Skrivet av John Wilhelmson

Bohunt är en skola söder om London vars resultat på senare år skjutit i höjden och ligger långt över rikssnittet. Pedagogiken här är modern och handlar mycket om delaktighet och nyfikenhet. Lärarna uppmuntras att våga försöka testa nya saker samt att låta eleverna försöka själv.

Ett exempel på hur man vågar testa nytt, är att man varje år bedriver halva undervisningen i ett ämne med en grupp på ett främmande språk. Eleverna som gjorde på detta sätt visade sig få mycket bättre resultat än dom som undervisades traditionellt på bara Engelska. Ledningen berättade också att man nu hade bestämt sig för att gå över till 1-1, man hade dock avsiktligt väntat med detta tills man kända att alla lärarna hade anammat nya arbetsätt så att inte gamla arbetsätt skulle fortsätta på datorerna. Tycker detta är intressant då vi i mycket gjort tvärt om. På slutet kom den obligatoriska kulturkrocken då ledningen berättade att man självklart inte kommer att låta eleverna ha tillgång till hela nätet utan man kommer på olika sätt att begränsa detta. Detta tycker jag som svensk går helt emot att skapa fria och självständigt tänkande elever. Överhuvudtaget är den pedagosiska styrningen från ledningen mycket tydlig på denna skola.

www.bohunt.hants.sch.uk

 

 

Skrivet av Daniel Åkerblom
Uppe innan tuppen för avfärd mot Liphook och skolan Bohunt. En skola som funderade ut pedagogiken kring digitalisering innan de köpte datorer/plattor. De baserar sin pedagogik på Carol Dwecks Growth mindset Kortare klipp här. Mycket intressant påminnelse om att intelligens inte är statiskt. De har samma syn som Evan McIntosh: FAIL, First Attempt InLearning. Misslyckas som förutsättning för lärande. Här känner jag att jag behöver kolla in och läsa på mer om Growth mindset för att använda det mer i min undervisning.

En sammanfattning av Bett2014 tillsammans med Lin Education, de skolor som LinEdu arbetar med och KSGYF:

Jag får lov att säga att jag hade fått höra av kollegor jag träffade på ISTE2013 att BETT inte var mycket att ha. Lin Educations sätt att organisera alltihop gjorde att resan var väl spenderad tid. Detta beror naturligtvis på de människor jag har träffat dessa dagar. Allt från partillebor till skåningar och stockholmare. För att inte glömma bort Londonborna och de tillresta från övriga världen jag har träffat på. Det är massor på gång från Google men också från kollegorna. Det jag tar med mig hem är FAIL-tänket, Cynefin och rhizom (kopplat till lärande och undervisning och Carol Dwecks Growth mindset. Dessutom de som tillkommit till mitt personal learning network genom Twitter, bloggar och prat runt om här i London.

Skrivet av Lars Arvidson
Sen vi införde 1-1 har vi hittat lösningar på små och stora problem och ändrat förhållningssätt och metoder på små och stora sätt. Vi har blivit snabbare, effektivare, tydligare och mer spontana. Vi har blivit bättre på vad och hur. Vi har svaren. Nu behövs bara frågorna.

Besöket på Bohunt school gav ett sista hörn till den modell som börjar växa fram för mig. Hos Bohunt kommer svaren först och frågorna sen. På Bohunt såg jag teknik som gjorde att eleverna kunde hoppa över alla steg fram till det färdiga svaret och sedan gå tillbaka och bygga upp vägen dit steg för steg. På Bohunt får eleverna mäta temperaturer med hjälp av en Ipad som ger dem perfekta grafer. Först när de förstår vad graferna säger, kan de börja lära sig rita dem för hand

Jag kom till London för att leta efter den stora idén. Det “varför” som skulle samla alla små idéer och lösningar och arbetssätt till en tydlig helhet och ange en riktning. Jag tror att pusslet börjar läggas. Jag tror att jag vet. Eller som Daniel sa, jag tror att jag har tänkt klart nu.

Tänk om vi vågar tänka stort.

Skrivet av Björn Lekselius
Som inledning på sin första dag fick man som skolledare bege sig till nollmeridianen i Greenwich för att finna en symbolisk nollställning. Vad skulle vi som skolledare göra om vi fick börja om från noll med en helt ny skola? Tanken svindlar, men när vi närmar oss slutet av vistelsen är den inte lika svindlande eftersom frågan är om vi skulle behöva göra så mycket annorlunda?

Först ut bland föreläsarna den första dagen var nämligen Maria Wetterstrand, och när hon berättade om vilka fantastiska möjligheter IT-kunde frigöra var det i mångt och mycket sådant jag kan se idag på Jenny Nyströmsskolan (och övriga skolor inom förbundet också antar jag även om det vore förmätet att yttra sig om något jag inte sett). Samma sak upplevde jag både dag två på BETT-mässan när en föreläsare från Google på berättade om ett lyckat Google appsprojekt på en skola i England och dag tre vid ett studiebesök på Kent College som uteslutande använder Mac och Google Apps. När de beskriver vad de anser vara framgång sätter de ord på vad vi har; vi har de tekniska förutsättningarna och hos våra lärare ser man både vilja och kunskap att använda den nya teknologin för att hjälpa eleverna utvecklas och förberedas för ett samhälle i förändring.

Vi behöver inte nollställas och börja om för att gå vidare. Det handlar istället om var man fäster blicken. Står man vid Queen’s House vid observatoriet i Greenwich och vänder sig om från nollmeridianen så ser man vyn på bilden till höger; det nya som växer fram, inte trots utan genom det gamla. Det finns en stolthet i det som man inte ska underskatta. En stolthet och ett självförtroende över det man gjort och gör som leder till att man får modet att prova nya vägar och gå framåt. Jag hoppas att alla som är här likt mig kan släppa den i media ofta återgivna bilden av en skola i kris. Vi ska istället fokusera på hur mycket bra vi gör och hur långt fram vi är på våra skolor inom förbundet. Där vi står kan vi lugnt möta framtiden med nyfikenhet och våga gå vidare och bli ännu bättre. Det är en spännande resa vi befinner oss på.

Skrivet av Anette Persson
Besök på Claires Court, Senior Boys, engelskalektion year 7. Pojkarna läser Roald Dahl, nu ska det skapas egna stories utifrån personerna i boken. Läraren har gjort ett par tre olika konstellationer av personerna i boken och pojkarna får två och två välja ett alternativen. De delar ett dokument, bestämmer vem som är vem av personerna och sen skriver de sin persons manus. Inga andra sidor syntes på datorerna och vi fick veta att alla sociala medier är blockade och det registreras vilka sidor eleverna är inne på, hittas något otillåtet i rullarna så får blir det ingen datoranvändning på ett tag.

Väggarna var fulla av elevarbeten och exempel på arbeten som bedömts med A och B. En tanke är att visa på att så här ska det se ut när det är riktigt bra, sträva mot detta och du kommer att nå långt.

Skrivet av Agneta Everbrand
Det här inlägget skulle kunna handla om hur man arbetar med datorer och med Google som plattform men i stället känner jag att mycket hellre vill berätta för er om vilken fantastisk dag jag fick på Claires Court, en pojkskola i Maidenhead. Väl framme blev vi indelade i grupper och jag fick det stora nöjet att bli guidad av tre unga pojkar vid namn, Max, Daniel och Sam. Dessa pojkar tog sin uppgift med största allvar. Under en timme visar de oss runt i lokalerna, berättar om vad de gör i de olika årskurserna och är så stolta över sin skola att jagnästan blir rörd. De är så engagerade och vill så gärna att vi som besökare ska förstå vilken fin skola de går på. Själva skolbyggnaden är underbar, typisk engelsk men lokalerna är små, trånga och slitna. Vad gör det när man känner sig så engagerad i sin skolgång, man strävar framåt och det finns tydliga mål om vad man kommer att göra i nästa årskurs.  Man är dessutom väldigt stolt över sina klasskamrater och visar med glädje upp vad de yngre årskurserna har presterat  Att det i idag var första gången killarna har fått ansvaret att ta emot en grupp är svårt att förstå. De visar prov på så mycket medmänsklighet och empati att man blir rent av lycklig. Dessa pojkar kommer jag sent att glömma.