Skrivet av Mariette Andersson
Efter två dagar på SETT (Scandinavian Educational Technology Transformation) åker jag återigen hem från en skolutvecklingskonferens med en känsla av stolthet. Vi är med och arbetar med det som lyfts fram som viktigt när man vill utveckla en skola.
Vi ligger inte längst fram, men vi är absolut med.
Jenny Nyströmsskolans utvecklingsarbete bygger på det kollegiala lärandet och det är den väg som alla jag lyssnat på säger är den mest effektiva vägen att arbeta på för att utveckla arbetet i klassrummet. Det andra är allas samstämmighet i hur viktig läraren och lärarens arbete för att skapa relationer i klassrummet är. Inget av detta är nytt men båda sakerna är svåra. Jag kommer nedan att skriva om några axplock av det jag har lyssnat på under mina två dagar på SETT-mässan.
Vi började med att lyssna på Gustav Fridolin som pratade om det kollegiala lärandet och att det är viktigt att diskutera pedagogik med kollegor inom sitt ämne och med lärare i andra ämnen. Beviset för att staten tror mycket på detta är att man har lagt upp exempelvis matematiklyft, läslyft med mera på detta sätt. Han poängterade också hur viktigt det är att man på skolorna arbetar med att skapa en miljö där man vågar pröva och diskutera vad som händer i klassrummen för att på det sättet kunna utvecklas.
Vi lyssnade också på Hans-Åke Scherp som pratade om hur viktig lärares utveckling är för skolans utveckling. Han betonade vikten av variation; variation i vilka man umgås med, vilka man lär tillsammans med, hur man får möjlighet att lära och hur man lär andra. Ett talande citat från föreläsningen är att “Det går inte att lära sig om färger om allt är grönt”.
Scherp betonade att skolutveckling bör utgå från “en framtidsinriktad vision som beskriver vad man i första hand ser som särskilt viktigt att utveckla hos skolans elever” och att det är utifrån det man tar alla beslut, vilken fortbildning behövs, vilka lektionsplaneringar man behöver göra, vilka möten behövs osv.
Jag har också lyssnat på tre olika skolor (Fridaskolan, Kyrkenorumskolan och Sjöstadsskolan) som berättade om sina tankar runt skolutveckling och systematiskt kvalitetsarbete. Alla tre använde olika former av kollegialt lärande, alla betonade vikten av att vi pratar och diskuterar med varandra, att vi ser varandras praktik, dvs vågar gå in i klassrum hos varandra och diskutera det vi ser, lyfta det som är bra men också de delar där jag som kommer utifrån kan fundera över om det skulle gå att förbättra. Alla är också eniga om att det finns ingen universallösning, gör så här det fungerar alltid, utan man måste skapa sin egna modell utifrån den kultur man har på sin egna skola. Däremot kan man alltid få idéer och tankar från alla, samma sak gäller när man tittar på varandras lektioner, det går inte att kopiera en bra lektion rakt av utan man måste göra det upplägg man ser och som verkar fungera till sin egen, utifrån sin egna erfarenhet och elevgrupp.
Avslutningsvis så tänker jag att den utmaning vi har framför oss på Jenny Nyströmsskolan är att fortsätta med det vi påbörjat men att göra det lite bättre. Med vi menar jag oss i skolledningen, jag menar alla pedagoger som i olika sammanhang arbetar med eleverna, men också alla andra på Jenny Nyströmsskolan till exempel SYV, skolsköterskor, kuratorer, vaktmästare, bibliotekarier, IKT-pedagoger, assistenter osv. Vi är alla viktiga för att Jenny Nyströmsskolan ska bli en av de skolor som lyfts fram som föredöme när man pratar om hur skolor kan arbeta för att få alla elever att utvecklas så långt som möjligt.