Av Lise-Lotte Elmqvist
Det är många intryck från föreläsningarna. Efter sju föreläsningar första dagen kände jag att det var svårt att välja och inte blev det lättare när jag fick mitt valda område “Inkludering”. Jag blev här dock mycket intresserad av professor Alan Dysons föreläsning och kommer att ta valda delar av den eftersom den handlar om skillnader på minoriteter i England och deras barn.
Man har gjort forskning på olika nationaliteter och inlärning och hur skillnader på hur elever kan nå högre utbildning. Jämförelsen är gjord med brittiska elever. De elever som klarar sig bäst i jämförelsen har kinesisk eller indisk bakgrund och de är klarar sig i snitt bättre än engelska elever. De elever som ligger långt under de engelska ungdomarna är ungdomar från Pakistan. Det man har sett här är att dessa elever har problem med beteendet. Fattigdomen gör att det blir svårare att nå högre utbildning och att detta gäller främst pojkar.
Hur ska man då göra för att fler ska nå högre mål, enligt Dyson? Han menar att skolan har ett större ansvar för hela systemet, Familj – Social service – Hälsoprogram – Byggprogram (inte bygga segregation), än att bara ge eleverna bra betyg och kunskap. Den måste komma in i samhället.