Den vetenskapande läraren

I sin bok Den vetenskapande läraren är en av Martin Lackéus utgångspunkter en balansteori. Balansen mellan det egna lärandet och värdeskapande för andra. Vad Lackéus framhåller är att det inom skolan finns en snedbalans i detta sammanhang. Lärare skapar ständigt värde för andra, eleverna, medan de själva inte så ofta kan ägna sig åt lärande. Lärare som sällan har tid för att arbeta med sitt eget lärande delar varje dag klassrum med elever som sällan får skapa något av värde för andra. En sorglig ironi, enligt Lackéus. Det är denna snedbalans som Lackéus vill hitta metoder för att komma till rätt med. 

Lackéus har kombinerat ett flertal etablerade vetenskapliga perspektiv, metoder och tekniker. Det handlar om klinisk forskning, aktionsforskning, upplevelse insamling och kodning av kvalitativ data. Utifrån denna utgångspunkt har han arbetat fram ett effektivt sätt att skapa lärandeprocesser för lärare. 

Den metod som har blivit resultat kallas värdeskapande vetenskapande. Den bygger på tre steg: 

  1. Lärare eller annan forskningsledare på skolan väljer ut ett tema för utvecklingsarbetet och formulerar en uppsättning handlingsorienterade uppdrag de tror kan skapa värde för eleverna.
  2. Många lärare prövar uppdragen med sina elever och reflekterar sedan skriftligt och individuellt på djupet via fritext och flervalsfrågor kring utfall de sett. Lärarna får skriftlig feedback från forskningsledare.
  3. Forskningsledare sammanställer ett analysmaterial som sedan analyseras av alla lärare uppdragen revideras och processen börjar om.

Det som beskrivs ovan har klara drag av aktionsforskning/aktionslärande. Det som kan göra metoden framgångsrik är att den effektiviserar det som i många sammanhang kan ta lång tid. Exempelvis att formulera frågor att prova i sin verksamhet kan vara tidskrävande. Med denna metod så är uppdragen redan färdigformulerade. Det finns aspekter av det som man behöver ta hänsyn till när men arbetar i sin egen kontext. Frågorna måste vara angelägna för dem som ska genomföra handlingsuppdragen.

Vi i har inom förbundet genomfört en kompetensutveckling där handlingsuppdrag var en del. Vi kan se ett antal fördelar att använda detta sätt för lärares kompetensutveckling. Genom handlingsuppdragen blir det väldigt verksamhetsnära. Uppdragen genomförs i undervisningen och blir därmed en del av lärarens direkta praktik. Att fylla i formuläret ger tillfälle för en egen reflektion som är grund för det egna lärandet. Läraren får feedback som kan leda till vidare reflektion. Det blir en systematisk sammanställning av lärares erfarenheter och lärande. Den samlade dokumentationen blir ett bra underlag för kollegiala lärande samtal. Avslutningsvis kan dokumentation bidra till att det kollegiala lärandet skapar ett kollektivt lärande.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *