Hans Gustavsson, finalist i Guldäpplet, reste till BETT med DIU (datorn i utbildningen). Här kan ni läsa hans berättelse.
Onsdag
Tyvärr blev min framkomst på onsdagen till London alltför sen pga flygförseningar för att jag skulle hinna ut till BETT-mässan redan samma dag som det var tänkt. Kvällen var bokad tillsammans med DIU-vännerna på en restaurang på andra siden Tower bridge med en fantastisk utsikt över Themsen och den upplysta bron. Emma Nääs och Carl Heath (två andra Guldäpplefinalisterna) berättade kort om deras arbete innan middagen vilket var mycket intressant. Under middagen, där vi var bordsplacerade, hade vi möjlighet att nätverka med många nya bekantskaper, vilket var positivt. Jag hade ett intressant samtal med en lärare som undervisade barn med autism och hur de hade hjälp av iPads i undervisningen.
Torsdag fm
Iväg tidigt till Wroxham school som ligger i Hertforshire, drygt två mil utanför London. Från att ha varit en skola med mindre bra rykte har man lyckats vända trenden på sju år till att bli en bra skola med gott renommé. Wroxham school är en primary school och eleverna är 5- 11 år dvs. från förskolan upp till årskurs sex. Huvudläraren Roger Billing berättade hur de undervisar och vi fick därefter en guidad tur på skolans område. Eftersom skolan ligger utanför city så finns det tillgång till fina grönområden alldeles intill skolgården. I och med att de har naturen precis intill använder de sig mycket av den och har lektioner utomhus också. De försöker använda det som finns ute i så stor utsträckning som det bara går. Tillsammans med elevernas föräldrar och skolpersonal har de bl a byggt en Celtic cottage vilket är fantastiskt intressant med tanke på att man där får med samtliga ämnen ur läroplanen vid själva byggandet.
Det som jag fann mest intressant är att de arbetar med att få eleverna att förstå hur hjärnan fungerar och det börjar de med redan i årskurs två. Roger Billing berättade att det blir fler och fler barn som inte mår riktigt bra, vilket får mig att tänka på våra svenska barn och ungdomar också. Det blir en allt större utmaning för oss alla att se till att den trenden bryts. Den psykiska ohälsan bland våra ungdomar är en av de viktigaste orsakerna till att vi måste jobba mer med detta och se till att inkludera alla i detta arbete. Ökningen av ohälsan som delvis är orsakad av användningen av sociala medier måste tas på mer allvar. Just detta arbete med förståelse omkring hjärnan görs just med tanke på den ökande ohälsan och det är min fasta övertygelse att det är en av framgångsfaktorerna för just Wroxham school.
I och med att barnen lär sig tidigt hur hjärnan fungerar får de mycket lättare förståelse till hur och varför man reagerar på ett visst sätt och vilken del i hjärnan det är som gör att t ex. den depressiva reaktionen uppstår och varför man då handlar som man gör. När de vet vad som löser ut en viss reaktion vet de också hur de kan komma tillrätta med den lättare. Självfallet kom diskussionen även handla om huruvida sociala medier påverkar detta och det är kanske inte så att eleverna i den åldern använder sociala medier i stor utsträckning, pga åldern, men indirekt påverkas de negativt eftersom deras föräldrar använder sociala medier på ett ogynnsamt sätt för barnen. Roger berättade även att barnen hade förklarat för sina föräldrar, då föräldrarna hade blivit arga eller upprörda, hur de skulle göra för att komma ner i varv och återgå till det normala lugna jaget. En annan intressant observation jag gjorde under en mattelektion var att läraren använde sig av glasspinnar för att hålla samtliga elever så observanta som möjligt där ingen elev visste i förväg vem som skulle få frågan. Samtliga elever, under min observation, kunde svara på frågan då de blev tillfrågade av läraren. Arbetsmetoden med glasspinnarna kändes fullt naturlig.
Torsdag em.
Då det var första gången jag var på BETT-mässan upplevde jag den som enormt stor med otroligt mycket digitala hjälpmedel. Många av utställarna hade olika sorters smartboards vilket jag inte fann så intressant. För att kunna använda dessa redskap i bageriet för att gagna elevers utveckling inom yrket kan jag i dagsläget inte se någon större vinst. VR och mindre robotar var också en del av mässan. Google hade ett flertal workshops där jag fick inblick hur mycket de jobbar med att framställa nya digitala undervisningsredskap för utbildningsväsendet.
Efter mässan hann jag även med ett snabbt besök på British Museum för att se några artefakter jag bestämt mig för att betrakta. National Gallery tar jag nästa gång…
Fredag
Nu var det dags för olika seminarier på hotellet och det var dags för mig att berätta om mitt arbete i bageriet: Hur jobbar man digitalt i Bageriet? -Hur man kan använda digitala hjälpmedel även på praktiska nationella program på gymnasiet.
Jag hade 45 minuter på mig inkl. frågor och den digitala tekniken fungerade utmärkt men för att vara på den säkra sidan hade jag hemma i Kalmar laddat ner min Prezentation på hårddisken samt även de tillhörande YouTube-filmerna ifall Wi-Fi inte skulle fungera. Dessutom hade jag även med mig ett USB-minne där allt också fanns (med versioner för både Mac och PC). Hängslen och livrem…var det verkligen.
Prezentationen gick bra och åhörarna var genuint intresserade och ställde frågor både under men även efter mitt anförande. Tyvärr var det inte så många bagerilärare (noll stycken!) så det kom inga direkta frågor om det bageritekniska men däremot på det andra och jag berättade inte bara om det digitala arbetet utan även om vårt motivationsarbete om hur viktigt det är att få eleverna motiverade att gå till skolan och att de ska tycka det är viktigt. Vid en diskussion efteråt med en av åhörarna samtyckte vi om att det bästa det sättet att undervisa på är att det gäller att få eleverna att tycka att det är roligt att gå till skolan och lära sig (man lär sig bättre då) men till en början handlar det om att man måste bygga en bra relation med eleverna innan man kan börja arbeta med motivationsarbete på en högra nivå.
Efter Prezentationen tog jag ett par olika tåg ut till Heathrow för vidare transport hem till Kalmar igen och var hemma vid 22-tiden. Några väldigt intensiva dagar har det varit med många nya intryck och ett flertal nya bekantskaper. Precis som det var tänkt.
Hans Gustavsson