Skrivet av Jörgen Florheden
Katrice Horsley
“Böj piprensaren som du har i handen så att den symbolisera hur du känner just nu och nästa piprensrensare formar du som en symbol av vad du vill uppnå idag. En tredje piprensare för vad du ska göra för att nå dit. Det var en gång en kung … “ Stopp vänta nu sittande i Glazier Hall böjande piprensare och lyssna på sagor är inte detta sånt där flum som skolan ibland anklagas för att syssla med. Nej Katrice Horsley lyckas med sin start ta oss hela vägen fram till de brännande viktiga frågorna kring vision som är så centrala för varje grupp av ledare att ägna sig åt, inte minst inom skolans värld. Katrice både talar om och visar hur berättelsen har en enorm styrka att bära fram ett budskap, hon är en “storyteller” av rang.
Så vilken är den berättelse som vi vill berätta om vår skola? Om någon står och knackar på dörren och vill placera sin son eller dotter just i din skola och undrar varför det skulle vara ett bra beslut, vad säger du då? Svarar du lite tveksamt att ni följer ju läroplanen och det är bra eller har du en berättelse om din skola med kärnfulla nyckelbegrepp som just ni brinner för? Om det senare är fallet ska den nämnda föräldern även kunna se hur ni på skolan omsätter er vision i praktik. Kopplat till digitaliseringen är mitt intryck att vi runt om i Sverige, inom politik på skolor, behöver skapa de här berättelserna hur en för våra elever relevant undervisning kan se ut 2017. Under Katrice pass fick vi processa visioner, hot och handling i grupper och det tydliggör att det är ett arbete som inte en enskild skola klarar själv utan det behöver göras i samverkan med andra, med eller utan piprensare.