Kategoriarkiv: Bett2016

Don´t try, DO!

Av Magnus Birgersson

Efter en trevande inledning med blandad kvalitet och mycket folk i en fantastisk miljö, dock någon kylig, blev första dagens samlade intryck Sugata Mitra. Sugata som är “Professor of Educational Technology at the School of Education, Communication and Language Sciences at Newcastle University, UK” utmanar konventioner och väcker tankar. Elever ska få ansvar och organisera sitt eget lärande genom rätt styrning och handledning. Processa runt förståelse, kommunikation och digitalt lärande. Så långt är jag med. När Sugata ifrågasätter varför vi ska plugga t.ex. språk och multiplikationstabell när det finns massor av hjälpmedel runt omkring oss går jag igång. Personligen är jag inte riktigt där även om jag förstår att Sugata spetsar till det ordentligt och försöker få oss att tänka i nya banor.

IMG_0119

Dag två inleds för min del med tema inkludering och en föreläsning av Alan Dyson. Dyson är Professor på Centre for Equity in Education, University of Manchester. Han presenterar bl.a. intressant statistik över brittiska elever med särskilda behov och väver in olika parametrar, bl.a. familjens ekonomi. En parameter som överraskar är etnicitet men är fullt relevant för att förstå helheter. Samtidigt har många av de etniska grupper som hänvisas till, kommit till England av olika anledningar vilket jag uppfattade att professor Dyson inte tagit hänsyn till.

Dyson pratar vidare om Harlem Children Zone som ett fantastiskt exempel på hur inkludering kan fungera. Närmiljön, familjen, hälsa, särskilda behov, ja kort sagt allt som överhuvudtaget är aktuellt runt eleven ska vävas in för att vi ska lyckas fullt ut. Se helheten. Intressant att titta vidare på vilka processer de använder på HCZ High School och som är applicerbart i vår verksamhet?

En annan mer konkret del av inkluderingspasset var Åsa Sundelin som började med en genomgång av sitt tidigare uppdrag inom Oneeighty. Väldigt spännande och fantastiska resultat runt s.k. “hemmasittare”. Det jag tar med mig från Åsa var ändå den metod vi delgavs att hitta lösningar för exempelvis ett arbetslag. Tydlighet, struktur och allas delaktighet.

Avslutar här och återkommer till dagarnas mantra: “Don´t try, DO!”

Inkludering

Av Lise-Lotte Elmqvist

Skärmavbild 2016-01-23 kl. 06.38.08Det är många intryck från föreläsningarna. Efter sju föreläsningar första dagen kände jag att det var svårt att välja och inte blev det lättare när jag fick mitt valda område “Inkludering”. Jag blev här dock mycket intresserad av professor Alan Dysons föreläsning och kommer att ta valda delar av den eftersom den handlar om skillnader på minoriteter i England och deras barn.

Man har gjort forskning på olika nationaliteter och inlärning och hur skillnader på hur elever kan nå högre utbildning. Jämförelsen är gjord med brittiska elever. De elever som klarar sig bäst i jämförelsen har kinesisk eller indisk bakgrund och de är klarar sig i snitt bättre än engelska elever. De elever som ligger långt under de engelska ungdomarna är ungdomar från Pakistan. Det man har sett här är att dessa elever har problem med beteendet. Fattigdomen gör att det blir svårare att nå högre utbildning och att detta gäller främst pojkar.

Hur ska man då göra för att fler ska nå högre mål, enligt Dyson? Han menar att skolan har ett större ansvar för hela systemet, Familj – Social service – Hälsoprogram – Byggprogram (inte bygga segregation), än att bara ge eleverna bra betyg och kunskap. Den måste komma in i samhället.

Skolans digitala ekosystem

Av Jaana Blank

Fick reda på att jag INTE fick mitt förstahandsval och blev först lite besviken… För vad är digitalt ekosystem? Fick egentligen inget bra svar på det mer än att egentligen bör en kommun tänka stort och ha ett integrerat system som fungerar för medborgarna. Men ingen av de fem föreläsare jag lyssnade på pratade om helhetslösningar ( som tur var) ! Jag fastnade speciellt för Lars Lingman han är utvecklingsledare för stiftelsen Viktor Rydbergs skolor i Stockholm. Han pratade mycket om ” trender” och ” hyper” inom teknik och att all teknik går genom sina kurvor och livscykler! Vi fick i vår grupp fundera på vad som vi använt som pedagogiska hjälpmedel och som varit en superhype för att sedan dö ut. Vi var blandade i grupperna med pedagoger, IT- tekniker och rektorer . I vår grupp konstaterade vi att smartboards varit en typisk ” hype” för att sedan nästan försvunnit på marknaden. Lars berättade också att det är viktigt att lyfta fram en ” majoritets” lärare som använder ny teknik och lyckas att förbättra och förenkla sitt arbete med hjälp av tekniska hjälpmedel. Det blir en god förebild för andra lärare. Lärare kan inte identifiera sig med Early Adopters ( äventyraren) dvs den pedagog som hoppar på och testar all ny teknik och som älskar nya innovationer!

IMG_0754 (1)

Inkludering och relationsskapande

av Mats Hammar

inkludering

Under temat inkludering pratade bl.a. Åsa Sundelin som numera jobbar som projektledare på IFOUS (innovation, forskning och utveckling i skola och förskola). Hon berättade om sin tid som ansvarig för Oneeighty, en av Sveriges främsta satsningar på ett skollöst koncept som syftade till att hjälpa “hemmasittare” och deras skolor att se dessa elevers lärande utan att binda det till klassrummet. Åsa berättade om arbetet, metoderna och några exempel som gjorde mig tårögd.

Pedagoger och socionomer jobbade med att skapa en relation med de hemmasittande ungdomarna genom att kommunicera online under bestämda chattider, både dag- och kvällstid. Ofta handlade det om att hjälpa till att kartlägga elevens intressen, bryta mönster och få tillbaka eleven till skolan. Arbetet skedde i nära samarbete med familj, skola och eventuellt socialtjänsten. Man tittade även på om det eleverna gjorde utanför skolan uppfyllde några av kunskapsmålen.

Åsa berättade om ett exempel där hon efter mycket tålamod nått fram till en tjej som hade isolerat sig från både skolan, sin egen familj och omvärlden. Efter flera veckor med obesvarade meddelanden nås Åsa av informationen att tjejens största intresse är koreansk pop (K-pop). Så Åsa översätter ett meddelande till koreanska och skickar till tjejen som för första gången svarar nästan omedelbart. “Kan du koreanska?” “Nej, kan du?” Tjejen svarar ja och det visar sig att hon suttit och kollat på videoklipp från amerikanska universitet som lär ut koreanska. Hennes drivkraft att lära sig språket var att kunna läsa sina idolers bloggar. En annan “hemmasittare” visar det sig har skrivit en bok och blir uppmuntrad av Åsa att publicera den, men får till svar. “Det har jag redan gjort.”

Jag har sett några liknande projekt som har gått ut på att hjälpa, peppa och ta tillvara en drivkraft i ungdomar och unga vuxna som av någon anledning har valt att lämna eller hamnat utanför skolsystemet eller arbetsmarknaden. Det kan ge goda resultat och unga människor lyfts upp ur en tillvaro där de ofta varit fast i en negativ spiral. Men den gemensamma nämnaren är att det är just projekt som avslutas efter att projekttiden löpt ut samt att de helt eller delvis drivs utanför skolan.

Frågan som börjar snurra i mitt huvud är såklart vad vi i skolan kan lära oss av Oneeighty och liknande projekt. Dels för att behålla eleverna i skolan innan de blir “hemmasittare” samt ge alternativa vägar till den vanliga skolan. Ur ett samhällsperspektiv och elevperspektiv är jag övertygad om att eventuella merkostnader snabbt är intjänade. Men hur gör vi?

Jag har inga svar på exakt vad som borde göras, men bl.a. utifrån Oneeighty:s framgångsfaktorer borde vi nog titta ännu mer på relationsskapande, att möta ungdomarna på deras egna arenor, att intressera oss mer för ungdomarnas intressen, alternativa examinationsformer samt alternativ till tid och plats för skolarbete.

Pop Up School

Av Annelie Hammarström

Med stor förväntan och spänning kom jag till introduktionen av Pop up school. Vi ska på en dag samsas 10 lärare och undervisa 15 elever i en gemensam vision. Dagen ska mynna ut i någon form av redovisning, storytelling.

IMG_2653

IMG_4768

 

 

 

 

 

 

Idén är spännande och mycket intressant, vad ska resultatet bli. Dagen blir fantastisk och resultatet blir över förväntan. Eleverna har varit så öppna och kreativa under dagen. Den största utmaningen under dan har varit att tillsammans med 9 andra lärare enas om en vision.

Bett London 2016

Av Gunilla Berg Christoffersson

It´s all about the C! Collaborating, Communication, Computing, Comprehension, Creative, 20160121_114720Construct, Convey, Celebrate others. Vi har lyssnat till många föreläsningar, under BETT-dagarna i London, där dessa ord och begrepp beskriver hur elever kan använda digital teknik i sitt lärande. Det är viktigt att vi tar tillvara elevernas lust att pröva sig fram och tillåter dem att misslyckas och pröva på nytt. Ger elever möjlighet att ta del av varandras kreativitet och ta vara på lusten och lekfullheten i ett prövande arbetssätt. Under torsdagens tema med Apple Education visade några elever från engelska skolor hur de på olika sätt använder I-pads i undervisningen.

20160121_114806En föreläsning av Patricia Nobre handlade om hur lärandemiljön påverkar elevers lärande. Hon visade på att klassrummen inte förändrats på över hundra år och att en förändring av möblering och hur läraren är placerad i klassrummet kan öka elevernas samarbete och fokus. Vi har fått ta del av många intressanta redovisningar som behandlat digitaliserat lärande där eleverna är de som ska vara kreativa, innovativa och delta aktivt i utformningen av sitt lärande. Läraren ska vara (mitt “final” C) enligt Sam Morris föreläsning,“the Conductor of the Orchestra”.

Reflektioner från BETT

Av Christina Svensson

När jag så här i efterhand ska utvärdera vad jag mest har stannat upp inför och noterat är det förändrade förhållningssättet till hur man som lärare och även elev förmedlar kunskap och hur man tar den till sig och gör den till sin. Mannen med de underbara polisongerna – Sugat Mitra – sade så här: -”If you ask them to cook a curry, you don’t want them to do a pie.” Förmedla tydliga instruktioner, vart ska vi? Vad är syftet? Vad ska ni få lära er?.

Carl Heath var inne på samma linje: Han talade om den ilerativa designprocessen vilken består20160122_102855 av hållpunkterna definiera – utveckla – testa – uppleva – förstå. Vad talarna framförde både på Truman Brewery och på torsdagens besök på Apple var det att våga testa och kanske misslyckas. Det är inget fel i det, man gör en erfarenhet då också och kan ta sig an uppgiften eller problemet från ett annat håll. Det är nog viktigt att man vågar bjuda på sig själv och berätta att det är inte alltid det går som man tänkt sig. En dansk rektor talade om det på pass 7 på Apple; då ur vuxenelevers horisont. Vikten av att få prova sig fram, jobba kollaborativt och hur viktig lärmiljön är. Testa, prova! Don’t try – Do!

Transformering av klassrummen fångade också mitt intresse. Dela upp klassrummen, tillskapa olika ytor och utrymmen för eleverna där de enskilt eller med fördel i olika konstellationer kan ta sig an uppgifter. Eleverna hjälper varandra och jobbar enligt det perspektiv Sugat Mitra talade om: SOLE self organized learning environments. Ge eleverna en fråga eller uppgift som ska lösas, avsätt en viss tidsrymd att lösa denna. Eleverna får själva bestämma hur de ska gå till väga med upplägg, inbördes konfererande och problemlösning. Det är viktigt att stimulera lärandet och att låta det ta alternativa och nya vägar. Risken är annars att det blir stelt och vi alla i klassrummet är rädda för att misslyckas. En innovativ och trygg lärmiljö både rent fysiskt och naturligtvis på det känslomässiga planet förstärker detta. Phil Avery från Bohunt Education Trust punktade på att vi lärare ska släppa in spontaniteten och inkludera eleverna i läroprocessen, tänka differentierat, ha en känsla för vad eleverna är och behöver. Hur resonerar de? Dags att hem och praktisera och förmedla kunskaperna om lärande, våga prova nya grepp, utmana och ändå vara förutsägbar i grunden vilket ger struktur och trygghet för eleverna så att de vågar fånga möjligheterna!

En professor och ett experiment

Av Max Polteg

Under Bett­dagarna i London har jag stött på förskole­pedagoger, rektorer, en indisk
professor, en dansk skolutvecklare som arbetar på ett lärocenter som närmast kan jämföras
med Komvux, privata entreprenörer som säljer in sina idéer i utbildningsvärlden, engelska
so­-lärare som använder datorns möjligheter att åskådliggöra komplicerade begrepp för
eleverna och flera andra spännande människor som på ett eller annat sätt arbetar med
utbildning. Det som slår mig är hur de jag har träffat på ett ödmjukt och välkomnande sätt intresserar sig för varandras verksamheter. Jag tror att de som väljer att åka på en sådan här sammankomst har ett öppet sinne för att dela sina erfarenheter med andra ­ Erfarna kan inspireras av nybörjare, de som arbetar med vuxna elever kan lära sig av förskolepedagoger etc.
Bett Truman

Om jag ska välja något som har fångat mig lite extra så får det bli den indiske professorn
som gjorde ett experiment där han ställde ut datorer i miljöer där man inte tidigare haft
tillgång till detta. Efter ett tag besökte han platserna och häpnade över hur mycket barn och ungdomar hade lärt sig på egen hand ­ Detta väcker tankar kring lärande.

BETT-mässan 2016

av Kent Olsson Ulbaek

image

160121. Dagens program med temat Inkludering är det som lockat mig mest. Efter att jag avslutat Aretemeriteringen kom detta som en naturlig uppföljning av mina didaktiska funderingar. Att kunna koppla mina erfarenheter till ett nytt steg där inkludering och differentierat lärande kan ge en ny dimension till min undervisning.

Professor Alan Dyson, Centre for Equity in Education, University of Manchester,  höll en intressant föreläsning om sina erfarenheter från Newcastle i synnerhet men också från andra platser som Göteborg och Harlem, USA. Han kunde med statistik visa att några etniska grupper hade större besvär än andra med att följa och klara sin undervisning. Här har gruppens egna kultur och bakgrund stor betydelse. Statistiskt fastställt är också att det är de unga männen som har det svårast i alla undersökta grupperna.

Dyson menar att vi gör mycket bra i vår undervisning men att det inte räcker. ”It’s not enough!” upprepade han många gånger. Vi måste engagera oss i deras närmiljö och i deras ekonomiska villkor. Alla grupper som presterade svagt hade svag ekonomi som gemensam nämnare.

Vi måste lära oss att arbeta med alla viktiga faktorer utanför undervisningen. Att använda skolans övriga resurser för att förstå och kunna samarbeta med andra relevanta myndigheter. Att se över hela organisationen från hemmets villkor till hur vi arbetar med de olika behoven hos eleverna.

Han avslutade föreläsningen med att vi skulle ställa oss frågan ”Hur gör du idag?” och vill att vi ska reflektera över detta och fundera på hur vi kan implementera hans idéer i vår egna organisation och undervisning. Det innebär ett stort förändringsarbete som kanske måste starta på en politisk nivå under tiden vi kämpar på i klassrummet?

Tema Inkludering

Av Anna-Karin Lundegårdh

Morgonen började med en fascinerande promenad på Brick Lane genom det multikulturella London på väg mot en dag med tema inkludering på schemat. Tankarna gick till Monica Alis roman, Brick Lane (2003) som utspelar sig just här och handlar om hur en ung kvinna från Bangladesh, Nazneen, hamnar i en helt främmande miljö och långsamt integreras. Integration är möjlig trots många problem – det är det Ali vill säga. Okej, det sista har jag googlat! :). Måste läsa om boken när jag kommer hem. Även om integrering och inkludering inte är samma sak känns det som om platsen är väl vald för att just prata inkludering.

IMG_5016

IMG_5008

IMG_5007

 

 

 

 

IMG_5002

IMG_5001

IMG_4989

 

 

 

 

Alan Dyson inledde dagen med en tänkvärd föreläsning som vidgade perspektivet på inkludering. Skolan måste tänka helt om när det gäller insatser för barn i behov av särskilt stöd. Om jag har uppfattat det rätt, menar han att “special education needs arise from social factors (gender, ethnicity, poverty) as much as from individual differences or disability” och då räcker det inte med att sätta in individuella stödinsatser i skolan. Nej, skolan måste ta en mer aktiv roll i samhällsbyggandet för att ge dessa elever och deras familjer förutsättningar att lyckas, menar han. Ett gott exempel på detta är The Harlem Children’s Zone, se http://hcz.org/. I mitt arbete på AST-enheten upplever jag sorgligt nog, just nu, att gränsdragningen om ansvarstagande mellan olika aktörer, skolan, Bup, HAB, Soc, LSS med flera hårdnar. Det gynnar inte målgruppen jag arbetar mot och det går stick i stäv mot Dysons tankar om inkludering.

Det låter så självklart när Dyson förklarar och argumenterar för sin sak. Det är väl klart att extra stöd i skolan inte hjälper om elevens liv utanför skolan inte fungerar. Men hur går jag eller vi vidare med detta? Det är stora och komplexa frågor… Och som någon föreläsare, tidigare påpekat så är det bäst att utgå från att skolan är ett svårt och komplext system …

IMG_4984

IMG_4981

IMG_4956

 

 

 

 

FullSizeRender (3)

FullSizeRender (2)

FullSizeRender (1)

 

 

 

 

Men dagen innehöll även mer konkreta, hands-on-tips i inkludering. Till exempel berättade Åsa Sundelin mycket inspirerande om hur hon arbetat i projekt Oneeighty – att nå de onåbara, med fjärrundervisning för att få tillbaka hemmasittare till skolan. Eleven måste alltid själv få styra och berätta vad de vill, vad de kan och vart de ska. Åsa menar att vi ofta utgår ifrån att elever som uteblir från skolan har tappat lusten för att lära, men så är det inte. De har bara tappat lusten för att lära det som vi vill lära ut. Låt eleven få känna sig kompetent genom att få visa upp vad hen kan i det som är hens kultur. Ta vara på det informella lärandet som hela tiden sker, men bedöm det inte. Var detektiv och kartlägg elevens intressen och skapa en relation genom dessa. Bjud även på dig själv, berätta alltså vem du är som person osv. Åsa avslutade sin föreläsning med några solskenshistorier, bland annat den om Jimmy som tack var Åsas projekt, bloggandet och chattandet fick tillbaka tron på sig själv och världen. Följ honom på FaceBook under Bokstavsbarn förening.

David Bowie + Bonnie Stewart = Social identitet

Av Viktoria Fernstedt Westberg

Identitet – ett komplext fenomen som kan diskuteras i all oändlighet…. Så lång tid hade vi inte under torsdagseftermiddagens spår 4 som handlade om Vision och Innovation, men en dryg timme ägnades ändå åt just identitetsreflektion och den sociala identiteten i synnerhet.
Bonnie Stewart, föreläsare och forskare med ett intresse för just den sociala identiteten väckte en hel del intressanta och viktiga frågor. Den viktigaste av alla är naturligtvis: Vem är DU på nätet? Fundera på det en kort stund innan du läser vidare.

David Bowie var förutom en fantastisk musiker, en kameleont som hade en mängd olika alter egon, uttryck och identiteter under sin långa karriär. Dessa skapade och utvecklade han med stor medvetenhet. Hans privata identitet kände färre till. Bonnie Stewart använder i sin föreläsning Bowie som förebild för att förklara och problematisera den sociala identiteten. och jag måste säga hon gör det ganska snyggt. Det tycker du åtminstone om du vet något om Bowie…

IMG_3704Jag är ju på inget vis en lika offentlig person som David Bowie, men gränsen mellan den offentliga och privata sfären är områden som jag anstränger mig för att skilja på. I skolan spelar jag en “roll”, eftersom jag ingår i en institutionell struktur, men i en nätverkskultur talar vi enligt Stewart istället om “identitet”. En social identitet. Om du är aktiv på flera sociala medier så har du troligtvis fler än en internetidentitet. Och eftersom du kanske inte har exakt samma nätverk på Facebook som Twitter eller Instagram, så får heller inte dina internetkontakter se alla dina internetidentiteter. Den roll du har på ditt jobb och de identiteter du bygger på nätet bör differentieras. Tänk på att DU är ditt varumärke. Men tänk också på att någon annan kan ändra det. För med den digitala världen har rummet vidgats. De personer som befinner sig i samma fysiska rum som du är troligtvis inte de enda som kan se dig. Din publik kan bli hela världen och det är inte alltid du som bestämmer om det ska ske…..

Och kopplingen till temat Vision och Innovation då? Att vara aktiv på sociala medier innebär att du har möjligheten att förnya ditt “internetjag” om och om igen. Innovate yourself!