Etikettarkiv: spelifiering

Min sammanfattning av BETT2015

Skrivet av Mats Hammar

Efter två tidigare besök på BETT-mässan valde jag att i år inte besöka mässan, så min “BETT-resa” fick mer av annat innehåll genom LIN Educations olika spårval. Första dagen med gemensamma aktiviteter kretsade kring korta föreläsningar i TED-talks anda, spontana “teach meets” och nätverkande med hjälp av en “app” särskilt framtagen för detta. Huruvida nätverkandet mellan oss deltagare hjälptes eller stjälptes av denna app kan diskuteras. Personligen tycker jag att tanken med appen var god, men utfallet blev kanske inte riktigt som det var tänkt.

De korta föreläsningarna stod Gustaf Josefsson, Bonnie Stewart, Ewan McIntosh, Dave Cormier, Farid Nolen och gymnasieeleven Ilma för. De bjöd på massa klokheter kring sociala nätverk, vikten av att få misslyckas, att vi aldrig har vetat så lite om framtiden som vi vet nu och en form av lärande som liknades med ogräs som är uthålligt, kan växa fritt, oberäkneligt och åt vilket håll som helst.

Därefter deltog jag i ett “teach meet” lett av Gustaf Josefsson som kretsade kring framtidens skola. Många intressanta förslag, åsikter, visioner och farhågor bollades runt och vi gled in på både politik och filosofi när frågan om vad skolans syfte och primära funktion egentligen är. Om jag försöker sammanfatta så handlade det till sist om att vi behöver utforma skolan utifrån eleven mycket mer än idag och att hela skolsystemet behöver uppdateras/hackas för att passa dagens samhälle.

Mitt första spårval kallades “Att leda utan att chefa”. Här dök den största och bästa överraskningen upp, nämligen ett besök på Bohunt School. Denna icke privata skola med 1600 elever i åldrarna 11-16 år har gjort en otrolig resa och är nu en mönsterskola som har bland de bästa resultaten i hela Storbritannien.

Några av skolans största framgångsfaktorer enligt mig var ett helhetstänk och en vision/motto för skolan som genomsyrade allt, all personal, alla elever, den fysiska lärmiljön samt lektionerna. Detta helhetstänk sammanfattade skolan med tre ord; Enjoy, Respect, Achieve. Dessa ord är det första man möts av på skolbyggnadens vägg utanför huvudentrén. Bakom dessa ord finns bl.a. ett visionärt ledarskap samt tydliga och handlingskraftiga strategier för elever som behöver extra stöd. Bland klassrummen fanns både många som var anpassade till och andades ett specifikt ämne, men även några s.k. “dynamic learning environments” som var otroligt flexibla klassrum där möbleringen görs om unikt för varje lektion. Eleverna fick stort förtroende och elevernas delaktighet anser jag också vara en av framgångsfaktorerna. Delaktigheten fick vi två bra exempel på när vi gjorde en elevledd laboration i kemi och fick guidade turer runt om på skolan av artiga och duktiga elever.Bohunt_elever_rundtur

På eftermiddagen efter skolbesöket drillades vi av Ewan McIntosh i idéutveckling och i konsten att bygga ett s.k. “war room”. Tidspress, post-it-lappar och mängder av strategier/metoder att ha i beaktande gjorde att det till slut snurrade i huvudet. Men efter att ha fått smälta upplevelserna lite tar jag med mig massor av bra tips, idéer och metoder för kommande arbete med idéutveckling, planering och skolutveckling.

Mitt andra spårval kallades “Spel och lärande” och leddes av Carl Heath. Spel ligger mig varmt om hjärtat och alla möjligheter som finns att använda spel i lärande tycker jag är väldigt spännande. Något som jag uppskattade var att Carl inte fokuserade på dataspel trots teknikfokuset som genomsyrar BETT-arrangemanget. Vi pratade även om kortspel, brädspel, rollspel, lajv, mobilspel, spelifiering, vad som definierar spel och deras relation till lärande m.m.

Vi fick testa ett par olika spel; Parable of the polygons – ett spel som gestaltar och väcker diskussion kring ämnet segregation/integration med hjälp av kvadrater och trianglar. Låter det märkligt, testa själv.
Socratic Smackdown – Ett spel utformat för att öva diskussion och argumentation i grupp. Papper, penna, reglerna samt en text att diskutera är det enda som behövs. Klockrent spel att använda i språkkurser, samhälle, religion, historia m.m.

Till sist fick vi prova att programmera lite med det fenomenala verktyget Scratch, som tillsammans med prylar som Makey makey öppnar en oändlig kreativ värld för att trigga igång elevers (och lärares) intresse och experimentlusta.

Denna resan blev ett stor skafferi som jag kommer kunna plocka godbitar ur under en lång tid framöver, men först behövs nog lite mer tid för att smälta alla intryck.

Spel och lärande

Skrivet av Jonas Knutsson
Skärmavbild 2015-01-24 kl. 09.57.23

 

 

 

 

 

 

Jag älskar spel av alla dess sorter. Min uppväxt bedrevs till stora delar böjd över ett brädspel och jag när VIC64 kom ut på marknaden så fattade jag snabbt joysticken och har väl aldrig egentligen släppt den sedan dess (trots en del tappra försök till avgiftning). Min nu 10-åriga son är likadan oavsett vilket spel vi spelar. Han fattar tärningarna, ögonen tindrar och hans energi skulle kunna driva en mindre stad.
Samma sak finns hos våra elever. De spelar spel hela tiden och när det sker på lektionerna, vilket det gör ibland, så blir vi pedagoger sura för att de inte gör det de ska. Spel i klassrummet klassas därför som ett ordningsproblem och spel, nästan alltid digitala, blir då i sammanhanget något av ondo. Detta leder till att vi i skolan måste fråga oss om hur vi ska kunna ta tag i den kraft, energi och lust som spelandet föder. Ska vi ignorera spelen i klassrummet, se det som något negativt eller ska vi helt enkelt omfamna konceptet och försöka applicera det i undervisningen?

I fredags, 23/1-15, levererade Carl Heath, som till vardags jobbar på interaktiva institutet, ett intressant pass där spel och dess möjligheter i klassrummet avhandlades. Teori blandades med praktik och vi gavs flera exempel där spel , eller dess funktioner, passar i undervisningen.

Bland annat fick vi spela “Parable of the polygons”. Ett enkelt spel som går ut på att göra ledsna trianglar och kvadrater och som först känns både naivt men enkelspårigt. Men när man upptäcker att det egentligen handlar om det just nu så politiskt heta ämnet integration så får det vikt och mening.

Vi provade även på att programmera ett spel med hjälp av Schratch. Ett webb-baserat program som är fritt fram att använda och vars enkelhet snabbt ger grunderna, och inblicken, i hur spel byggs upp.

Det stora behållningen för mig var Socratic Smackdown. Ett spel om att lära sig argumentera. Poäng fås till exempel för hur bra du diskuterar, vilka argument du använder, om du har belägg för din åsikt och om du gör det på ett respektfullt sätt. Inga verktyg behövs mer än att du plockar ner poängplan och lite regler från nätet och sen är det bara att köra. Jag tyckte det var extremt roligt och spännande.

Den här dagen gjorde att jag nu är helt övertygad om att skolan ska bli bättre spelifiera sin undervisning. Om det görs rätt så kan det definitivt öka lusten att lära hos våra elever.