumsklimatet är bekräftande. En central aspekt för eleverna är att de upplever att lärarna delar ansvaret för lärande med dem. Ingen behöver ”gå ensam fram till betyget”.

Som bedömningsforskare ser Hirsh i sitt material utöver berättelserna om de fantastiska lärarna ett annat fenomen som är en mer bister berättelse om svensk skola. Det är den otrygghet som eleverna uttrycker med koppling till ett ökat bedömningsfokus under senare år. Eleverna känner att de hela tiden är under bedömning och det skapar oro, rädsla och stress hos eleverna. Hirsh anser att bedömning självklart är en del av undervisningen, men att det i detta fall har blivit för mycket slagsida åt ett håll. Goda intentioner kan leda till oönskade effekter och det gäller både i den summativa och formativa bedömningen enligt Hirsh.

Avslutningsvis ställer Hirsh frågan om mästerlighet kan utvecklas hos lärare. I detta tror hon på kraften i det kollegiala och kollektiva lärandet. En viktig faktor som framhålls är lärares autonomi. Alltså professionens autonomi, inte att varje lärare får göra som den vill. Det är lärare som utifrån sin praktik är de som bäst kan formulera utvecklingsfrågor. Frågor som kräver en diskussion på djupet.

För att i kollegiala sammanhang få till den diskussion som verkligen går på djupet med frågor som berör vår övertygelse om lärande och syn på elever och undervisning kan Åsa Hirshs bok varmt rekommenderas.

Boktips: Att skapa effektiva team av Susan A. Wheelan

Ett effektivt team: En skolledning som bedriver skolutveckling, ett arbetslag som undersöker och utvecklar sin profession, en grupp elever som lär tillsammans. Det kan finnas en otrolig kraft i ett väl fungerande team. Många uppgifter som vi står inför idag är så komplexa att det krävs att flera personer jobbar tillsammans. Om ett team kan nå upp till nivån av hög effektivitet kommer det inte bara att producera och göra ett bra jobb, utan medlemmarna i teamet kommer att känna ett större engagemang och delaktighet. Helt enkelt trivas bättre på sitt jobb.

Ja det finns många anledningar att försöka skapa effektiva team i olika sammanhang. Samtidigt är nog alla som någon gång ingått i grupper medvetna om hur svårt det kan vara. Susan Wheelan beskriver i sin bok Att skapa effektiva team hur man kan få ökade insikter i grupprocesser och hur man kan jobba med att skapa mer effektiva team.

I boken tar Wheelan stöd i forskning kring grupper och beskriver fyra olika stadier som grupputveckling går igenom. Nästa gång du är med i en grupp – tänk efter vilken nivå du tycker att den gruppen befinner sig på.

Stadium 1: Tillhörighet och trygghet
“Du vet att du tillhör en stadium 1-grupp när ledaren ställer en fråga och ingen svarar. Ledarens ord tycks försvinna i Bermudatriangeln.”

Gruppmedlemmar funderar mycket kring tillhörighet och det är viktigt att skapa trygghet. I detta stadium är ledarens roll stark. Medlemmar i gruppen är beroende av direktiv från ledaren. Kommunikationen är trevande. Det förekommer sällan konflikter. Gruppen ser välvilligt på ledaren och medbestämmande begränsas till några få högljudda röster. Det finns inga subgrupper.

Stadium 2: Opposition och konflikt
“Du vet att du tillhör en stadium 2-grupp om tanken på att gå till ett teammöte får dig att må illa.”

Detta är en kritisk fas i grupputvecklingen. Förhoppningsvis leder denna fas vidare till nästa steg. Det finns risk att det även kan ske en stagnation eller till och med återgång till stadium 1. Nu börjar gruppen att göra sig mer fri från ledaren. Det blir nödvändigt med konflikter. Risker i detta stadium är att gruppen fastnar i personliga konflikter eller konflikter kring olika syn på värderingar, mål och uppgifter. Om det sker en god hantering av konflikter får gruppen en positiv utveckling, sammanhållning och tillit ökar. Då kan roller förtydligas och gruppen sätter fokus på arbetsuppgifter. Det bildas subgrupper men toleransen mot subgrupper är låg.

Stadium 3: Tillit och struktur

Ledarens roll blir mindre styrande. Konflikter i gruppen hanteras effektivt. Gruppen fokuserar i hög grad på arbetsuppgifter och i lägre grad på status, makt och inflytande. Det finns en ökad tydlighet i målbilden för gruppen. Det är ett tydligare samarbete i gruppen och medlemmarnas tillfredsställelse ökar. Sammanhållning och tillit ökar. Gruppen jobbar för att bygga upp en gruppstruktur som underlättar måluppfyllelse. Arbetsdelningen ökar och roller förtydligas. Därmed kan uppgifter anpassas till olika medlemmar. Subgrupper bildas och det finns en tolerans till dem.

Stadium 4: Arbete och produktivitet
“Du vet att du ingår i en stadium 4-grupp när du längtar till teammöten därför att det är uppmuntrande, roligt, viktigt och får dig att känna dig vuxen.”

Teamet präglas nu av en stark sammanhållning och ledarskapet kännetecknas av en ”platt” organisation. Gruppens energi riktas mot måluppfyllelse och genomförande av uppgifter. Medlemmarna är medvetna om och accepterar sina roller. Teamet ägnar tid åt att identifiera vilka problem som måste lösas. De planerar för hur de ska lösas. Grupper följer på ett effektivt sätt upp sitt arbete. Teamet får, ger och använder feedback på ett effektivt sätt för att utveckla sitt arbete. Teamet uppmuntrar innovationer och nytänkande. Perioder av konflikter är kortvariga och det finns strategier för att hantera dem. Subgrupper är en integrerad del i teamets arbete.

Bild: Shane Rounce på Unsplash

Om du mer systematisk vill utvärdera var en speciell grupp befinner sig så finns det i boken Att skapa effektiva team en användbar checklista. Det är 25 påstående som graderas på en fyrgradig skala och sedan går det att i alla fall få en fingervisning om var gruppen befinner sig.

Ofta när vi pratar om att skapa effektiva grupper så sätter vi fokus på ledarskapet. Så gör även Wheelan och pekar på viktiga delar i ett effektivt ledarskap. Utöver detta lyfter hon även fram vikten av effektiva teammedlemmar. Hon säger att vi översvämmas av ledarskaps- och chefsutbildningar. Men vem har någonsin deltagit i en utbildning i gruppmedlemskap? Förklaring kanske är att ingen skulle vilja gå en sådan utbildning eftersom det är som att frivilligt anmäla sig till stödundervisning. Wheelan framhåller att man får att bli en effektiv teammedlem måste titta på sina egna handlingar och attityder och hur det samspelar med gruppen. När det gäller effektivt ledarskap finns det en hel del riktlinjer uppskissade i boken. Främst handlar det om ett ledarskap som anpassas till det stadium som grupper befinner sig på. Wheelan beskriver hur du som ledare kan agera på de olika nivåerna. Det finns även i boken checklistor för både effektiva teammedlemmar och effektivt ledarskap.

I den avslutande delen av boken lyfter Wheelan virtuella team. Hon hänvisar till forskning som hävdar att videokonferenser kommer att fortsätta vara det snabbast växande segmentet inom datorindustrin. Då ska vi ta i beaktande att denna bok skrevs innan covidpandemin gjorde sitt intåg. Ett fenomen som snabbat upp användande av videokonferenser. Det betyder att vi kommer att ha en intressant utveckling där vi även behöver ställa oss frågan hur vi kan skapa effektiva virtuella team. På vilket sätt behöver vi tänka annorlunda när vi skapar de effektiva teamen i virtuella miljöer?

Boktips: Lärandebaserad skolutveckling av Hans-Åke Scherp

Skolutveckling är minst sagt en komplex process. För att på ett framgångsrikt sätt utveckla skolan behöver man söka stöd på många håll. Stöd i forskning och modeller är en väg att gå. Här vill vi tipsa om Hans-Åke Scherps bok Lärandebaserad skolutveckling. Lärglädjens förutsättningar, förverkliganden och resultat. I boken beskrivs hur lärandebaserad skolutveckling kan bedrivas enligt VISKA-modellen (vardagsinriktat systematiskt kvalitetsarbete)

I VISKA-modellen finns att antal bärande delar som syftar till att bygga den lärande organisationen. De bärande delarna är arbetsorganisationen, utvecklingsorganisationen och skolans helhetsidé,.

Arbetsorganisationens syfte är att skapa stabilitet i verksamheten. De grundläggande strukturerna och förutsättningarna för det pedagogiska arbetet hör till arbetsorganisationen. De erfarenheter som lärare får är beroende av hur arbetsorganisationen ser ut. Genom att göra förändringar i arbetsorganisationen kan olika arbetssätt gynnas respektive missgynnas. Medvetna förändringar i arbetsorganisationen är ett viktigt del i lärandebaserad skolutveckling.

Utvecklingsorganisationens syfte är att skapa lärande och förståelse för hur den pedagogiska verksamheten kan utvecklas för att motverka att problem uppstår. Det gäller att skapa goda lärmiljöer där lärare kan fokusera på viktiga problemområden genom lärande samtal med kollegor. På detta sätt skapas lärdomar som sedan omsätts i handling. Tillsammans granskar man sedan sitt handlande som blir underlag för nytt lärande.

Skolans helhetsidés syfte är att vara vägledande för hur arbetsorganisation och utvecklingsorganisation ska utformas. Helhetsidén innehåller både en vision som beskriver vad man vill uppnå och en verksamhetsidé som beskriver vad som ska känneteckna verksamheten för att man ska uppnå det man vill. Scherp framhåller att det är viktigt att det finns ett medskapande bland personal när skolans helhetsidé arbetas fram. Framtagandet av helhetsidén är i sig en viktig lärandeprocess. I boken beskrivs konkreta exempel på hur skolor har arbetat fram sin helhetsidé.

Scherp använder följande bild för att beskriva skolutveckling. Man kan säga att vardagen för skolledare och lärare är fylld av frågetecken och utropstecken. Frågetecken innebär att man är osäker på vad som är klokt att göra i olika situationer. Utropstecken innebär att man har skaffat sig lärdomar och vet vad som är klokt att göra i olika situationer. Systematisk skolutveckling handlar då om att transformera frågetecken till utropstecken. Det förutsätter ett samspel mellan arbetsorganisation, utvecklingsorganisation och skolans helhetsidé.

Arbetsorganisationen och utvecklingsorganisationen är inte två helt frikopplade fenomen utan de är beroende av varandra. I arbetsorganisationen identifieras olika problem och de kan då ”skickas” över till utvecklingsorganisationen där det sker ett lärande. I boken uttrycker Scherp förhållandet mellan arbetsorganisation och utvecklingsorganisation på följande sätt: ”Lite tillspetsat kan man säga att i utvecklingsorganisationen är man rädd om problemen så att man inte slarvar bort dem eftersom de är en viktig drivkraft för lärande och utveckling. I arbetsorganisationen är man rädd för problem eftersom de stör den gällande ordningen.” En skola kan i sin organisation lägga olika vikt vid det som Scherp kallar arbetsorganisationslogik och utvecklingsorganisationslogik. Han förtydligar det med ett exempel där en skola i stor utsträckning använder specialpedagoger till att stötta enskilda elever som lämnar undervisningen. Genom detta förstärks arbetsorganisationslogiken. Om istället en stor del av speciallärare deltar i undervisningen och bidrar till lärares lärande om hur man hjälper elever i behov av särskilt stöd i undervisningen förstärks utvecklingsorganisationslogiken.

Vilka frågor och problem som utvecklingsorganisationen ska prioritera styrs av skolans helhetsidé. För att något ska beaktas som ett problem ska det ligga i linje med skolans helhetsidé. Helhetsidén ska även se till att man inte blir en ”känguruskola” som hoppar från det en till det andra projektet. Olika projekt ska hela tiden relateras till helhetsidén. Det kan inom en verksamhet uppstå konflikter när det regnar ner uppdrag till skolan från olika håll. Väsentligt blir då att föra en dialog där skolans helhetsidén är ett viktigt fundament att stå på.

Scherp skriver att oavsett om man vidtar några speciella åtgärder eller inte så pågår det alltid lärande bland medarbetare på en skola. Genom att organisera fördjupande lärprocesser på ett systematiskt sätt så kan man höja kvaliteten på detta lärande. I boken beskrivs på ett tydligt sätt hur man kan organisera lärgrupper för lärande i den egna verksamheten. Utgångspunkten för lärandet är hela tiden de problem som medarbetare upplever i vardagsverksamheten. I det systematiska kvalitetsarbetet på skolan beskrivs sedan dessa lärprocesser. Man lyfter fram vilka lärdomar man har gjort när det gäller att bidra till elevernas lärande och utveckling. Kopplingar görs till skolans helhetsidé, läroplan och skolplaner. Enligt Scherp handlar det systematiska kvalitetsarbetet om att kunna beskriva vilka lärdomar om lärande och undervisning man kommit fram till under läsåret, hur man man lyckats förverkliga dessa lärdomar i praktiken och hur man organiserar kvalitetsarbetet framåt för att komma fram till nya lärdomar.

I det systematiska kvalitetsarbetet anser Scherp att det är avgörande att fånga in elevernas upplevelser och erfarenheter av undervisningen. ”Det är deras upplevelser av hur undervisningen bedrivs som påverkar deras lärande, inte vilka föreställningar lärarna har om vad som gör det eller inte gör det.”

Ovan har det gjorts en kort beskrivning av VISKA-modellen som en grund för skolutveckling. Till dig som är intresserad av skolutveckling, och inte redan har läst denna bok, kan den stark rekommenderas som en pusselbit i skolutvecklingens komplexa process.

Professionsprogrammet 2021

För andra året har vi haft nöjet att fira tillsammans med deltagare som genomgått Kalmarsunds gymnasieförbunds professionsprogram. 6 december delades utbildningsintyg ut till årets åtta lärare som i mars påbörjade programmet. De har under denna tid bland annat skrivit en rapport där de har bevisat sin yrkesskicklighet och reflekterat kring sin utveckling i rollen som lärare. Tillsammans med sin professionspartner har reflektioner fördjupats och i dessa lärpar har även lektionsobservationer och uppföljande samtal genomförts.

HÄR kan du läsa mer om årets professionsprogram och bland annat ta del av filmerna där lärarna beskriver sitt arbete med valt fokusområde.
HÄR kan du läsa den fullständiga rapporten för professionsprogrammet 2021.

Deltagare professionsprogrammet 2021 Foto: Adam Humlesol

Två framträdande delar inom programmet har varit att lärarna jobbat med sina visioner kopplade till undervisning och att de har valt ett eget fokusområde kopplat till undervisningen som de speciellt vill utveckla.

Professionsprogrammet har ett gott stöd av olika kompetenser som finns inom förbundet. Förbundets två lektorer har varit stöd i skrivandet av den argumenterande texten. De har haft seminarie med samtliga lärare kring skrivprocessen och det har gjorts kopplingar till forskning. Varje deltagare inom professionsprogrammet har haft tillgång till en personlig coach. Förbundets två legitimerade skolcoacher har stått för denna coachning.

När vi utifrån de tre målbilder som funnits för professionsprogrammet analyserar lärarnas utvärderingar så ser vi att målen har uppfyllts på ett tydligt sätt.

Målbilder professionsprogrammet

Framför allt framhöll lärarna i utvärderingen vikten av att på ett djupare plan få tillfälle att reflektera över sin praktik. Reflektionerna fördjupades ytterligare genom samtal med professionspartner och personlig coach. Det kollegiala lärandet har fungerat som en förstärkande kraft i lärarnas reflektioner. Vidare uttrycker lärarna en större medvetenhet kring och ökad förmåga att leda andra lärares lärande. Lärarna anser att professionsprogrammet på olika sätt har bidragit till att de har utvecklats i den komplexa rollen att vara lärare och att de tar med sig ett tänkande kring vidare utveckling. Eller som en av deltagarna uttryckte det:

Vill tacka för att jag fick möjligheten att gå den här utbildningen. Jag tar med mig så
många kunskaper, insikter och vidare nyfikenhet och inspiration hur jag vill utvecklas
vidare härifrån. Det har varit en kultur som präglats av öppenhet, ödmjukhet, respekt,
kunskap och professionalism.

Nu ser vi fram emot nya sökande och professionsprogrammet 2022.

 

Elevaktiva arbetssätt med digitala verktyg

I samband med fjärr- och distansundervisningen uppstod på många håll diskussioner kring hur eleverna kunde göras mer aktiva i undervisningen. När undervisningen var helt digitalt var det även naturligt att koppla dessa diskussioner till användande av digitala verktyg.

Som IKT-pedagoger har vi funderat vidare kring temat att skapa elevaktiva arbetssätt med digitala verktyg. Vi har även gått vidare med att bygga upp en sajt som ska kunna vara ett stöd och ge inspiration i arbetet med elevaktiva arbetssätt. Du hittar sajten här. Den är en del av Kalmarsunds gymnasieförbunds digitala akademi.

På sajten hittar du olika exempel på hur man som lärare kan arbeta med elevaktiva arbetssätt med förstärkning av digitala verktyg. Du finner en teoretisk bakgrund kring varje område, exempelvis kamratrespons och flippat klassrum. Det finns ett Google Classroom kopplat till sajten med konkreta exempel på arbetsuppgifter. Det finns även möjlighet att du som lärare kan dela med dig av hur du har jobbat med elevaktiva arbetssätt.

Gå in på sajten och dela dina erfarenheter genom att klicka på:

Det finns ett uttalat mål med att ha med fler autentiska exempel och vi hoppas att du vill vara med att bygga vidare på denna site tillsammans med oss. 

Professionsprogrammet 2021

Förra året genomförde Kalmarsunds gymnasieförbunds professionsprogram för första gången. Du kan läsa om det här, här och här. Årets professionsprogram startade 8 mars i det format, Google Meet, som vi nu alla vant oss vid.

Professionsprogrammet har tre väsentliga byggstenar. Det handla om att ge varje deltagande lärare möjligheten att reflektera över och utveckla den egna undervisningen. I det sammanhanget ser vi det kollegiala lärandet som en viktig komponent. Det är tillsammans som vi kan komma ytterligare steg vidare i utvecklingen av undervisningen. Den tredje byggstenen i professionsprogrammet är att lärarna ska öka sin förmåga att leda lärares lärande. 

 

 

 

 

 

 

 

I det kollegiala lärandets anda delades lärarna in i professionspar. Dessa kommer att följas åt under hela programmet. I paren kommer visioner kring undervisning att delas, utvecklingsfrågor diskuteras och lektionsobservationer genomföras.

Liksom förra året medverkar förbundets lektorer Gunilla Berg Christoffersson och Daniel Åkerblom. De för in det vetenskapliga perspektivet i programmet, exempelvis när det gäller att som lärare undersöka och reflektera över sin egen praktik. I år har vi även förmånen att ha förbundets diplomerade skolcoacher Viktoria Fernstedt Westerberg och Ulrika Bergenfeldt som medverkande. De kommer att ge individuell coaching till deltagande lärare.

Professionsprogrammet 2021 har fått en bra start och vi kommer här på bloggen att återkomma och dela erfarenheter längs vägen.

Professionsprogrammet 2020 är i mål!

Som vi tidigare berättat här på bloggen så gick startskottet för professionsprogrammet 2020 i mars (du kan läsa om det här) och nu är vi i mål.

Professionsprogrammet hade sin avslutningsceremoni 9 november. I samband med den tog årets sex deltagare emot sina utbildningsbevis.

Linda Eneman, Ulrika Brynielsson, Camilla Ahlström

Karl-Johan Arnér, Jenny Henrysson, Madeleine Skeppland Blime

Lärarna har inom programmets ram bland annat tagit utgångspunkt i sin vision som lärare för att utveckla sin undervisning. De har arbetet med konkreta modeller för att välja fokusområden inom sin praktik som de vill utveckla. Det kollegiala lärandet har haft en framträdande plats. Lektionsobservationer och feedback har varit andra viktiga delar inom programmet. Inte minst har lärarna skrivit en argumenterande text för att föra fram bevis på sin yrkesskicklighet.

Vi gratulerar årets deltagare till ett väl utfört arbete!

Om du vill veta mer om professionsprogrammet och ta del av lärarnas utvärdering,
läs Rapport Progessionsprogrammet 2020

Professionsprogrammet är igång

Vill du reflektera över din praktik, dokumentera din yrkesskicklighet och få dokumentationen bedömd i syfte för att påvisa förstelärarkvalifikationer? Då är professionsprogrammet något för dig. Frågan skickades ut i verksamheten och ett antal lärare svarade ja. 

Innan professionprogrammet drog igång var det väldigt inspirerande att sitta på en av våra skolor och höra en kollega säga till en annan ”Grattis till professionsprogrammet”. Det pekar på att det här är viktigt.

Måndag 9 mars gick startskottet för professionsprogrammet för lärare inom Kalmarsunds gymnasieförbund. Lärare som sökt till detta program samlades i konferenslokal Slottet på förbundskontoret. Även rektorer slöt upp och upplevde detta startskott. Vi började med att stämma av förväntansbilder och kunde konstatera att bärande tankar är pedagogik, utveckling, kollegialt och utmaning.

Verksamhetschef Stefan Regebro och undertecknad gick igenom syfte och upplägg för professionsprogrammet. Lektorer Daniel Åkerblom och Gunilla Berg Christofferssen tog upp grunder i den argumenterande text som ska skrivas av deltagarna.

Under eftermiddagens pass tilldelades alla en professionspartner och tillsammans började reflektionen kring läraryrket. Under programmets gång kommer det kollegiala lärande vara en viktig komponent. Förutom att lärare ska bevisa yrkesskicklighet genom bland annat skrivande av argumenterande text och lektionsobservationer, kommer kollegiala processer stödja lärares reflektion och praktik i undervisningen.

Programmet kommer att fortgå fram till höstlovet och vi kommer säkert att få anledning att återvända till det här på bloggen.

Tack till kollegan Dominika Svensson för både bilder och god feedback vid detta tillfälle.

 

Skolans digitalisering – Kunskapsöversikt från Skolverket

Längesedan det var någon podd på den här bloggen. Nu råder vi bot på det.

Vi har läst Skolverkets kunskapsöversikt Digitaliseringen i skolan – utmaningar och möjligheter. Tillsammans fångar vi i ett samtal tre intressanta teman som finns i denna skrift.

  • Den förändrade lärarrollen kopplad till digitaliseringen
  • Likvärdigheten
  • Eleverna i den digitala världen

Det blir även lite bonus med diskussion om digitala system i skolans värld.

From Good to Great

Många är de gånger när jag om IKT-pedagog ställt frågan till en lärare: ”Vilket är ditt nästa steg i undervisningen?” Då har den frågan dels varit riktad till en enskild lärare och naturligtvis även kopplad till användningen av digitala verktyg i undervisningen. Vad händer om man istället ställer samma fråga till en hel organisation? Vilket är Kalmarsunds gymnasieförbunds nästa steg när det gäller pedagogisk digital utveckling? Ett svar på denna fråga kan vara det som nyss kickats igång med våra SYL (särskilt yrkesskickliga lärare) och som har fått benämningen From Good to Great.

I samverkan med LIN Education har vi skapat ett samarbete med Kevin Burdon och Sarah-Louise Jones som är professorer vid University of Hull. De kommer att leda våra SYL genom From Good to Great under detta läsår.

Under ett par skype-möten har vi format syftet med denna insats och landat i följande beskrivning: Det här projektet syftar till att finna effektiva och tidsbesparande metoder för att utvärdera effekten av undervisningen på elevers lärande. Under arbetet vill vi också bilda kunskap kring vikten av bra feedback för lärare. Projektet har ett digitalt raster, där vi plockar in tekniken för att stödja processen.

Torsdagen 5 oktober var det dags för den första stora träffen i Kalmar mellan Kevin, Sarah och alla våra förväntansfulla SYL. Detta tillfälle kom mycket att handla om hur vi skapar bra frågor som är möjliga att undersöka i den egna undervisningen. En utmaning är att uppfylla kriterier som att de ska vara så specifika att det är möjligt att undersöka. Lärarna kommer nu att jobba vidare med sina frågeställningar och få feedback på dem från Kevin och Sarah. Nästa del i projektet är att titta närmare på vilka metodet man som lärare kan använda för att samla in data. Då möts vi i form av webinarier.

Vi känner att vi har fått en riktigt bra start på From Good to Great och ser fram emot den spännande fortsättningen, vilket vi kommer att återkomma till här på bloggen.

 

Att leda lärares lärande – Dylan Wiliam

FullSizeRender (1)För den som läser Dylan Wilams bok Att leda lärares lärande finns en hög grad av igenkänning om man tidigare läst Wiliams böcker eller hört honom föreläsa. Han är mycket tydlig med att i sina argumentationer alltid börja med varför-frågan. Den första frågan som Wiliam behandlar är varför det är så viktigt att höja elevresultaten inom skolan. Här framhålls fyra väsentliga delar, eget inflytande över livet, kulturell överföring, förberedelse för medborgarskap och förberedelse för arbete. Speciellt viktigt blir den sistnämnda eftersom det är inom arbetsmarknaden som det nu sker stora och snabba förändringar. Ytterligare en anledning är att goda resultat för elever i skolan är kopplat både till ett lands ekonomiska utveckling och livskvaliteten för eleverna på sikt.

Nästa steg i Wiliams argumentation är att för att elevers resultat ska höjas behöver lärares kvalitet höjas. Inte för att de inte är bra nog utan för att de kan blir bättre. När Wiliam går vidare diskuterar han vikten av lärarkvalitet och vad det är och hur vi ska kunna öka lärarkvalitet. För det först konstaterar han att det är svårt att beskriva vad lärarkvalitet egentligen är. Vi vet att lärare gör skillnad, men det kan vara svårt att peka på vad det är som gör skillnaden mellan lärare. Wiliam pekar på att vi ganska grovt kan skilja på de minst effektiva lärarna och de mest effektiva lärarna. Att göra en bättre distinktion än så är svårt. Från det perspektivet säger han att det finns två vägar att gå, antingen byter man ut de minst effektiva lärarna på en skola eller så ser man till att höja kvaliteten på alla lärare på skolan. Han väljer den senare vägen.

Hur kan vi då höja kvaliteten på våra lärare? Wiliam tar i boken med oss på en rejäl forskningsgenomgång där han kommer fram till att det mest effektiva sättet att höja lärares kvalitet och därigenom förbättra elevers resultat är genom användning av formativ bedömning i klassrummet. Wiliam utvecklar sina tankar kring formativ bedömning utifrån den definition han och Black gjorde 2005.
”Bedömning i klassrummet är formativ i den mån som lärarna, eleverna, eller deras kamrater kan få fram, tolka och använda belägg för elevernas prestationer, för att fatta beslut om nästa steg i undervisningen som sannolikt kommer att vara bättre, eller mer välgrundade än de beslut de ksulle ha fattat om beläggen inte hade funnits” (s. 136)

Mot denna bakgrund fokuserar Wiliam på vilka lärandeaktiviteter som bör skapas för att det ska få störst effekt på lärares användande av formativ bedömning i klassrummet. Det väsentliga är att ställa sig frågan vad det är som lärare förväntas förbättra först och sedan titta på vilken form av kompetensutveckling vi vill skapa. Enligt Wiliam finns det fem principer som är viktiga i lärares lärande, val, flexibilitet, små steg, ansvarstagande och stöd. Vid arbetet med lärares lärande framhåller även Wiliam problematiken med att det innebär att förändra vanor som sitter ganska djupt. Eller för att citera ”När man har gjort något på ett visst sätt en halv miljon gånger är man ganska bra på det, och det är inte konstigt om det är svårt göra på ett annat sätt” (s. 227) Även här pekar Wiliam på forskning som kan stötta skolledare i det arbete som krävs för att kunna få till en förändring bland personal och där förändring blir det nya normaltillståndet.

Hur kan då skolledare på bästa sätt stödja lärares utveckling? Wiliams svar är att det bästa sättet är att skapa skolbaserade lärgemenskaper (TLC) som fokuserar på formativ bedömning i klassrummet. En viktig komponent som Wiliam lyfter fram är att möten i TLC-grupper måste vara extremt strukturerade så att de håller rätt fokus hela tiden. När det gäller metodiken i arbetet med lärgemenskaperna visar Wiliam att den goda effekt som ses hos elever även kan nås hos lärare vid användning av formativ bedömning. Alltså går det att modellera lärares lärande så att det får en tydlig koppling till det vi vill se hända i klassrummen i form av formativ bedömning.

team-114655

Bild: Pixabay geralt

Den stora styrkan som Dylan Wiliam, ur mitt perspektiv, besitter är att han inte stannar vid forskning och analys av de resultat som den ger. Han omsätter forskningen i praktiken och tar sig hela vägen ner till undervisningsnivå, eller som i det här fallet in i det kollegiala lärandet för lärare. Han har varit med om att starta enormt många lärargrupper på olika skolor. Det som är mest iögonfallande när man läser hans berättelse om dessa genomföranden är hur otroligt svårt det är att få det på plats med ett bra resultat. Det finns många hinder på vägen så som den upplevda bristen på tid, för många saker att fokusera på samtidigt, brist på engagemang o s v. För att kunna få ett lyckat resultat krävs, frånsett en stark övertygelse och ett starkt engagemang, en makalös förmåga till att hålla i och hålla ut. Jag tror att det hos de flesta idag som på något sätt är involverade i skolutveckling finns en fast övertygelse om vad som borde göras för att elevernas resultat ska blir så goda som möjligt. Samtidigt finns det så många fasta strukturer och andra viktiga saker som styr skolans utveckling. Vi måste våga prioritera hårt bland alla bra saker vi kan göra i skolan för att bra ska kunna bli bättre. Eller med Dylan Wiliams ord ”Enda sättet att förbättra skolorna är därför att få människor att sluta göra bra saker – för att ge dem tid att göra ännu bättre saker”. (s.262)

Digitalisering som lyfter skolan

Digitalisering som lyfter skolan en bok av Håkan Fleischer och Helena Kvarnsell.
I inledningen ger författarna ett löfte till läsaren att det kommer inte att presenteras ett enda apptips i boken, och det löftet hålls. I stället inriktar de sig på att fokusera på lärares förhållningssätt kopplat till digitaliseringen. Boken har undertiteln Teori möter praktik och författarna representera var sitt perspektiv Håkan kommer in från forskarens håll och Helena från lärarepraktiken.
DSC_0483

Boken inleds, inte helt överraskande, med att beskriva ett förändrat samhälle och går vidare med att beskriva IT i svensk skola ur ett historiskt perspektiv. Här kunde författarna kortat ner dessa delar till förmån för diskussioner som förs i slutet av boken. Två tydliga delar framträder i bokens inledning, dels en klar förankring till läroplanen i arbetet med digitaliseringen och dels en mycket bra definition kring vad digital kompetens är. Denna definition bör varje lärare och rektor och andra som jobbar med digitalisering inom skola stanna upp vid och reflektera kring:

”En förmåga att använda IT på ett kreativt, utvecklande och kritiskt sätt, såväl för att fördjupa och bredda (inte minst ur ett kulturellt och socialt perspektiv) ämneskunskaper som för att förstå de villkor med vilka kunskapsbildning sker i datoriserade miljöer. Digital kompetens inrymmer både den praktiska användningen av specifika och relevanta verktyg och en generell förståelse för informationsteknikens möjligheter och begränsningar.” (s. 29)

Ett begrepp från forskningen som blir som en röd tråd genom boken är strechad kunskap, den expanderande funktionen när det gäller tid och rum som ligger inbyggd i de digitala verktygen med anknytning till elevernas kunskapsbildning. Den strechade kunskapen får i boken en praktisk omsättning genom att kopplas till fyra viktiga fundament i undervisningen, elevens motivation, målorientering, reflektion och socialt samspel. Dessa fyra teman tilldelas var sitt kapitel i boken där författarna beskriver hur digitala verktyg kan fungera förstärkande inom respektive område. Bra är att varje kapitel avslutas med frågor som gör det möjligt för läsaren/läraren att reflektera över sin egen undervisning kopplat till det lästa.

Boken avslutas med en diskussion kring frågan om IT i skolan innebär en förändrad yrkesroll. Det korta svarat på den frågan blir faktiskt nej. Det framhålls istället att viktiga delar i lärarrollen inte är direkt kopplade till digitaliseringen, att bygga förtroendefulla relationer med sina elever, att jobba målorienterat, att som pedagog alltid reflektera över sin undervisning o s v. IT kan däremot vara en enorm tillgång i lärarrollen: ”IT använt på rätt sätt ger dig däremot den fantastiska möjligheten att äntligen vara den där läraren du alltid velat vara.” (s. 169)

En bok väl värd att läsa för den som vill reflektera kring vilken roll digitaliseringen kan spela för svensk skola. En bok som förmedlar ett förhållningssätt när det gäller lärarrollen i ett vidare begrepp där den som är verksam i skolan kan se hur pedagogiska/didaktiska tankar kan förstärkas med användande av digitala verktyg.
helenakvarnsellHåkan-Fleischer

 

 

 

 

 

 

 

16 mars 2016 kommer Helena Kvarnsell och Håkan Fleischer att föreläsa för Kalmarsunds gymnasieförbund just under temat ”Digitalisering som lyfter skolan”.

Om du vill ta del av Helenas och Håkans tankar om digitalisering i skolan i form av podcast kan du lyssna på Plugget 2.0:
Helena Kvarnsell
Håkan Fleischer

 

De lärande lärarna i Gränna

Varför ska jag göra det här? Jag är ju redan lärare. Jag är ju klar!

Orden kom från scenen inför en fullsatt aula på Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Det är en av lärarna på Ribbaskolan i Gränna som beskriver känslan när de ställdes inför faktumet att de skulle börja arbeta enligt riktlinjer för vad Tomas Kroksmark kallat Modellskolan.

För de som inte är bekanta med Modellskolan eller Ribbaskolan så är det förra en modell för kompetensutvecklingsprojekt för lärare och den senare den första skola som följde denna modell. Man har där sedan fem år använt den för att på allvar försöka uppnå full måluppfyllelse för alla elever i åk 9. Året var 2010 och politikerna lär ha känt en viss förtvivlan inför situationen. Historien går att Tomas Kroksmark på Högskolan för Lärande och Kommunikation i Jönköping i detta läge sa att han kunde fixa det om han fick rätt förutsättningar (cykelavstånd till skolan, vissa krav på personalen etc). Politikerna nappade, handplockade Ribbaskolan i Gränna som hade sämst resultat och lagom cykelavstånd och gav Tomas uppbackning att skapa den organisation han ville och fem år på sig att visa om idén höll.

Nu har de fem åren gått och det är dags att se vad det blev av det hela. Projektet kröntes med en workshop i Jönköping  den 30:e mars i år och det är under denna de inledande orden uttalas. Läraren fortsatte sedan och beskrev hur denna inställning kom att omprövas under resans gång, och hur hon nu, trots att hon är ytterligare fem år klokare, anser att hon aldrig så länge hon arbetar som lärare kommer att bli klar.

Hur det gick till? Ja, det finns givetvis inte ett svar på denna fråga, men om man utgår från alla de seminarier och berättelser som delgavs under denna dag kan man åtminstone se vissa spår som framträder tydligare än andra.

Ett av dem är tron på idén att människor vill bli bättre. Här handlade det om en övertygelse om att människor vill utvecklas. Det skolan och lärarna är bäst på är just lärande. Arbetar man på en skola bör således en förutsättning vara att man vill arbeta med lärarande. Man bör då också kunna anta att lärarna vill bli bättre på det? Och hur blir man bättre inom kunskapens värld? Jo, genom att forska om den.

Här kommer vi in på den andra faktorn: att skapa praktiska förutsättningar. Politikerna möjliggjorde detta bland annat genom ett samarbete mellan Ribbaskolan och Högskolan i Jönköping. Lärarna på Ribbaskolan tilläts delta i högskoleutbildning vid sida om sina tjänster och bedrev forskning på sin egen verksamhet. De fick skriva uppsatser, delta i handledningar, ta del av ny forskning med mera. Och de gjorde det tillsammans, vilket är den tredje faktorn.

Som rektor Lotta Johansson uttryckte det: “Alla ska med”. Alla skulle arbeta mot målet och de skulle göra det tillsammans. Lärarna arbetade kollegialt på allvar. Men det riktigt spännande är att man inte bara lät detta stanna på lärarnivå, utan att man arbetade kollegialt både på höjden och bredden. Det som gäller för en lärare måste också gälla för en rektor om alla ska med. Förändringsarbetet måste genomsyra hela organisationen, från elev till politiker. Tony Mufic, fd skolchef i Ängelholm, berättade hur han när han införde Modellskolan i Ängelholms kommun även lät politikerna läsa och diskutera vetenskapliga texter. Alla ska inte göra samma, men om man tror att lärare behöver input och utvecklas kollegialt finns det ingen anledning att tro att det skulle vara annorlunda med politiker.

IMG_0335

Bilden som Lotta valt utgör en god symbol just för detta. När man lyssnade på de som föreläste visade de på allas delaktighet. Det spelade ingen roll om det var en lärare, politiker, rektor eller forskare; det handlade inte om att peka ut en person, utan man sa till varandra att detta hade inte varit möjligt utan dig! Och dig! Och dig! Alla uppfattade sig som viktig länkar i kedjan.

Slutligen ska man inte underskatta tiden som en fjärde faktor. Saker och ting måste få ta tid.

Hur gick det då? Jo, dessvärre nådde de inte ända fram. Resultaten höjdes markant, men några elever nådde tyvärr inte full måluppfyllelse. Men var det misslyckat? Absolut inte. Alla de faktorer jag nämnt samverkade till att skapa det som faktiskt är grundläggande i skolagens första kapitel: lust att lära; inte bara för eleverna utan för alla i skolan.

Man kan diskutera och problematisera hur mycket man vill runt detta och givetvis är resultatet inte svart eller vitt. Som vissa lärare påtalade innebar kravet att arbeta enligt Modellskolans riktlinjer att flera av skolans “bra” lärare tvingades byta eftersom de ville arbeta på sitt sätt. Utan att förenkla det hela tycker jag ändå att det mest fascinerade är just tron på lärarna och deras vilja att utvecklas. Som Anki Wennergren som forskar vid Halmstad Högskola påtalade var det faktiskt så att detta påbud ovanifrån, top-down, kom att väcka något hos lärarna som fick det att bli en buttom-up förändring. Lusten att lära och viljan att utvecklas var något som väcktes hos lärarna när de väl började med det på allvar, en erfarenhet som även beskrivits av bl a Helena Kvarnsell under årets SETT-mässa.

Sammanfattar vi det hela på ett skolledarspråk når man högre måluppfyllelse genom en pedagogisk idé om ett forskande förhållningssätt, skapande av organisatoriska förutsättningar, ett enhetligt arbetssätt för samtliga och långsiktighet. På ren svenska handlar det om en tro på alla människors vilja att utvecklas, från elev till lärare, skoledare och politiker. Man blir aldrig klar utan utvecklas när man lär sig och lärande är roligt!

Nyfiken på mer om  modellskolan? Titta gärna på följande hemsida Modellskolan eller införskaffa boken Modellskolan: En skola på vetenskaplig grund med forskande lärare Tomas Kroksmark (red)

BFL och Dylan Wiliam

24 mars var en höjdpunkt för alla som är intresserade av skolutveckling med BFL (bedömning för lärande) i fokus. Lin Education arrangerade ett event där bland annat svenska forskare, skolledare och inte minst Dylan Wiliam stod på talarlistan.

Christian Lundahl, Alli Klapp och Magnus Hultén som alla forskat på betyg och bedömning inom IMG_0142svenska skola redovisade delar av sina resultat. De har bland annat ur ett elevperspektiv tittat på hur betyg påverkar självbild, motivation och lärande. Det finns ingen forskning som generellt kan visa att betyg har en positiv inverkan på elevers resultat. Det finns effektivare sätt att utveckla elevers lärande. Eftersom hela konferensen hölls på engelska kommer detta citat i följande form: ”Our review shows that there is significantly more effective ways to provide feedback that gives students a positive perception of their skills and helping them understand what they actually needs to do to get ahead”. Då kanske svensk skoldebatt skulle handla om andra saker än i vilken ålder elever ska få sina första betyg. Christian Lundahl var mycket tydlig med att betyg i årskurs fyra inte skulle ha någon som helst positiv effekt på svenska elevers resultat i PISA, om det nu är det som är målet.

Malin Westlundh och Patrik Landström berättade om sina erfarenheter från att driva ett formativt IMG_0150ledarskap som rektorer i Linköping. De framhöll hur viktigt det är att vara ett gott exempel som ledare när det gäller att få lärare att jobba formativt i sin undervisningen. Som rektorer visade de på goda exempel när lärare exempelvis hade skrivit reflektion. Att då som ledare visa på mindre goda och mer goda exempel ger enligt Malin och Patrik mycket snabba effekter på hur lärare framöver kommer att prestera.

Dylan Wiliam gjorde en kortare genomgång under förmiddagen, samt gav feedback till andra talare och höll sedan en längre keynote om formativ bedömning under eftermiddagen. Jag väljer att nedan fånga några av de saker som jag tar med mig. På iktpedagogerna.se har det tidigare skrivits om Dylans bok Att följa lärande och det kan du läsa här.
IMG_0154

Dylan Wiliam är väldigt tydlig i ett av sina grundläggande budskap, för att elevernas resultat ska bli bättre måste lärare bli bättre. Inte för att lärare idag är dåliga, utan det måste hela tiden finnas en strävan att bli än bättre. Här ligger lärarjobbets stora utmaning. Det är en självklarhet att läraryrket hela tiden måste utvecklas likväl som andra yrken i vårt samhälle. Vägen som Dylan ser att blir bättre som lärare är att använda formativ bedömning i sin undervisning.

Den stora styrkan som jag ser hos forskaren Dylan Wiliam är att han stannar inte på sin kammare med sina forskningsresultat utan han vill verkligen att de ska göra skillnad i klassrummen. Han har ett mycket skapt elevfokus i allt det han säger. Det är för elevernas skull som formativ bedömning ska användas. Han ser även eleverna som värdefulla resurser för att utveckla undervisning. Mycket fritt översatt säger han: Det finns en gratis resurs i alla klassrum. De kallas elever, använd dem.

Det Dylan beskriver som formativ bedömning kan ytligt sett verka väldigt enkelt. Lärare ska tydlig beskriva målen för eleverna, läraren ska veta var eleverna befinner sig i sitt lärande och de ska kunna ge feedback som för elevernas lärande framåt. Enkelt eller hur?
Om vi kort tittar på varje del så är ett av problemen när det gäller elevernas resultat idag i svensk skola att eleverna helt enkelt inte vet vad som är målet, vad som förväntas av dem. Redan här blir det lite knepigare som lärare att säkerställa att alla eleverna har förstått målen. Vilka metoder kan jag använda för att ta reda på det?
Nästa steg är att som lärare hela tiden veta var mina elever befinner sig i sitt lärande. Dags att ställa en ny fråga kring vilka metoder jag kan använda för att veta det.
Feedback är viktigt för att kunna hjälpa eleverna framåt i sitt lärande. När Dylan säger att det finns åtta olika sätt att reagera på feedback och att sex av dem är negativa så framstår lärarjobbet som en rejäl utmaning. Hur ger jag som lärare feedback till eleverna som leder till ett positivt agerande? Här är Dylan också väldigt tydlig med att feedback ska leda till mer arbete för eleven än för läraren.

Dylan redovisar även ett antal metoder som lärare kan använda i sitt formativa arbete.Tipset är att testa någon av dessa och att vara uthållig i ett sådan arbete och vara medveten om att det tar tid att genomföra och se positiva effekter. Så varför inte bestämma sig för att exempelvis införa ”no-hands-up” i ditt klassrum? Med Dylans ord, det är lättare att praktisera sig fram till en teori än att tillägna sig en teori och praktisera den.

En mycket givande dag i sin helhet och för dig som inte hade möjlighet att vara med, så kan du hitta allt material här.

Tack vare UR.se går det nu att se föreläsningen i sin helhet här under.

#afkrektor15 – Jobba smart

På en av föreläsningar på #afkrektor15 i Malmö har Helena Kvarnsell (@Helenakvarnsell på Twitter) berättat om vilka metoder och verktyg hon använder för att “vara en bra lärare utan att jobba ihjäl sig”. Att ”låta eleven göra jobbet”. Många bra och smarta idéer och tankar. Det Helena förmedlade handlade om läraren och eleverna. Men under hennes föreläsning tänkte jag att detta är egentligen hur alla ledare måste vara för att “jobba smart”. Det spelar egentligen ingen roll om du är lärare, IKT-pedagog, rektor eller skolchef.IMG_0046

Det första Helena pratade om var att skapa förtroendefulla relationer. Då kan man testa nya saker utan att veta om de lyckas. Det viktiga vid relationsskapande blir då att dem du leder vet att du jobbar för deras bästa. En del av detta är att veta varför man gör som man gör. Att vara insatt i styrdokumenten är grundläggande och lika viktigt för ledaren som för dem vilka ska ledas. En lärare måste känna till läroplaner, ämnesplaner och kursplaner, men samma gäller för andra ledare inom skola i lika stor grad.

Om förtroende finns, både mellan ledaren och gruppen, och inom gruppen, så kan man med fördel använda kamratrespons som arbetsmetod. Eleverna ger feedback till varandra och ofta gör det på riktigt bra och utförligt sätt, varför skulle då inte lärare kunna ge feedback till varandra? Vi kallar det då för kollegiallt lärande, men principen är den samma. Det viktiga är att man i förväg bestämt riktlinjer för hur man ger feedback och vad man ger feedback på.

Att tänka på att alla är olika och ha olika regler för eleverna kräver också att man känner sin klass. För en elev funkar det bra att lyssna på musik medan den jobbar. En annan måste ha allt avstängt för att koncentrationen inte ska rubbas. En elev kan bäst förklara sina tankar genom att spela in podcast. En annan gör det bäst i skrift. Vi vuxna fungerar på samma sätt. Även om uppgiften är samma så är vi olika och vill använda olika vägar för att komma fram till målet. I mitt arbete som IKT-pedagog har jag ofta tänkt hur tacksam jag är att digitala verktyg gör det möjligt för både lärare och elever att jobba på olika sätt men ändå komma fram till samma slutpunkt.

Helena Kvarnsell

Helena Kvarnsell

Att jobba transparent är också viktigt. Ledaren ska ha med gruppen redan på planeringsstadiet. Att vara med i processen innan själva arbete påbörjas gör att alla är lika införstådda med varför man gör uppgiften, alla kan framföra synpunkter på hur det ska genomföras och alla kan säga sitt vid tidsplanering. Jag har varit med om KPT-dagar där man som lärare bara fick veta vilken dag och tid det gällde. Utan att ta alla med i processen kan den typen av satsningar falla platt. Om jag jobbar fram en uppgift är jag också motiverad till att lösa det.

Utvecklingen har kommit så pass långt att vi inte längre kan/får välja bort digitalisering varken i skola eller i våra vanliga liv. Men om vi försöker hitta sätt vi kan använda digitalisering för att “jobba smart” så kan vi, genom att jobba tillsammans, anpassa den digitaliserade världen till våra behov. Det jag kommer ha med mig från #afkrektor15 är: likvärdighet är inte att göra lika, det är att att låta alla göra olika så att det blir likvärdigt.