Kategoriarkiv: Skolutveckling

Ny på jobbet

Idag börjar jag min nya tjänst som IKT-pedagog på Kalmarsunds gymnasieförbund. Min huvudsakliga placering kommer att vara på Lars Kagg men kommer likt övriga IKT-pedagoger även att arbeta förbundsövergripande.

Jag är utbildad gymnasielärare i ämnena samhällskunskap, bild och media. Jag har alltid omgärdat mig med teknik, fast alltid varit mer intresserad av hur teknik skapar bättre förutsättningar än tekniken i sig. Att skapa de bästa förutsättningarna för elever och personal driver mig. Jag blir upprymd när digital teknik ger möjligheter för inkludering och formativt arbetssätt. På min fritid spelar jag musik, umgås med familj och reser gärna till andra platser.

Kristoffer Engdahl

 

Framtidens lärande

För andra året var Kalmarsunds gymasieförbund med på Framtidens lärande. Denna gång inte för att hämta kvalitetsutmärkelsen Guldtrappan utan för att vara en av huvudmännen som delade med sig av goda exempel när det gäller skolans digitalisering. Framtidens lärande organiseras av stiftelsen DIU (Datorn i utbildningen). Konferensen är uppbyggd på att kommuner som befinner sig i framkant när det gäller digitalt lärande delar med sig av sina erfarenheter. Fokus för årets Framtidens lärande var den likvärdiga skolan. Det var flera av talarna på scen som anknöt till detta. Först ut var professor Sir George Berwick som berättade om hur en medveten satsning kring delande och kollegialt lärande hade bidragit till att utveckla mängder av skolor i London i en positiv riktning. Intressant att se var vilken mätbar effekt denna satsning fått under åren. Därefter avlöste fackliga organisationer och politiker varandra på scen och alla pratade om den stora utmaningen att skapa en likvärdig skola så att vi inte bygger in digitala klyftor i vårt samhälle. Närings- och innovationsminister kopplade även digitaliseringen till vår förmåga att fortsatt kunna vara ett innovativt land och därmed bygga vårt välstånd.

På stora scen fick även våra Digitala Coacher ett pass där de pratade om Digitala Coacher 3.0. Vi kan konstatera att de fick ett väldigt positivt genomslag bland åhörarna och många vara nyfikna på hur vi kan använda elever som resurser i att utveckla lärares lärande.

Framtidens lärande består förutom det program som finns med föreläsare av seminarium och  inspirationsmöten. Nedan kan du se vilka inspirationsmöten som medverkande från Kalmarsunds gymnasieförbund höll i.

Matematik/andra kurser på elevernas villkor
Eleverna behöver hjälp med matematiken utanför lektionerna. Hur kan vi lärare hjälpa eleverna med detta? Daniel Nilsson har hittat en väg via sin hemsida och Facebook för att hjälpa eleverna med matte och hjälpa eleverna att hitta en studieteknik. Daniel ger inspirerande tips på hur lärare kan befinna sig där eleverna befinner sig i sociala medier!
Daniel Nilsson, speciallärare med inriktning matematik på Stagneliusskolan

Det omvända klassrummet vändes till något bättre
Hur får man elever att titta på undervisningsfilmer, utan att göra det till ett obligatoriskt moment? Filmer, liknande de som används vid det “omvända klassrummet”, utnyttjas parallellt med traditionell undervisning. Eleverna kan använda filmerna som kompletterande studiemateriel, både vid frånvaro och inför prov.
Jimmy Gustafsson, Lärare. Matematik, fysik, kemi, Lars Kaggskolan 

Vaddå IKT-pedagog?
Framgångsfaktorer för ett lyckat arbete som IKT-pedagog – Kalmarsunds gymnasieförbunds IKT-pedagoger berättar om strategier och praktiskt genomförande kopplat till digitalisering av undervisningen.
Dominika Svensson och Jörgen Florheden, IKT-pedagoger, Kalmarsunds gymnasieförbund

Digitala Coacher – elevinflytande
Kalmarsunds gymnasieförbunds Digitala Coacher berättar om hur de som elever är delaktiga i det digitala utvecklingsarbetet.
Molly Fagergren & Oliver Bergendorff, Digitala Coacher samt IKT-pedagog Jörgen Florheden

Digital verktyg kan gynna alla elever på SFI
Digitala verktyg kan och ska gynna alla elever på SFI oavsett studiebakgrund och förkunskaper. SFI i Kalmar har genom kollegialt lärande, stöd av IKT-pedagoger och en delningskultur utvecklat metoder för att nå alla våra elever. Anna-Karin Almswik delar med sig av de idéer och metoder SfI i Kalmar har arbetat fram och fortfarande utvecklar.
Anna-Karin Almswik, lärare SFI, Axel Weüdelskolan

Ledarskap i en digitaliserad skola – utmaningar och möjligheter
Rektors uppgift är att leda skolan i en riktning som i sig baserar sig på tanke och vision som ska syfta till högre måluppfyllelse för elever. Att datorer och IT naturligt ska integreras i skolans verksamhet är något som vi ska enligt nationella styrdokument, så här har vi organiserat det på Stagneliusskolan i Kalmar.
Stefan Regebro, rektor, Stagneliusskolan

Lärarutveckling på ett analyserande och reflekterande sätt i praktiken
Att analysera och reflektera över sin egen lärarroll och utifrån detta förändra sina undervisningsstrategier är viktig för samspelet mellan mig och mina elever i klassrummet. Hur når jag mina elever på bästa sätt? Och hur ökar detta måluppfyllelsen?
Agneta ger inspirerande tips hur man kan prova sig fram för att lyckas med detta i praktiken.
Agneta Everbrand, Lärare Hotell- och turismämnen, Jenny Nyströmsskolan

Studiehandledning online i regional samverkan
Studiehandledning på modersmålet har alltid varit en akilleshäl för skolorna. Det är svårt att hitta studiehandledare på alla språk och med studiehandledning online är alla bekymmer lösta. Via Adobe Connect loggar eleverna i Kalmar in sig mot Ronneby där studiehandledarna sitter online och sköter sina uppdrag.
Ann-Katrin Wijk, specialpedagog, Stagneliusskolan

Digitala verktyg stärker undervisningen

På några av våra skolor har vi efterlyst goda exempel från våra lärare. Exemplen ska visa på hur lärare upplever att de digitala verktygen kan fungera som förstärkande för undervisningen och elevernas lärande. Det intressanta är att studera den bild som framträder när lärare med olika undervisningsuppdrag och olika undervisningsgrupper delar med sig på det här sättet. Här tänker jag presentera några generella iakttagelser som går att göra utifrån lärarnas exempel.

Tydlighet – struktur – tillgänglighet
Digitala verktyg skarpar möjligheter att bygga upp tydliga strukturer och att i viss mån frigöra undervisning från tid och rum genom att undervisningen i olika former finns tillgänglig för eleverna. Flera lärare tar fram Google Classroom som ett sätt att för eleverna skapa en tydlighet och ett överskådligt pedagogiskt arbetsflöde. Tillgängligheten visar sig även genom att lärare spelar in olika typer av genomgång/instruktioner och gör dessa åtkomliga på digitala ytor, exempelvis genom Google Site. Lärare framhåller även att tydlighet och tillgänglighet är kopplad till en punkt som kommer nedan, elevernas motivation. När målen är tydliga för eleverna ökar även deras motivation.

Feedback
Flera lärare tar feedback som gott exempel på hur digitala verktyg fungerar förstärkande i undervisningen. Att kunna ge direkta kommentarer i ett Google-dokument är idag självklart för oss alla, men det har haft en stor betydelse för arbetet med feedback till eleverna. Det pekas även på andra system för feedback, ett sådant är kunskapsmatrisen.se inom matematiken. När det gäller feedback är det en del lärare som även lyfter fram möjligheten att i digitala miljöer arbeta med kamratrespons. Bland annat görs detta genom att använda bloggar.

Synliggörande av elevernas lärande
Genom möjligheten att exempelvis spela in elevers redovisningar får både lärare och elever tillgång till film som tydligt visar på elevernas lärande. Att eleverna skapar egna hemsidor gör att de kan följa sin egen progression i sitt lärande över tid. Lärande kan med hjälp av digitala verktyg dokumenteras på olika sätt, text, bild, ljud och film. Lärare som anger detta som goda exempel upplever tekniken som tillgänglig och lätt att använda.

Kreativitet
Kreativitet är ett svårfångat begrepp, men om vi definierar det som nytänkande och att hitta nya sätt att producera exempelvis kunskap finns det inslag att hitta inom detta område när lärare lyfter fram goda exempel. Några exempel visar på att det med hjälp av digitala verktyg går att hitta vägar för elevernas lärande som tidigare inte varit möjliga.

Motivation – variation
Genom möjligheten att variera undervisningen med hjälp av digitala verktyg ger lärare uttryck för att elevernas motivation ökar. Det finns inte sällan en ”tröskel” att komma över när det gäller att eleverna kan se de nya möjligheterna, men när det väl gör det kan lärare tydligt se att motivationen i lärandet ökar. Det finns även lärare som lagt upp ”digitala paket” som jobbar med elevernas motivation och mindset där de digitala verktygen spelar en avgörande roll.

På ett förhållandevis enkelt sätt har vi skapat en sorts nulägesbeskrivning när det gäller hur våra lärare ser på digitala verktygs förstärkande roll i undervisningen. Genom att lärare har delat med sig av konkreta exempel och motiveringar var de valt just dessa exempel framträder även kopplingen till lärarens pedagogiska och didaktiska tankar. Att med jämna mellan få en belysning av hur digitala verktyg används i undervisningen är en viktigt del i vårt arbete och detta var ett sätt  som gav oss en del tankar och funderingar att ta med i vidare arbete.

Undervisning med digital förstärkning – uppföljning

15 mars var en halvdag avsatt inom förbundet för att följa upp kompetensutvecklingen Undervisning med digital förstärkning som vi tidigare skrivit om här på bloggen. Vid detta andra tillfälle satte vi fokus på att jobba med kollegial feedback.

Inledningsvis fick alla lärare en stund för egen reflektion och formulera sina tankar kring det område i sin undervisning som de valt att speciellt utveckla. Därefter skedde redovisningar i mindre grupper och det gavs tillfälle till att ge och få feedback på sina tankar. Gruppen presenterade sedan sina upplevelser att jobba med kollegialt lärande i form av kortare filmer. Som avslutning formulerade varje lärare sitt nästa steg. Om du vill ha mer utförlig information av upplägget hittar du det här.

UMDF 15:3 1

Rektorerna inom förbundet arbetade vidare med Formativt ledarskap under ledning av Anders Holmgren. Även här var feedbacken en viktigt del när rektorer redovisade sina verksamhetsbesök som gjorts hos varandra. De har besökt lektioner, samtalat med elever och deltagit på andra skolledningars möten.

10 maj är sista tillfället både för lärares och rektorers kompetensutveckling om Undervisning med digital förstärkning och Formativt ledarskap.

Nationell IT-strategi

Vi väntar och vi väntar. Första beskedet var att beslut om den nationella IT-strategin skulle tas hösten 2016 och ni befinner vi oss i vårens begynnelse 2017. Vi får hoppas att utbildningsministern och hans kompisar snart kommer till skott med att fatta beslut. Igår (1 mars) höll Skolverket ett webbinarium där arbetet med och tankarna bakom den nationella IT-strategin presenterades.

I förslaget till den nationella IT-strategi som Skolverket har tagit fram kan vi läsa:

”Skolverket gör bedömningen att den samlade effekten av förslagen kommer att
innebära att förskole- och skolenheter, med förskoleklasser och fritidshem, kommer att vara väl rustade att fortsatt utveckla användandet av digitaliseringens alla
möjligheter för att uppnå en tidsenlig undervisning med goda resultat. Samtidigt
innebär förslagen en avsevärt höjd ambitionsnivå framförallt när det gäller att skapa
likvärdiga förutsättningar för alla barn och elever oavsett var i landet de bor.” (s. 54)

Vidare skriver Skolverket att man bedömer att det är speciella grupper som kommer att gynnas av de förslag som läggs fram, elever med annat modersmål än svenska, elever som behöver särskilt stöd och att skillnad som bygger på socioekonomisk bakgrund och kön utjämnas.

DSC_9764

Foto: Hans Olofsson

Vad är det då som kommer att krävas av verksamheter för att Skolverkets förslag ska få genomslag?
Jag kan se tre områden som är viktiga att reflektera kring, infrastruktur, det strategiska ledarskapet och kompetensutveckling.

Infrastruktur
Den digitala infrastrukturen ser idag mycket olika ut i Sveriges skolor. På många håll är den väl utbyggd genom att lärare har god tillgång till digitala verktyg och ett väl fungerande trådlöst nätverk. Tyvärr är det fortfarande alltför vanligt att undervisning bedrivs i undermåliga digitala miljöer. Den nationella IT-strategien sätter nu press på huvudmän att se till att infrastrukturen och tillgången till moderna digitala verktyg blir ett prioriterat område. De huvudmän som har släpat efter i denna satsning måste nu ta sitt ansvar och se till att skapa goda förutsättningar för digitalt arbete på sina skolor. Att komma igång sent med detta arbete kan ha både sina fördelar och nackdelar. Bland fördelarna finns att det är många huvudmän som kan dela med sig av erfarenheter både kring det som har fungerat och det som inte fungerat så väl. Här gör även Skolverket en lovvärd insats genom att tala om sitt ansvar att bygga upp nätverk mellan olika huvudmän för att sprida erfarenheter kring digitaliseringen av skolan. Bland nackdelarna kan finnas den ekonomiska delen. För de som kommit igång sent med digitalt utvecklingsarbete kan det med press från Skolverket kännas frestande att gå på ”billiga” lösningar. Kostnader för den digitala satsningen blir då låg till att börja med, men om det är låg kvalitet på den digital hårdvaran som väljs är risken stor att det blir en hög kostnad på sikt. Den allra högsta kostnaden kan vara att en sådan satsning helt tappar förtroende hos de som ska använda verktygen, lärare och elever. Alltså kommer det att krävas en hög beställa kompetens för att rätt kunna bedöma vilka utbyggnader av infrastruktur som behöver göras samt vilken hårdvara som passar den egna verksamheten bäst.

Strategiskt ledarskap
Att skolledningen har en enormt viktigt roll i skolans digitalisering kan inte nog framhållas. Skolledningar behöver en god förståelse för att kunna leda arbetet med digital utveckling. Till viss del måste denna förståelse även inbegripa de frågor som rör infrastruktur som ovan beskrivits. De flesta skolledare i våra skolor har någon form av pedagogisk bakgrund, oftast har de själva varit lärare. Det innebär att de har en pedagogisk plattform för sitt ledarskap i förhållande till lärare. Dock är det inte alls säkert att de har samma förståelse kring frågor som är kopplade till den digitala arenan. Viktigt är att rektorer i sitt strategiska arbete ser att digitaliseringen egentligen bara är en dimension av det ”vanliga” skolutvecklingsarbetet. Frågor som rör digitaliseringen ska inte vara något som är frikopplat från det övriga arbetet som görs för att stärka kvaliteten på undervisningen. Däremot är det viktigt att rektorer har en tydlig bild över hur undervisningen på den egna skolan ser ut ur ett digitaliseringsperspektiv, att man skaffar sig en bra bild över nuläget. Här kan verktyg som SKL:s LIKA vara ett bra sätt att skapa denna bild, eller tydliggöra för rektorer vad de behöver söka mer kunskap om. Skolledare behöver vidare kunna formulera en framtidsbild över hur man vill att den digitala kompetensen hos lärare och elever ska se ut. Utifrån nuläge och framtid skapas sedan en handlingsplan för det digitala utvecklingsarbetet som har tydlig koppling till de pedagogiska mål som är prioriterade i verksamheten.

Kompetensutveckling
På många håll, och inte minst i den nationella IT-strategin, talas om behovet av kompetensutveckling för lärare. Ur ett likvärdighetsperspektiv är det otroligt viktigt att lärare generellt har en god digital kompetens. Vilken lärare elever har ska inte vara avgörande för möjligheterna för eleverna att skaffa sig en egen hög digitala kompetens. Som det ser ut idag är det många lärare som har anammat ett digitalt arbetssätt i sin undervisning och undersöker de nya möjligheter som finns för att främja elevers lärande. Andra lärare ställer sig mer tveksamma eller bedömer att de inte har tillräcklig egen kompetens för att fullt ut utnyttja de digitala möjligheter som finns. ”Kompetensutvecklingsinsatser när dock inte alltid dem med störst behöv, och är ojämnt fördelad över landet” konstateras i den nationella IT-strategin (s. 26). Då kommer det bland annat för IKT-pedagoger och skolledning innebära att identifiera de behov som finns hos olika lärare och sedan skapa aktiviteter utifrån det. Varje skola behöver vidare se över hur stödstrukturer för lärare ska se ut, det kan vara vissa lärare som har specifika uppdrag kring IKT eller så finns IKT-pedagoger. Inom Kalmarsunds gymnasieförbund har vi goda erfarenheter av att IKT-pedagoger är en viktig stödjande struktur för digitaliseringen. I vårt arbete utgår vi från fyra nyckelbegrepp som är ledande för kompetensutvecklingsinsatser. Anpassat, det finns en stor spännvidd bland lärare när det gäller digital kompetens därför krävs en anpassning av insatser. Hållbart, det ska finnas en uthållighet i insatser som görs. Kollegialt, detta med övertygelsen att lärande bäst sker tillsammans med andra. Undervisningsnära, insatser ska ha direkt koppling till lärares undervisning och elevers lärande. Oavsett vilken modell en skola väljer när det gäller stödstrukturer för lärares digitala kompetens är det ett viktigt strategiskt beslut som huvudman måste ta.

Förslaget till nationell IT-strategi innehåller många relevanta delar som kommer att ha betydelse för digitaliseringen av svensk skola. Det finns även delar som är klart problematiska med det förslag som presenteras. Den första delen är att alla insatser som det talas om kring exempelvis kompetensutveckling av personal kommer att ligga på frivillig basis. Hur kommer detta att falla ut ur ett likvärdighetsperspektiv? Risken är att vi kommer att se en fortsatt utveckling där det uppstår stora skillnader mellan huvudmän, skolor och klasser när det gäller förutsättningar att bygga en adekvat digital kompetens hos eleverna. Den andra delen som jag ser är att det är mycket av ett ”grundläggande” arbete som presenteras. Det finns inga tydliga visioner kopplade till strategin som har bäring mot en vision för hur vi vill att digitaliseringen ska forma vårt samhälle framöver. Det är knappast någon slump att tio minuter innan Skolverkets webbinarium börjar publiceras i Dagens samhälle artikeln ”Sverige behöver en digital framtidsvision”. I artikeln efterfrågar skribenterna en vision från regering och riksdag som bland annat kan vara vägledande för beslut inom skolan.

Att komma till ett beslut om en nationell IT-strategi är ett första viktigt steg. Skolverket gör ett gott jobb i att ta fram material bland annat inom Lärportalen. Det behövs en tydligare vision kring digitaliseringen från nationellt håll. Jo så långt är det ju ganska klart, den stora utmaningen som vi står inför är att helt enkelt få verkstad av det som behöver göras för att skapa en skola som är relevant och tidsenligt där digitala verktyg har en viktig roll att spela.

Att leda lärares lärande – Dylan Wiliam

FullSizeRender (1)För den som läser Dylan Wilams bok Att leda lärares lärande finns en hög grad av igenkänning om man tidigare läst Wiliams böcker eller hört honom föreläsa. Han är mycket tydlig med att i sina argumentationer alltid börja med varför-frågan. Den första frågan som Wiliam behandlar är varför det är så viktigt att höja elevresultaten inom skolan. Här framhålls fyra väsentliga delar, eget inflytande över livet, kulturell överföring, förberedelse för medborgarskap och förberedelse för arbete. Speciellt viktigt blir den sistnämnda eftersom det är inom arbetsmarknaden som det nu sker stora och snabba förändringar. Ytterligare en anledning är att goda resultat för elever i skolan är kopplat både till ett lands ekonomiska utveckling och livskvaliteten för eleverna på sikt.

Nästa steg i Wiliams argumentation är att för att elevers resultat ska höjas behöver lärares kvalitet höjas. Inte för att de inte är bra nog utan för att de kan blir bättre. När Wiliam går vidare diskuterar han vikten av lärarkvalitet och vad det är och hur vi ska kunna öka lärarkvalitet. För det först konstaterar han att det är svårt att beskriva vad lärarkvalitet egentligen är. Vi vet att lärare gör skillnad, men det kan vara svårt att peka på vad det är som gör skillnaden mellan lärare. Wiliam pekar på att vi ganska grovt kan skilja på de minst effektiva lärarna och de mest effektiva lärarna. Att göra en bättre distinktion än så är svårt. Från det perspektivet säger han att det finns två vägar att gå, antingen byter man ut de minst effektiva lärarna på en skola eller så ser man till att höja kvaliteten på alla lärare på skolan. Han väljer den senare vägen.

Hur kan vi då höja kvaliteten på våra lärare? Wiliam tar i boken med oss på en rejäl forskningsgenomgång där han kommer fram till att det mest effektiva sättet att höja lärares kvalitet och därigenom förbättra elevers resultat är genom användning av formativ bedömning i klassrummet. Wiliam utvecklar sina tankar kring formativ bedömning utifrån den definition han och Black gjorde 2005.
”Bedömning i klassrummet är formativ i den mån som lärarna, eleverna, eller deras kamrater kan få fram, tolka och använda belägg för elevernas prestationer, för att fatta beslut om nästa steg i undervisningen som sannolikt kommer att vara bättre, eller mer välgrundade än de beslut de ksulle ha fattat om beläggen inte hade funnits” (s. 136)

Mot denna bakgrund fokuserar Wiliam på vilka lärandeaktiviteter som bör skapas för att det ska få störst effekt på lärares användande av formativ bedömning i klassrummet. Det väsentliga är att ställa sig frågan vad det är som lärare förväntas förbättra först och sedan titta på vilken form av kompetensutveckling vi vill skapa. Enligt Wiliam finns det fem principer som är viktiga i lärares lärande, val, flexibilitet, små steg, ansvarstagande och stöd. Vid arbetet med lärares lärande framhåller även Wiliam problematiken med att det innebär att förändra vanor som sitter ganska djupt. Eller för att citera ”När man har gjort något på ett visst sätt en halv miljon gånger är man ganska bra på det, och det är inte konstigt om det är svårt göra på ett annat sätt” (s. 227) Även här pekar Wiliam på forskning som kan stötta skolledare i det arbete som krävs för att kunna få till en förändring bland personal och där förändring blir det nya normaltillståndet.

Hur kan då skolledare på bästa sätt stödja lärares utveckling? Wiliams svar är att det bästa sättet är att skapa skolbaserade lärgemenskaper (TLC) som fokuserar på formativ bedömning i klassrummet. En viktig komponent som Wiliam lyfter fram är att möten i TLC-grupper måste vara extremt strukturerade så att de håller rätt fokus hela tiden. När det gäller metodiken i arbetet med lärgemenskaperna visar Wiliam att den goda effekt som ses hos elever även kan nås hos lärare vid användning av formativ bedömning. Alltså går det att modellera lärares lärande så att det får en tydlig koppling till det vi vill se hända i klassrummen i form av formativ bedömning.

team-114655

Bild: Pixabay geralt

Den stora styrkan som Dylan Wiliam, ur mitt perspektiv, besitter är att han inte stannar vid forskning och analys av de resultat som den ger. Han omsätter forskningen i praktiken och tar sig hela vägen ner till undervisningsnivå, eller som i det här fallet in i det kollegiala lärandet för lärare. Han har varit med om att starta enormt många lärargrupper på olika skolor. Det som är mest iögonfallande när man läser hans berättelse om dessa genomföranden är hur otroligt svårt det är att få det på plats med ett bra resultat. Det finns många hinder på vägen så som den upplevda bristen på tid, för många saker att fokusera på samtidigt, brist på engagemang o s v. För att kunna få ett lyckat resultat krävs, frånsett en stark övertygelse och ett starkt engagemang, en makalös förmåga till att hålla i och hålla ut. Jag tror att det hos de flesta idag som på något sätt är involverade i skolutveckling finns en fast övertygelse om vad som borde göras för att elevernas resultat ska blir så goda som möjligt. Samtidigt finns det så många fasta strukturer och andra viktiga saker som styr skolans utveckling. Vi måste våga prioritera hårt bland alla bra saker vi kan göra i skolan för att bra ska kunna bli bättre. Eller med Dylan Wiliams ord ”Enda sättet att förbättra skolorna är därför att få människor att sluta göra bra saker – för att ge dem tid att göra ännu bättre saker”. (s.262)

När är man färdig med digitaliseringen?

När är man klar med IKT- (digitalisering) utvecklingen i sin skola/kommun? Denna fråga ställdes för ett tag sedan av den eminenta kollegan Emil Jansson på Facebook i en grupp för IKT-pedagoger. Att kunna blir klar med digitaliseringen är enligt någon i de följande kommentarerna en lika konstig fråga som att man skulle kunna säga att man är klar med undervisning. Andra kommentarer handlade om att det kommer hela tiden ny teknik att förhålla sig till så därför kan man inte bli färdig med digitaliseringen.

isolate-1209275_1920 (1)

Bild: Pixabay Unsplash CC0 Public Domain

Om vi ändå stannar till kring relevansen i frågan och ser om det kan finnas anledning att säga att man i någon fas kan anse att man faktiskt är färdig med digitaliseringen i en skola/kommun. Låt oss anta att en skola har lyckats bygga upp en väl fungerande infrastruktur, när det gäller tillgång till internet råder hög stabilitet och det finns hållbar hårdvara till lärare och elever. Nätet funkar alltid och datorerna går som klockor. Utöver detta har det hänt mängder av positiva saker i undervisningssituationen. Både lärare och elever jobbar kreativt med olika digitala verktyg. Det flippas klassrum och byggs hemsidor. Elever och lärare bloggar och vänder sig ut i världen med sina arbeten. Feedbacken till elever har dramatiskt ökat eftersom det går att göra så mycket mer effektivt genom digitala verktyg. Lärare och elever jobbar med ett källkritiskt perspektiv och analyserar informationshantering i digitala miljöer. Elever som har behov av kompensatoriska verktyg har en smidig tillgång till dessa i alla sina lärsituationer. Lärare delar med sig och jobbar kollaborativt med hjälp av ny digital teknik. Ja vi kan fortsätta ett tag till och beskriva allt positivt som har hänt på denna exempelskola och säker känner många igen sig i denna beskrivning av var skolan idag befinner sig digitalt. Kan vi då inte luta oss lite tillbaka och säga att vi är färdiga med digitaliseringen, nu är det bara att jobba på?

Det går att se denna fråga ur många olika synvinklar, men jag vill här anlägga två perspektiv för att problematisera lite kring beskrivningen ovan, bredden och visionen.

När vi tittar på var våra verksamheter befinner sig när det gäller hur väl digitaliseringen fungerar i undervisningen är det lätt att vi anlägger ett ”topp-perspektiv”. Det vill säga att det som vi ser som bevis är det som händer i undervisningen hos ett antal lärare. Så om vi istället för att titta horisontellt på ett övre skikt istället analyserar vår verksamhet i lodrätt perspektiv och tar hänsyn till den variation som då förmodligen kommer att framträda skapas en annan bild. En utmaning är alltså att skapa en hög lägsta nivå för alla lärare som jobbar på våra skolor, inte bara en topp utan en stor bredd. Att med fokus på digitaliseringen ha ett synsätt där alla lärare kan bli bättre, oavsett hur bra de är idag, gör det omöjligt att säga att man någon gång är färdig med digitaliseringen. Framför allt ser jag det som en jämlikhetsfråga ur ett elevperspektiv. Den digitala kompetens som du har möjligheten att bygga som elev får inte avgöras av vilken eller vilka lärare du möte i undervisningen. I detta ligger ett ansvar för ledning och även exempelvis IKT-pedagoger att ständigt jobba med lärares digitala kompetens för att säkerställa att våra elever ska kunna bygga sin digitala kompetens tillsammans med kompetenta lärare.

Att säga att man som skola är färdig med digitaliseringen kan även vara ett uttryck för att man helt enkelt saknar en bild av vad som är nästa steg. Om vi tittar tillbaka på beskrivningen av skolan ovan kan det finnas en upplevelse att det inte går att göra så mycket mer utan att tillse att alla lärare har relevant digital kompetens. I så fall finns det en brist på visioner när det gäller digitaliseringens möjligheter i undervisningen. Då gäller det att höja blicken och ägna sig åt en omvärldsspaning för att kunna bygga en vision om hur god undervisning med digital förstärkning kan se ut i ett framtidsperspektiv. Hur kan vi utnyttja de möjligheter som digitaliseringen ger oss genom exempelvis en frihet i tid och rum? Att efter en analys av vilka digitala möjligheter som finns gäller det att belysa den egna verksamheten ur olika infallsvinklar. Hur organiserar vi egentligen utbildningen och hur skulle digitala möjligheter kunna bidra till förstärkning? Hur kan digitala verktyg bidra till att stärka elevernas lärprocesser? Hur kan lärares lärande se ut i digitala miljöer? Flera frågor finns att ställa för att kunna skapa en vision av undervisning där digitala verktyg är en naturlig del. Här bör till exempel även den kommande nationella IT-strategin spela en viktig roll. Det gäller sedan att kunna välja ut vissa delar och omsätta det i praktiskt handling, att konkretisera ett nästa steg.

Så nej, vi kan aldrig säga att vi som skola/kommun blir färdiga med digitaliseringen. I detta ligger den härliga utmaningen för oss alla som verkar i den svenska skolan idag.

Guldtrappan till Kalmarsunds gymnasieförbund

Skärmavbild 2016-06-22 kl. 13.26.002012 gick Kalmarsunds gymnasieförbund in i en rejäl satsning kring Digital kompetens. Sedan dess är det många inom förbundet som på olika sätt bidragit till en mycket gynnsam utveckling gällande pedagogisk utveckling med koppling till digitala verktyg. Det är nu glädjande att konstatera att det arbete som gjorts så här långt har fått ett välförtjänt erkännande. Idag meddelade stiftelsen Datorn i utbildningen att Kalmarsunds gymnasieförbund är en av de huvudmän som tilldelas kvalitetsutmärkelsen Guldtrappan 2016. Motiveringen lyder:

Kalmarsunds gymnasieförbund får kvalitetsutmärkelsen Guldtrappan 2016
För ett genomtänkt digitalt skolutvecklingsarbete, långsiktigt drivet hela vägen från ledningsnivån till de digitala elevcoacherna, med fäste i en blocköverskridande vision i styrelsen och förankrat i omvärldsorientering. Med infrastruktur, lärresurser och en innovativ modell med IKT-pedagoger, pedagogforum, utvecklingsmiljö och högskolesamarbete genomfört med beställarkompetens.

Hela pressmeddelandet kan du läsa här.

Ett stort tack till alla som bidragit till att förbundet har fått denna utmärkelse!

SETT 2016 – Självskattning ja, men sen då?

26400507250_2f16d396d6_o
Under SETT:s andra dag presenterar Charlotte Dingertz och Claes Johannesson Stockholmsstads arbete med självskattningsverktyg som de har använt för att driva digitaliseringen i sin verksamhet.

Ja vad är det då som följer efter att lärare har gjort en självskattning av sin digitala kompetens? Svaret som ges från Stockholms stad är lokala handlingsplaner som man sedan följer upp. Det låter väl som ett rimligt svar på den fråga som ställs i rubriken, men efter en sådan fråga infinner det sig genast en ny fråga: Ja handlingsplaner, men sen då? En fråga som inte ställs eller besvaras i presentationen, men som jag tycker är för intressant för att inte beröra. Om vi utifrån lärares självskattning bygger handlingsplaner som vi följer upp vad är då nästa steg? Här kommer det riktigt svåra, att flytta fokus från pedagogerna till eleverna. Att jobba med lärares digitala kompetens är naturligtvis en nödvändighet i skolans digitala satsning, men det är ju i syfte att skapa ett bättre lärande för eleverna. Då kan vi inte stanna vid att endast självskatta lärares digitala kompetens utan vi måste kunna se effekten på elevernas lärande. När det gäller att mäta effekter i elevers lärande i digital miljöer finns det idag inte många studier vi kan hänvisa till. Jag ser detta som ett stort kommande utvecklingsområde när det gäller skolutveckling och digitalisering. Hur kan vi i verksamheten tydliggöra effekterna i elevernas lärande kopplat till olika metoder och digitalisering? Hur kan vi se att en metod är bättre än en annan för elevers lärande? Hur blir vi duktiga på att skapa frågor som gör att vi synliggör vilken effekt en viss undervisning har på elevens lärande? Hur kan vi skapa kollegiala strukturer för att fånga bilden av elevers lärande?

Självskattning ja, men sen då? Ja en fråga leder ofta till flera frågor och det tycker jag blir tydligt i det här fallet. Självskattning en bra början, men hur ser sedan vägen ut?

Undervisning med digital förstärkning del 2

Undervisning med digital förstärkning, en kompetensutveckling inom  Kalmarsunds gymnasieförbund, tog sen början 26 oktober förra året och om det kan du läsa här. 16 mars var det dags för nästa fysiska träff i grupperna som skapades, digitala samarbetsytor har funnits under tiden. Ledorden för denna dag var reflektion, feedback och beprövad erfarenhet. Lärare fick först tid att enskilt reflektera över det arbete som gjorts i undervisningen. Därefter redovisade alla i gruppen och lämnade feedback till varandra. Sedan följde dokumentation av goda exempel och den beprövade erfarenheten som gruppen kommit fram till. Denna dokumentation kan du ta av på Kollegieblocket.

Skärmavbild 2016-03-16 kl. 09.03.26Några röster från dagen:

”Den har stärkt min kompetens genom att man har en grupp som man kan diskutera med. Man är intresserad att utvecklas inom samma område.”

”Att våga ta steget. Ta del av andras erfarenheter hjälper mig att se nya vägar och att våga. Vilka program man kan använda och tips på hur man kan använda dessa.”

”Jag har arbetat individuellt i mitt eget klassrum med mina egna elever. Men idag onsdag 16 mars har vi delgett varandra i gruppen massor med praktiska tips angående film. Det är mycket värdefullt att få sitta och prata med andra kollegor på det här sättet!!! Jag är sååååååååååå glad och tacksam för detta. Jag har nu lärt känna två kollegor som arbetar med samma som jag, fast på två andra skolor. Mycket insikt får vi alla. Mycket eftertanke också.”

”Gruppen har spelat störst roll i detta arbetet. Att få lyssna på kollegor gör att jag lär mig en hel del nya sätt att tänka vilket är den största vinsten med att arbeta i nya grupper.”

 

 

Digitalisering som lyfter skolan

Digitalisering som lyfter skolan en bok av Håkan Fleischer och Helena Kvarnsell.
I inledningen ger författarna ett löfte till läsaren att det kommer inte att presenteras ett enda apptips i boken, och det löftet hålls. I stället inriktar de sig på att fokusera på lärares förhållningssätt kopplat till digitaliseringen. Boken har undertiteln Teori möter praktik och författarna representera var sitt perspektiv Håkan kommer in från forskarens håll och Helena från lärarepraktiken.
DSC_0483

Boken inleds, inte helt överraskande, med att beskriva ett förändrat samhälle och går vidare med att beskriva IT i svensk skola ur ett historiskt perspektiv. Här kunde författarna kortat ner dessa delar till förmån för diskussioner som förs i slutet av boken. Två tydliga delar framträder i bokens inledning, dels en klar förankring till läroplanen i arbetet med digitaliseringen och dels en mycket bra definition kring vad digital kompetens är. Denna definition bör varje lärare och rektor och andra som jobbar med digitalisering inom skola stanna upp vid och reflektera kring:

”En förmåga att använda IT på ett kreativt, utvecklande och kritiskt sätt, såväl för att fördjupa och bredda (inte minst ur ett kulturellt och socialt perspektiv) ämneskunskaper som för att förstå de villkor med vilka kunskapsbildning sker i datoriserade miljöer. Digital kompetens inrymmer både den praktiska användningen av specifika och relevanta verktyg och en generell förståelse för informationsteknikens möjligheter och begränsningar.” (s. 29)

Ett begrepp från forskningen som blir som en röd tråd genom boken är strechad kunskap, den expanderande funktionen när det gäller tid och rum som ligger inbyggd i de digitala verktygen med anknytning till elevernas kunskapsbildning. Den strechade kunskapen får i boken en praktisk omsättning genom att kopplas till fyra viktiga fundament i undervisningen, elevens motivation, målorientering, reflektion och socialt samspel. Dessa fyra teman tilldelas var sitt kapitel i boken där författarna beskriver hur digitala verktyg kan fungera förstärkande inom respektive område. Bra är att varje kapitel avslutas med frågor som gör det möjligt för läsaren/läraren att reflektera över sin egen undervisning kopplat till det lästa.

Boken avslutas med en diskussion kring frågan om IT i skolan innebär en förändrad yrkesroll. Det korta svarat på den frågan blir faktiskt nej. Det framhålls istället att viktiga delar i lärarrollen inte är direkt kopplade till digitaliseringen, att bygga förtroendefulla relationer med sina elever, att jobba målorienterat, att som pedagog alltid reflektera över sin undervisning o s v. IT kan däremot vara en enorm tillgång i lärarrollen: ”IT använt på rätt sätt ger dig däremot den fantastiska möjligheten att äntligen vara den där läraren du alltid velat vara.” (s. 169)

En bok väl värd att läsa för den som vill reflektera kring vilken roll digitaliseringen kan spela för svensk skola. En bok som förmedlar ett förhållningssätt när det gäller lärarrollen i ett vidare begrepp där den som är verksam i skolan kan se hur pedagogiska/didaktiska tankar kan förstärkas med användande av digitala verktyg.
helenakvarnsellHåkan-Fleischer

 

 

 

 

 

 

 

16 mars 2016 kommer Helena Kvarnsell och Håkan Fleischer att föreläsa för Kalmarsunds gymnasieförbund just under temat ”Digitalisering som lyfter skolan”.

Om du vill ta del av Helenas och Håkans tankar om digitalisering i skolan i form av podcast kan du lyssna på Plugget 2.0:
Helena Kvarnsell
Håkan Fleischer

 

Arbeta formativt med digitala verktyg

Om du som lärare funderar på hur du i praktiken ska utveckla ett formativt arbetssätt i din undervisning, och därtill vill koppla digitala verktyg finns en fantastiska bra bok som du inte får missa. Arbeta formativt med digitala verktyg av Patricia Diaz är en bok som jag starkt kan rekommendera till lärare som vill utveckla sin undervisning med stöd av digitala verktyg. Rekommendationen gäller även skolledare och andra som är intresserade av hur digital teknik kan fungera som förstärkning i det pedagogiska utvecklingsarbetet.

Patricia tar sin utgångspunkt i forskning med ett speciellt fokus på Dylan Wiliam och att använda ett formativt arbetssätt.
Dylans fem nyckelstrategier om ett formativt arbete:
– Tydliggöra och skapa förståelse för lärandemål
– Ta fram belägg för att synliggöra lärande
– Ge återkoppling som utvecklar lärandet
– Aktivera eleverna som resurser för varandra
– Aktivera eleverna till att ansvara för och äga sitt eget lärande
är den ryggrad som bygger upp boken.
Patricia använder ett kapitel vardera för att beskriva hur man som lärare kan arbeta formativt utifrån de fem nyckelstrategierna och förstärka detta arbete med olika digitala verktyg. Hon beskriver vidare dessa digitala verktyg på ett konkret sätt.

Bokens stora styrka är att den bottnar i forskning sedan för Patricia oss ut bland sina elever för att geDSC_0430 oss ett väldigt påtagligt klassrumsperspektiv. Hon visar på lyckade konkreta exempel på hur digitala verktyg kan stärka elevernas lärande, och hon tar samtidigt upp utmaningar som kan följa med användande av digitala verktyg i undervisningen.

Det pågår i dag en omfattande digitalisering inom svensk skola, och det är en diskussion om vad som händer i undervisning i samband med att vi i ökad utsträckning använder digital teknik. För mig är denna bok ett utmärkt svar på frågan hur digital teknik kan bidra till att förstärka elevernas lärande, vilket naturligtvis är centralt mål för skolans digitalisering. Boken ger samtidigt en ökad medvetenhet om vilken viktig roll en reflekterande  och utvecklingsinriktad lärare har. Tekniken i sig ger oss inga pedagogiska lösningar, men i händerna på en duktigt pedagog kan den stärka en god pedagogik. Kombinationen formativt arbete och IKT kan bidra till en starkt ökad kvalitet i undervisningen och vi kanske inom en snar framtid inte skiljer dem åt. Jag lånar Patricias slutord i boken och delar hennes förhoppning:
Min förhoppning är att ett fromativt arbete i kombination med modern teknik ska vara en så pass naturlig del av undervisningen att vi inte ens ska behöva benämna det som något separat i framtiden. Förhoppningsvis kommer vi att istället för ”formativ undervisnig” eller ”IT i undervisningen” enbart tala om ”god undervisning”

Rekommenderad läsning på iktpedagogerna.se
Digitala guldgruvor
Att följa lärande av Dylan Wiliam
BFL och Dylan Wiliam

 

De lärande lärarna i Gränna

Varför ska jag göra det här? Jag är ju redan lärare. Jag är ju klar!

Orden kom från scenen inför en fullsatt aula på Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Det är en av lärarna på Ribbaskolan i Gränna som beskriver känslan när de ställdes inför faktumet att de skulle börja arbeta enligt riktlinjer för vad Tomas Kroksmark kallat Modellskolan.

För de som inte är bekanta med Modellskolan eller Ribbaskolan så är det förra en modell för kompetensutvecklingsprojekt för lärare och den senare den första skola som följde denna modell. Man har där sedan fem år använt den för att på allvar försöka uppnå full måluppfyllelse för alla elever i åk 9. Året var 2010 och politikerna lär ha känt en viss förtvivlan inför situationen. Historien går att Tomas Kroksmark på Högskolan för Lärande och Kommunikation i Jönköping i detta läge sa att han kunde fixa det om han fick rätt förutsättningar (cykelavstånd till skolan, vissa krav på personalen etc). Politikerna nappade, handplockade Ribbaskolan i Gränna som hade sämst resultat och lagom cykelavstånd och gav Tomas uppbackning att skapa den organisation han ville och fem år på sig att visa om idén höll.

Nu har de fem åren gått och det är dags att se vad det blev av det hela. Projektet kröntes med en workshop i Jönköping  den 30:e mars i år och det är under denna de inledande orden uttalas. Läraren fortsatte sedan och beskrev hur denna inställning kom att omprövas under resans gång, och hur hon nu, trots att hon är ytterligare fem år klokare, anser att hon aldrig så länge hon arbetar som lärare kommer att bli klar.

Hur det gick till? Ja, det finns givetvis inte ett svar på denna fråga, men om man utgår från alla de seminarier och berättelser som delgavs under denna dag kan man åtminstone se vissa spår som framträder tydligare än andra.

Ett av dem är tron på idén att människor vill bli bättre. Här handlade det om en övertygelse om att människor vill utvecklas. Det skolan och lärarna är bäst på är just lärande. Arbetar man på en skola bör således en förutsättning vara att man vill arbeta med lärarande. Man bör då också kunna anta att lärarna vill bli bättre på det? Och hur blir man bättre inom kunskapens värld? Jo, genom att forska om den.

Här kommer vi in på den andra faktorn: att skapa praktiska förutsättningar. Politikerna möjliggjorde detta bland annat genom ett samarbete mellan Ribbaskolan och Högskolan i Jönköping. Lärarna på Ribbaskolan tilläts delta i högskoleutbildning vid sida om sina tjänster och bedrev forskning på sin egen verksamhet. De fick skriva uppsatser, delta i handledningar, ta del av ny forskning med mera. Och de gjorde det tillsammans, vilket är den tredje faktorn.

Som rektor Lotta Johansson uttryckte det: “Alla ska med”. Alla skulle arbeta mot målet och de skulle göra det tillsammans. Lärarna arbetade kollegialt på allvar. Men det riktigt spännande är att man inte bara lät detta stanna på lärarnivå, utan att man arbetade kollegialt både på höjden och bredden. Det som gäller för en lärare måste också gälla för en rektor om alla ska med. Förändringsarbetet måste genomsyra hela organisationen, från elev till politiker. Tony Mufic, fd skolchef i Ängelholm, berättade hur han när han införde Modellskolan i Ängelholms kommun även lät politikerna läsa och diskutera vetenskapliga texter. Alla ska inte göra samma, men om man tror att lärare behöver input och utvecklas kollegialt finns det ingen anledning att tro att det skulle vara annorlunda med politiker.

IMG_0335

Bilden som Lotta valt utgör en god symbol just för detta. När man lyssnade på de som föreläste visade de på allas delaktighet. Det spelade ingen roll om det var en lärare, politiker, rektor eller forskare; det handlade inte om att peka ut en person, utan man sa till varandra att detta hade inte varit möjligt utan dig! Och dig! Och dig! Alla uppfattade sig som viktig länkar i kedjan.

Slutligen ska man inte underskatta tiden som en fjärde faktor. Saker och ting måste få ta tid.

Hur gick det då? Jo, dessvärre nådde de inte ända fram. Resultaten höjdes markant, men några elever nådde tyvärr inte full måluppfyllelse. Men var det misslyckat? Absolut inte. Alla de faktorer jag nämnt samverkade till att skapa det som faktiskt är grundläggande i skolagens första kapitel: lust att lära; inte bara för eleverna utan för alla i skolan.

Man kan diskutera och problematisera hur mycket man vill runt detta och givetvis är resultatet inte svart eller vitt. Som vissa lärare påtalade innebar kravet att arbeta enligt Modellskolans riktlinjer att flera av skolans “bra” lärare tvingades byta eftersom de ville arbeta på sitt sätt. Utan att förenkla det hela tycker jag ändå att det mest fascinerade är just tron på lärarna och deras vilja att utvecklas. Som Anki Wennergren som forskar vid Halmstad Högskola påtalade var det faktiskt så att detta påbud ovanifrån, top-down, kom att väcka något hos lärarna som fick det att bli en buttom-up förändring. Lusten att lära och viljan att utvecklas var något som väcktes hos lärarna när de väl började med det på allvar, en erfarenhet som även beskrivits av bl a Helena Kvarnsell under årets SETT-mässa.

Sammanfattar vi det hela på ett skolledarspråk når man högre måluppfyllelse genom en pedagogisk idé om ett forskande förhållningssätt, skapande av organisatoriska förutsättningar, ett enhetligt arbetssätt för samtliga och långsiktighet. På ren svenska handlar det om en tro på alla människors vilja att utvecklas, från elev till lärare, skoledare och politiker. Man blir aldrig klar utan utvecklas när man lär sig och lärande är roligt!

Nyfiken på mer om  modellskolan? Titta gärna på följande hemsida Modellskolan eller införskaffa boken Modellskolan: En skola på vetenskaplig grund med forskande lärare Tomas Kroksmark (red)