Etikettarkiv: Forskning

De lärande lärarna i Gränna

Varför ska jag göra det här? Jag är ju redan lärare. Jag är ju klar!

Orden kom från scenen inför en fullsatt aula på Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Det är en av lärarna på Ribbaskolan i Gränna som beskriver känslan när de ställdes inför faktumet att de skulle börja arbeta enligt riktlinjer för vad Tomas Kroksmark kallat Modellskolan.

För de som inte är bekanta med Modellskolan eller Ribbaskolan så är det förra en modell för kompetensutvecklingsprojekt för lärare och den senare den första skola som följde denna modell. Man har där sedan fem år använt den för att på allvar försöka uppnå full måluppfyllelse för alla elever i åk 9. Året var 2010 och politikerna lär ha känt en viss förtvivlan inför situationen. Historien går att Tomas Kroksmark på Högskolan för Lärande och Kommunikation i Jönköping i detta läge sa att han kunde fixa det om han fick rätt förutsättningar (cykelavstånd till skolan, vissa krav på personalen etc). Politikerna nappade, handplockade Ribbaskolan i Gränna som hade sämst resultat och lagom cykelavstånd och gav Tomas uppbackning att skapa den organisation han ville och fem år på sig att visa om idén höll.

Nu har de fem åren gått och det är dags att se vad det blev av det hela. Projektet kröntes med en workshop i Jönköping den 30:e mars i år och det är under denna de inledande orden uttalas. Läraren fortsatte sedan och beskrev hur denna inställning kom att omprövas under resans gång, och hur hon nu, trots att hon är ytterligare fem år klokare, anser att hon aldrig så länge hon arbetar som lärare kommer att bli klar.

Hur det gick till? Ja, det finns givetvis inte ett svar på denna fråga, men om man utgår från alla de seminarier och berättelser som delgavs under denna dag kan man åtminstone se vissa spår som framträder tydligare än andra.

Ett av dem är tron på idén att människor vill bli bättre. Här handlade det om en övertygelse om att människor vill utvecklas. Det skolan och lärarna är bäst på är just lärande. Arbetar man på en skola bör således en förutsättning vara att man vill arbeta med lärarande. Man bör då också kunna anta att lärarna vill bli bättre på det? Och hur blir man bättre inom kunskapens värld? Jo, genom att forska om den.

Här kommer vi in på den andra faktorn: att skapa praktiska förutsättningar. Politikerna möjliggjorde detta bland annat genom ett samarbete mellan Ribbaskolan och Högskolan i Jönköping. Lärarna på Ribbaskolan tilläts delta i högskoleutbildning vid sida om sina tjänster och bedrev forskning på sin egen verksamhet. De fick skriva uppsatser, delta i handledningar, ta del av ny forskning med mera. Och de gjorde det tillsammans, vilket är den tredje faktorn.

Som rektor Lotta Johansson uttryckte det: “Alla ska med”. Alla skulle arbeta mot målet och de skulle göra det tillsammans. Lärarna arbetade kollegialt på allvar. Men det riktigt spännande är att man inte bara lät detta stanna på lärarnivå, utan att man arbetade kollegialt både på höjden och bredden. Det som gäller för en lärare måste också gälla för en rektor om alla ska med. Förändringsarbetet måste genomsyra hela organisationen, från elev till politiker. Tony Mufic, fd skolchef i Ängelholm, berättade hur han när han införde Modellskolan i Ängelholms kommun även lät politikerna läsa och diskutera vetenskapliga texter. Alla ska inte göra samma, men om man tror att lärare behöver input och utvecklas kollegialt finns det ingen anledning att tro att det skulle vara annorlunda med politiker.

Bilden som Lotta valt utgör en god symbol just för detta. När man lyssnade på de som föreläste visade de på allas delaktighet. Det spelade ingen roll om det var en lärare, politiker, rektor eller forskare; det handlade inte om att peka ut en person, utan man sa till varandra att detta hade inte varit möjligt utan dig! Och dig! Och dig! Alla uppfattade sig som viktig länkar i kedjan.

Slutligen ska man inte underskatta tiden som en fjärde faktor. Saker och ting måste få ta tid.

Hur gick det då? Jo, dessvärre nådde de inte ända fram. Resultaten höjdes markant, men några elever nådde tyvärr inte full måluppfyllelse. Men var det misslyckat? Absolut inte. Alla de faktorer jag nämnt samverkade till att skapa det som faktiskt är grundläggande i skolagens första kapitel: lust att lära; inte bara för eleverna utan för alla i skolan.

Man kan diskutera och problematisera hur mycket man vill runt detta och givetvis är resultatet inte svart eller vitt. Som vissa lärare påtalade innebar kravet att arbeta enligt Modellskolans riktlinjer att flera av skolans “bra” lärare tvingades byta eftersom de ville arbeta på sitt sätt. Utan att förenkla det hela tycker jag ändå att det mest fascinerade är just tron på lärarna och deras vilja att utvecklas. Som Anki Wennergren som forskar vid Halmstad Högskola påtalade var det faktiskt så att detta påbud ovanifrån, top-down, kom att väcka något hos lärarna som fick det att bli en buttom-up förändring. Lusten att lära och viljan att utvecklas var något som väcktes hos lärarna när de väl började med det på allvar, en erfarenhet som även beskrivits av bl a Helena Kvarnsell under årets SETT-mässa.

Sammanfattar vi det hela på ett skolledarspråk når man högre måluppfyllelse genom en pedagogisk idé om ett forskande förhållningssätt, skapande av organisatoriska förutsättningar, ett enhetligt arbetssätt för samtliga och långsiktighet. På ren svenska handlar det om en tro på alla människors vilja att utvecklas, från elev till lärare, skoledare och politiker. Man blir aldrig klar utan utvecklas när man lär sig och lärande är roligt!

Nyfiken på mer om modellskolan? Titta gärna på följande hemsida Modellskolan eller införskaffa boken Modellskolan: En skola på vetenskaplig grund med forskande lärare Tomas Kroksmark (red)

Lämna ett svar

BFL och Dylan Wiliam

24 mars var en höjdpunkt för alla som är intresserade av skolutveckling med BFL (bedömning för lärande) i fokus. Lin Education arrangerade ett event där bland annat svenska forskare, skolledare och inte minst Dylan Wiliam stod på talarlistan.

Christian Lundahl, Alli Klapp och Magnus Hultén som alla forskat på betyg och bedömning inom svenska skola redovisade delar av sina resultat. De har bland annat ur ett elevperspektiv tittat på hur betyg påverkar självbild, motivation och lärande. Det finns ingen forskning som generellt kan visa att betyg har en positiv inverkan på elevers resultat. Det finns effektivare sätt att utveckla elevers lärande. Eftersom hela konferensen hölls på engelska kommer detta citat i följande form: ”Our review shows that there is significantly more effective ways to provide feedback that gives students a positive perception of their skills and helping them understand what they actually needs to do to get ahead”. Då kanske svensk skoldebatt skulle handla om andra saker än i vilken ålder elever ska få sina första betyg. Christian Lundahl var mycket tydlig med att betyg i årskurs fyra inte skulle ha någon som helst positiv effekt på svenska elevers resultat i PISA, om det nu är det som är målet.

Malin Westlundh och Patrik Landström berättade om sina erfarenheter från att driva ett formativt ledarskap som rektorer i Linköping. De framhöll hur viktigt det är att vara ett gott exempel som ledare när det gäller att få lärare att jobba formativt i sin undervisningen. Som rektorer visade de på goda exempel när lärare exempelvis hade skrivit reflektion. Att då som ledare visa på mindre goda och mer goda exempel ger enligt Malin och Patrik mycket snabba effekter på hur lärare framöver kommer att prestera.

Dylan Wiliam gjorde en kortare genomgång under förmiddagen, samt gav feedback till andra talare och höll sedan en längre keynote om formativ bedömning under eftermiddagen. Jag väljer att nedan fånga några av de saker som jag tar med mig. På iktpedagogerna.se har det tidigare skrivits om Dylans bok Att följa lärande och det kan du läsa här.

Dylan Wiliam är väldigt tydlig i ett av sina grundläggande budskap, för att elevernas resultat ska bli bättre måste lärare bli bättre. Inte för att lärare idag är dåliga, utan det måste hela tiden finnas en strävan att bli än bättre. Här ligger lärarjobbets stora utmaning. Det är en självklarhet att läraryrket hela tiden måste utvecklas likväl som andra yrken i vårt samhälle. Vägen som Dylan ser att blir bättre som lärare är att använda formativ bedömning i sin undervisning.

Den stora styrkan som jag ser hos forskaren Dylan Wiliam är att han stannar inte på sin kammare med sina forskningsresultat utan han vill verkligen att de ska göra skillnad i klassrummen. Han har ett mycket skapt elevfokus i allt det han säger. Det är för elevernas skull som formativ bedömning ska användas. Han ser även eleverna som värdefulla resurser för att utveckla undervisning. Mycket fritt översatt säger han: Det finns en gratis resurs i alla klassrum. De kallas elever, använd dem.

Det Dylan beskriver som formativ bedömning kan ytligt sett verka väldigt enkelt. Lärare ska tydlig beskriva målen för eleverna, läraren ska veta var eleverna befinner sig i sitt lärande och de ska kunna ge feedback som för elevernas lärande framåt. Enkelt eller hur?
Om vi kort tittar på varje del så är ett av problemen när det gäller elevernas resultat idag i svensk skola att eleverna helt enkelt inte vet vad som är målet, vad som förväntas av dem. Redan här blir det lite knepigare som lärare att säkerställa att alla eleverna har förstått målen. Vilka metoder kan jag använda för att ta reda på det?
Nästa steg är att som lärare hela tiden veta var mina elever befinner sig i sitt lärande. Dags att ställa en ny fråga kring vilka metoder jag kan använda för att veta det.
Feedback är viktigt för att kunna hjälpa eleverna framåt i sitt lärande. När Dylan säger att det finns åtta olika sätt att reagera på feedback och att sex av dem är negativa så framstår lärarjobbet som en rejäl utmaning. Hur ger jag som lärare feedback till eleverna som leder till ett positivt agerande? Här är Dylan också väldigt tydlig med att feedback ska leda till mer arbete för eleven än för läraren.

Dylan redovisar även ett antal metoder som lärare kan använda i sitt formativa arbete.Tipset är att testa någon av dessa och att vara uthållig i ett sådan arbete och vara medveten om att det tar tid att genomföra och se positiva effekter. Så varför inte bestämma sig för att exempelvis införa ”no-hands-up” i ditt klassrum? Med Dylans ord, det är lättare att praktisera sig fram till en teori än att tillägna sig en teori och praktisera den.

En mycket givande dag i sin helhet och för dig som inte hade möjlighet att vara med, så kan du hitta allt material här.

Tack vare UR.se går det nu att se föreläsningen i sin helhet här under.

Lämna ett svar

#afkrektor15 – Jobba smart

På en av föreläsningar på #afkrektor15 i Malmö har Helena Kvarnsell (@Helenakvarnsell på Twitter) berättat om vilka metoder och verktyg hon använder för att “vara en bra lärare utan att jobba ihjäl sig”. Att ”låta eleven göra jobbet”. Många bra och smarta idéer och tankar. Det Helena förmedlade handlade om läraren och eleverna. Men under hennes föreläsning tänkte jag att detta är egentligen hur alla ledare måste vara för att “jobba smart”. Det spelar egentligen ingen roll om du är lärare, IKT-pedagog, rektor eller skolchef.

Det första Helena pratade om var att skapa förtroendefulla relationer. Då kan man testa nya saker utan att veta om de lyckas. Det viktiga vid relationsskapande blir då att dem du leder vet att du jobbar för deras bästa. En del av detta är att veta varför man gör som man gör. Att vara insatt i styrdokumenten är grundläggande och lika viktigt för ledaren som för dem vilka ska ledas. En lärare måste känna till läroplaner, ämnesplaner och kursplaner, men samma gäller för andra ledare inom skola i lika stor grad.

Om förtroende finns, både mellan ledaren och gruppen, och inom gruppen, så kan man med fördel använda kamratrespons som arbetsmetod. Eleverna ger feedback till varandra och ofta gör det på riktigt bra och utförligt sätt, varför skulle då inte lärare kunna ge feedback till varandra? Vi kallar det då för kollegiallt lärande, men principen är den samma. Det viktiga är att man i förväg bestämt riktlinjer för hur man ger feedback och vad man ger feedback på.

Att tänka på att alla är olika och ha olika regler för eleverna kräver också att man känner sin klass. För en elev funkar det bra att lyssna på musik medan den jobbar. En annan måste ha allt avstängt för att koncentrationen inte ska rubbas. En elev kan bäst förklara sina tankar genom att spela in podcast. En annan gör det bäst i skrift. Vi vuxna fungerar på samma sätt. Även om uppgiften är samma så är vi olika och vill använda olika vägar för att komma fram till målet. I mitt arbete som IKT-pedagog har jag ofta tänkt hur tacksam jag är att digitala verktyg gör det möjligt för både lärare och elever att jobba på olika sätt men ändå komma fram till samma slutpunkt.

Helena Kvarnsell

Att jobba transparent är också viktigt. Ledaren ska ha med gruppen redan på planeringsstadiet. Att vara med i processen innan själva arbete påbörjas gör att alla är lika införstådda med varför man gör uppgiften, alla kan framföra synpunkter på hur det ska genomföras och alla kan säga sitt vid tidsplanering. Jag har varit med om KPT-dagar där man som lärare bara fick veta vilken dag och tid det gällde. Utan att ta alla med i processen kan den typen av satsningar falla platt. Om jag jobbar fram en uppgift är jag också motiverad till att lösa det.

Utvecklingen har kommit så pass långt att vi inte längre kan/får välja bort digitalisering varken i skola eller i våra vanliga liv. Men om vi försöker hitta sätt vi kan använda digitalisering för att “jobba smart” så kan vi, genom att jobba tillsammans, anpassa den digitaliserade världen till våra behov. Det jag kommer ha med mig från #afkrektor15 är: likvärdighet är inte att göra lika, det är att att låta alla göra olika så att det blir likvärdigt.

Lämna ett svar

#afkRektor15 – Det var väl inget nytt

”Smederna samlade under afkRektor15

Skolsmedjan hade satt den likvärdiga skolan i fokus för detta arrangemang. Att skapa en likvärdig skola är ett projekt som inte så lätt låter sig fångas. För mig betyder inte en likvärdig skola att alla skola är likadana utan att alla skola är bra skolor för alla elever. Alltså blir målet att skapa bra skolor för alla elever där olikheter tas tillvara. Det är ur detta skolutvecklande perspektiv som jag vill beskriva afkRektor15. Hur skapar vi bra skolor för alla elever? Vilka svar kan vi hitta om vi tittar närmare på afkRekor15?

Per Kornhall avslutar med en vacker bild. Pupill – pupil – elev – ögonsten.

Per Kornhall målar inledningsvis upp en ganska
mörk bild av svensk skolas utveckling under senare tid, med sjunkande resultat på flera områden. Framför allt menar Kornhall att det är problematiskt för likvärdigheten, sämre blir sämre. Det som Kornhall senare framhåller som framgångsrika vägar för skolans utveckling är kollegialt lärande och att ett lyckat skolsystem behöver visa stor förtroende för lärarna. Kornhall talar om det moraliska imperativet att ta hand om alla elever för att få en bättre skola. För att nå förändringar måste vi veta mycket om vår verksamhet så att vi vet vad det är vi ska förändra. Med Kornhalls ord ”Vi måste ägna oss åt prickskytte och inte skjuta med halelbössa”. När det gäller IKT i undervisningen säger han, likt många andra, att en till en är inget trollspö i sig men kan rätt använt leda till fantastiska resultat.

Helena Kvarnsells föreläsning är inte bara ett härligt exempel på hur lärare kan jobba smart utan att jobba ihjäl sig, utan Helena personifierar vikten av en engagerad lärare. Hon framhåller även betydelsen av att bygga goda relationer mellan lärare och elever och mellan elever och elever. Helena har tidigt involverat IKT i sin undervisning och det är genom en otrolig koll på läroplanens mål och goda relationer till eleverna som hon verkligen kan använda de digitala verktygens fulla potential.

Elsmarie Hallqvist tydliggjorde i sina Pecha kucha det pedagogiska ledskapets betydelse. Hon visar mycket tydligt har en rektor kan tänka och agera för att bli en tydlig ledare på sin skola, bland annat genom hur hon prioriterar bland sina arbetsuppgifter. En prioritering som gör att lektionsbesök och andra delar som är tydligt kopplade till det pedagogiska ledarskapet kommer i första rummet.

I Gunilla Ordells Pecha kucha får vi ta del av ett mycket genomtänkt utvecklingsarbete i Sigtunaboxen som med nyckelbegrepp som, kollegialt lärande, bedöming för lärande, språkutvecklande arbetssätt och IKT som pedagogiskt verktyg.

Under hela afkRektor15 så framhålls forskningen som viktigt grundfundament för skolutveckling. Namn som Dylan Wiliam, Helen Timperley, Michael Fullan, Christian Lundahl nämns vid flera tillfällen.

Alla de “feta” orden i texten ovan, kollegialt lärande, bedömning för lärande o s v, är alla viktiga för att skapa bra skolor med bra undervisning, alltså svar på den inledande frågan. Då är det lätt att säga att “Det här är väl inget nytt”. Ska man behöva åka på konferenser av typen afkRektor15 för att få till sig detta? Allt detta har ju varit med i debatten om svensk skola, i alla fall i den delen som handlar om mer än betygsålder på våra elever, under längre tid. Ja jag tycker att det finns ett klart behov av konferenser som afkRektor15, för om vi nu vet vad vi ska göra kommer frågan: Hur gör vi för att ”Bringing it all back home”? På vilket sätt kan vi ta våra kunskaper och erfarenheter med oss in i respektive verksamheter? I detta sammanhang är det ovärderligt att möta andra personer i skolsverige som funderar över samma sak. Att kunna ta del av andras erfarenheter och testa sina egna idéer tillsammans med andra gör att vi kan bredda våra perspektiv.

Genom upplägget av afktalks fick vi mycket goda möjligheter att diskutera skolutveckling utifrån de yrkesroller som vi har. För min del innebar det att jag kunde bolla tankar med och dela erfarenheter med IKT-pedagoger från andra delar av Sverige. De här diskussionerna var givande då vi kunde lägga ett IKT-perspektiv på skolutvecklingen. Diskussioner som handlade om det pedagogiska ledarskapet, om lärare som är så trygga i sin lärarroll att de prövar olika vägar i undervisningen för att nå alla eleverna, och att skapa en likvärdig undervisning. En undervisning där i alla fall gruppen av IKT-pedagoger var övertygad om att digitala verktyg har en viktig roll att spela. En del av IKT-gruppens arbete kan du se (och läsa om) här.

Diskussioner i ”IKT-gruppen”

Lämna ett svar

Framtida skolan

Skrivet av Märit Truuts

Vi utbildar våra elever för framtiden, men för vilken framtid då? Hur ser framtiden ut om ett, tre eller fem år? Korta tidsaspekter kan man tycka men dagens utveckling går så snabbt att det till och med är svårt förutspå utvecklingen inom en så pass snar framtid. Precis som Gustav Josefsson säger i sin föreläsning så lever vi i en tid där vi aldrig vetat så lite om framtiden som vi vet idag, detta på grund av att utvecklingen är snabbare än den någonsin har varit. I denna verklighet ska skolan utbilda framtidens arbetskraft, en arbetskraft som allt mer ersätts av maskiner, robotar och datorer. Vi kan redan idag ersätta människor på platser där vi aldrig trodde människan kunde ersättas, se bara på de självkörande lastbilarna som klarar sig utan chaufförer.

Framtiden för många är jobb vi inte kan tänka oss idag men det är även ett liv utan, vad vi idag kallar ”riktiga” lönebaserade jobb. Hur förhåller sig skolan till denna verklighet? Vad kan vi göra för att våra ungdomar ska vara väl förberedda för att möta framtidens krav och ovisshet? Hur förhåller vi oss till en framtid med andra sysselsättningar än de vi har idag och hur förhåller vi oss till en framtid där det inte finns jobb till alla? Vad är då viktigast att lära sig i skolan?

Vi lever samtidigt i en värld där vi har alla möjligheter att hitta svaren och finna kontakterna för att lösa de mest komplexa problemen. En knapptryckning bort finns experterna på området och på ett ögonblick kan man skapa sig ett nätverk med en enorm expertis. Nyttjar vi denna möjlighet i skolan, låter vi eleverna söka svaren på frågorna på nätet eller begär vi att de ska kunna, det vi tycker är viktigt, utantill? Förmågan att ställa rätt frågor och söka svar i ett nätverk fyllt av en internationell expertis är en av de förmågor våra elever ska tränas i. De ska källkritiskt kunna granska och ifrågasätta all information som når dem oavsett om de hittat det på nätet, i media eller om läraren sagt det. Skapar vi uppgifter/prov som bygger på verklighetens realitet där man fritt kan söka svaren på nätet?

Ett sätt att skapa mening och intresse i det man gör är att kunna skapa avtryck, hur ofta låter vi våra elever vara med och skapa avtryck i samhället? Ger vi dem möjlighet att påverka de beslut som sker i samhället runt omkring dem? Utmanar vi dem att påverka beslutsfattare, utveckla nya ideér eller lösa de problem livet kommer ställa dem inför. Tar vi in externa bedömare, folk från ”verkligheten” som granskar deras arbeten/idéer? Den stimulans man får när det man gör sätter ett avtryck är påtaglig, helt plötsligt fyller ens ansträngning en funktion som gör arbetet meningsfullt, Wikipedia har fortfarande outforskade områden där ingen har givit en fullständig bild, våra elever kan vara de som bidrar med kunskapsspridning på detta sätt. Eleverna måste få utmaningar och lösa verkliga problem för att stimulera sin hjärna, Problemlösning är ett ypperligt sätt men vet vi vilka problem vi kommer ställas inför i framtiden? Svårigheten är att finna de problem man ska ta itu med för vi vet inte vilka problem som vi kommer ställas inför. Det är onekligen dessa ”verkliga” problemlösningar som är det som är mest intressant och stimulerande. Lärare, elever och representanter ur övriga samhället borde jobba tillsammans med problemlösning på problem där ingen i förväg har lösningen. Stimulans får man om man kan vara med och skapa avtryck, utmana sig själv och andra i att lyckas med något man inte vet så mycket om. Kunna testa sina idéer utan att någon reagerar på att man ibland gör fel och måste tänka om i en annan riktning. I det outforskade finns det inget som är rätt eller fel från början utan alla börjar med samma obesvarade fråga. Vi står inför en utmaning i skolan att möte framtiden utan att fastna i vår egen bubbla, en utmaning som troligen innebär att vi tillsammans med våra elever bör lämna skolans traditionella miljö och söka oss ut till det outforskade.

Gustav påpekade att man aldrig får glömma att skolan är till för eleven, det är eleven som ska utvecklas och vi runt eleven får anpassa oss och till och med bryta regler för att eleven ska nå önskad utveckling. Vi står inför ett vägval, vill vi vara med och skapa framtidens skola måste vi utmana, bryta mot regler och tänka nytt i syfte att eleverna ska få den skola de behöver. Lärarna ska skapa en skola med elevernas bästa i åtanke och genom detta påverka beslutsfattarna i rätt riktning enligt Gustav. I en föränderlig värld får inte skolan stanna i sin bubbla utan dem måste hänga med i utvecklingen och vi som befinner oss i skolan måste tänka nytt i hur undervisningen ska se ut, i hur framtiden ter sig för eleverna och hur yrkeslivet kommer se ut. Vi ska inte leva i tron att man blir bättre om man behåller sitt yrke under en längre tid utan vi måste ständigt utvecklas och ett sätt att utvecklas är att byta bana och på detta sätt skapa sig nya erfarenheter i en annan bransch.

Lämna ett svar

Den trådlösa pedagogiken – Tomas Kroksmark

Tomas Kroksmark

I boken Den trådlösa pedagogiken (Tomas Kroksmark (red.)) ställs frågan vad som egentligen händer när skolan kliver in i det digitala lärandet. Den grundläggande frågan som söker sitt svara är: Vad är egentligen värt att lära sig i det samhälle där den digitala tekniken har ändrat våra förutsättningar på flera plan? Kroksmark framhåller att digitaliseringen bland annat innebär att det blir en ny kontext för lärandet som är virtuell och global.

I intervjuer av lärare framhålls att den mål- och resultatstyrda skolan inte är i takt med utvecklingen av digitala verktyg i undervisningen: ”De riksgiltiga målen är formulerade på ett sätt medan datoranvändningen genererar andra kunskapskvaliteter som kännetecknas av skapande och nytänkande, analyser och kritisk granskning där eleverna efter hand utvecklar en syn på kunskap som preliminär, tillfällig och mångfassetterad.” (s.63) I linje med detta säger Kroksmark att betyg, bedömning, prov och tester i skolan bör göras om så att de bättre matchar de digitala förutsättningarna som finns i dagens samhälle. Som ett exempel nämner han att en-till-en tillåter och till och med förutsätter samarbete, och i kontrast till detta bygger nationella och internationella prov på individuella prestationer. Om inte skolan klarar att forma en utbildning som svarar mot samhällets digitalisering kommer det att uppstå en förtroendeklyfta.

En intressant tanke som framförs i boken är perspektivförändringen från fokus på undervisningen till fokus på elevens lärande. Denna insikt bör nu, enligt Kroksmark, formuleras i all kompetensutveckling där lärare ska arbeta med en-till-en liksom i utbildningen till lärare.

Som en kort sammanfattning av boken kan sägas att Kroksmarks viktiga poäng är att en-till-en leder till att vi är tvungna att se på kunskapsbegreppet på ett helt nytt sätt. Vidare är det inte bara kunskapsinnehållet som förändras i samband med digitaliseringen utan även hur elever lär sig.

Tomas Kroksmark föreläste i Kalmarsalen 12 augusti i samband med Kalmarsunds Gymnasieförbunds läsårsupptakt där han bland annat ställde frågan: Vad är det som lärare måste vara duktigare på än andra akademiskt utbildade? Svaret som Kroksmark gav är att lärare måste veta hur elever lär sig och sedan anpassa undervisning efter denna kunskap.

Liksom i boken Den trådlösa pedagogiken avslutar Kroksmark sin föreläsning med att se på den pedagogik som ligger bakom datorspelen och omsätta detta till skolans miljö. Datorspelens pedagogik består bland annat av beståndsdelar som episk pedagogik (berättelsens betydelse), tävlingsmoment, positiva förväntningar, oändlig repetition, tydlig progression.

Kroksmark är övertygad om att de digitala verktygen, rätt använda, ”Kan ta skolan till en ny nivå”.

Lämna ett svar

Att följa lärande

Till dig som är verksam lärare kan jag starkt rekommendera boken ”Att följa lärande” av Dylan Wiliam. Boken är skriven utifrån en amerikansk kontext, men det är inga svårigheter att omsätta tankarna till svensk skola. Du får en mycket tydlig bild av varför formativ bedömning kan ha en stark påverkan på de resultat som eleverna uppnår. William har skrivit en bok som innehåller en del praktiska tips som du redan i morgon kan börja införa i din undervisningen. Samtidigt finns det frågeställningar i boken som man kan brottas med ett helt lärarliv i strävan att utveckla sin undervisning.
Vill du läsa ett längre referat av boken kan du göra det här.

Bland det första som Wiliam slår fast i boken är att lärarkvaliteten är det absolut viktigaste i ett utbildningssystem – ett utbildningssystem kan aldrig vara bättre en dess lärare. Den viktigaste utmaningen blir då att hela tiden utveckla kvaliteten på de lärare som arbetar i skolorna. Det är i detta sammanhang som Wiliam ser det formativa arbetssättet som en väg till professionell utveckling. Vad är du formativ bedömning?
“Bedömning fungerar formativt när bevis för elevens prestation tas fram, tolkas och används av lärare, elever eller deras kamrater för att besluta om nästa steg i undervisningen som förmodligen blir bättre, eller bättre grundade, än de beslut de skulle ha fattat om bevis inte hade funnits”

I citatet ovan kan vi se de olika aktörernas roll i den formativa processen: Läraren får ett underlag för vidare planering av undervisningen, för eleven synliggörs det egna lärandet och kamrater används som ”medhjälpare” i den kommande undervisningen.

Dylan Wiliam skriver om fem nyckelstrategier i det formativa arbetet.

1. Klargöra, delge och skapa förståelse för lärandemål och kriterier för framgång.
2. Att ta fram belägg för elevernas prestationer
3. Att ge feedback som för lärandet framåt
4. Aktivera eleverna som läranderesurser för varandra
5. Att aktivera eleverna till att äga sitt eget lärande

I det längre referatet kan du läsa mer om vad de olika strategierna innebär och vilka praktiska tekniker som kopplas till dem.
Utifrån det som Wiliam skriver blir en mycket relevant fråga i vårt sammanhanget hur digitala verktyg kan underlätta, stärka och förbättra ett formativt arbetssätt. Att jobba formativt är en tydligt pedagogiskt val och det kan naturligtvis ske helt utan digitala verktyg, William berör inte detta alls.

Genom att ha tillgången till de digitala verktyg kan vi använda dem för att både effektivisera och höja kvaliteten på undervisningen. Några tankar kring hur digitala verktyg rent praktiskt kan användas i det formativa arbetet:

Genom exempelvis delade dokument i Google kan vi skapa en direkt återkoppling från läraren till eleven. Läraren kan följa elevens skrivprocess och ge kommentarer fri från tid och rum.
De delade dokumenten fungerar även på ett bra sätt för att koppla samman elever så att de kan ge feedback till kamrater.
Som lärare kan du även göra en skärminspelning där du muntligt/skriftligt kommenterar det eleven har skrivit, för att sedan göra inspelningen tillgänglig för eleven.
Att genomföra olika former av utvärderingar av sin undervisningen underlättas enormt av verktyg som Google formulär. Du kan som lärare snabbt skapa en enkät som du efter att eleverna svarat snabbt får en sammanställning av svaren. Det kan handla om hur eleverna har uppfattat/lärt sig ett visst område av din undervisning.
Blogg kan vara ett verktyg som fyller flera syften i den formativa processen. Det kan vara ett sätt för eleven att synliggöra det egna lärandet. Arbetar man under längre tid med en blogg blir det som en digital portfolio för eleven. Samtidigt är det ett bra sätt att använda eleverna som resurser för varandra genom att de kan ge feedback på kamraters arbeten.
YouTube fungerar inte bara som ett ställa där du kan ladda upp filmklipp, utan det finns även möjlighet att kommentera direkt i klippet. Elevs redovisning kan spelas in och lärare skriver kommentarer i filmen. Ett mer direkt sätt att ge eleverna återkoppling.
Vid muntliga presentationer kan eleverna göra inspelningar av gruppdiskussioner, dessa kan göras tillgängliga exempelvis på SoundCloud. Utifrån uppsatta lärandemål kan andra grupper ge feedback och eleverna får därmed möjligheten att utifrån den feeback som getts förbättra sitt arbete.

Listan på exempel där digitala verktyg kan spela en viktig roll kan göras bra mycket längre än så här. Om jag som lärare först har en pedagogisk tanke så kan svaret på hur jag kan använda digital teknik i undervisningen vara väldigt mångfacetterat.

Ovan syns bland annat ett antal exempel på hur återkoppling till eleverna kan ske. Om man läser Wiliam så är det naturligtvis kvaliteten som är det avgörande om feedbacken verkligen genererar ett tänkande hos eleven som leder till ökat lärande. Här har vi en av de verkligt stora utmaningarna i lärarjobbet. Hur ger jag en feedback kvalitativ feedback som gynnar elevens lärande?

Läs boken och fundera tillsammans med andra över hur vi ska kunna bygga en undervisning som tar sin utgångspunkt i ett formativt förhållningssätt.

1 svar

Veckans tips – Skolverket på YouTube

Skolverket är en sajt jag besöker väldigt frekvent, ibland för kursbeskrivning, skollagen, råd, och senaste nyheter. Vi har här på bloggen tidigare skrivit om Skolverkets skrift “Forskning för klassrummet”. Skolverket finns även som en YouTube-kanal, där man kan ta del av många filmer som tar upp många olika ämnen inom skola – funktionshinder, aktuell forskning, förskolan, matematiklyftet och mycket mer. Skriften “Forskning för klassrummet” har fått flera filmer, genom intervjuer med olika forskare kan man få bättre förståelse för skriftens innehåll.

Skolverkets YouTube kanal hittar du här

Lämna ett svar

Forskning för klassrummet

Undervisningen i svensk skola ska bygga på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Vad är då vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet?

För att svara på denna fråga och stödja lärare i professionsutvecklingen har Skolverket gett ut skriften Forskning för klassrummet – Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.
Den beskriver på ett tydligt sätt den skolforskning som finns idag och hänvisar till forskare som John Hatttie, Helen Temperley och Dylan William för att nämna några.
Samtidigt betonas vikten av den beprövade erfarenheten som en väsentlig faktor för lärares professionella utveckling. ”Den tysta kunskapen måste därmed verbaliseras. Den bör efter att ha prövats kollegialt även dokumenteras för att tillvarata och bli en viktig del i lärares samlade erfarenheter för att undvika att lärare om och om igen ska ”uppfinna hjulet”.” (s. 11) Det är bland annat mot bakgrund av detta som vi inom Kalmarsunds Gymnasieförbund byggt upp Kollegieblocket, ett yta för lärare att dela sin beprövad erfarenhet.

Genom uppdelning i kapitel lyfts olika aspekter fram som har avgörande betydelse för lärares professionella utveckling och elevernas resultat. Några av dessa är:

Läraledd undervisning (inte att förväxla med begreppet katederundervisning)
Viktiga verktyg som framhålls för den läraledda undervisningen är en bred repertoar av undervisningmetoder, att skapa ett dialogklimat och trygghet, att uppmuntra elevers erfarenhetsutbyte mellan varandra och att arbeta med formativ bedömning.
Lärares professionella utveckling och kollegialt lärande
Det kollegiala lärandet definieras som ett strukturerat arbete där kollegor tillägnar sig kunskaper i sin dagliga praktik. Kollegialt lärande är inte bara ett samtal utan det krävs en struktur och någon form av dokumentation. Här kan vi även se hur de digitala verktygen kan stödja denna process. Allt i syfte att utveckla lärares metoder i klassrummet.
Formativ bedömning
Det finns idag mycket forskning som visar på att formativ bedömning har en starkt positiv inverkan på elevernas lärande. Syftet med att jobba formativt i undervisningen är dubbelt, dels synliggör det elevens lärande för både eleven och läraren vilket gör det möjligt att staka ut vägen framåt för elevens kunskapsutveckling. Det är även ett sätt för läraren att få en bild av elevernas nuvarande kunskaper för att kunna planera den kommande undervisningen. Även kamratrespons lyfts i detta sammanhang in som en betydande faktor för elevernas lärande.
Inkluderande arbetssätt
Ett inkluderande arbetssätt handlar dels om en social rätt
Skolverket framhåller att det finns en risk att elevers resultat sjunker när man använder sig av nivågrupperingar grundade på elevernas kunskapsnivåer.
Pedagogiskt ledarskap
I forskning visar det sig att rektorns insyn i den dagliga verksamheten i skolan samt förmågan att kunna förmedla verksamhetens mål är viktiga faktorer för framgång vad gäller elevernas kunskapsutveckling.

Genom att läsa denna skrift från Skolverket finns det en möjlighet att ta till sig en mer fördjupad bild av forskning och beprövad erfarenhet. Ett sätt att komplettera den massmediabild som förmedlar dagens skoldebatt. En debatt som i många stycken framhåller andra lösningar än vad som bottnar i vetenskap och beprövad erfarenhet.

Skriften kan varmt rekommenderas till alla som är verksamma inom svensk skola eller har ett intresse för utbildning.

Lämna ett svar