Man måste ibland förändras för att bevaras

av Susanne Themnér

“Det finns sju sätt att äga världen” enligt Anders Ekholm vilket även är namnet på hans
föreläsning och dessa sju sätt är sammanvävda med sju stora digitala frågor som presenteras
för oss lyssnare. Under den tredje punkten som handlar om att tjäna pengar på våra pengar tar
han upp bankerna som ett lyckat exempel på nytänkande. Hur bankerna förstått vikten av att
forska kring digitalisering och därmed får äga pengarna genom att låtsas vara något annat,
något nytt som med Swish. Ekholm säger att “man måste ibland förändras för att bevaras”
och detta uttryck stannar kvar hos mig under de tre dagar mässan pågår och det jag tar med
mig är insikten om att det är här vi befinner oss även inom skolans värld. Att man ibland
måste förändras för att kunna bevaras blir min utgångspunkt och den röda tråd jag beslutar att
följa genom de föreläsningar och seminarium jag väljer att lyssna på.

Mouna Esmaeilzadeh, även kallad ”Doktor Mouna” i TV4, en av de ledande experterna på
framtidens hälsa poängterar i sin föreläsning “Framtiden är ljusare än du tror” vikten av att
ifrågasätta vårt eget mind set och inte låta vår 50 000 år gamla hjärna, som attraheras mer av
det som är skrämmande, styra oss och därmed begränsa vår omvärld. Esmaeilzadeh pratar om
vikten av att sprida fakta och kunskap men säger samtidigt att man inom forskarvärlden är
dåliga på att paketera vetenskap och kunskap till något som ses som något lockande och
roligt för dagens unga. Här brottas man alltså med liknande frågor som inom skolans värld.
Fredrik Reinfeldts slutsats i sin föreläsning “Det nya livet – om att leva till 100, arbeta till 75,
börja om vid 50 och komma igång vid 25” vad gäller de viktigaste frågor som skolan har att
arbeta med handlar om kritiskt tänkande, kritiskt granskande och att ifrågasätta det vi blir
presenterade för. Vetskapen om att vi lever i en tid där vi måste lära oss att rörelse och
förändring är det naturliga och att stillasittande och statiskt tillhör det förflutna och vikten av
att våga förändra.

Att Lisa Ekström inte är rädd för förändringar och nytänk får vi ta del av i “Stäng gapen i din
organisation” vi får också lära oss att “kamoja” vilket i grunden är ett thailändskt ord för att
“knycka”, “ta” för att göra göra om det till något nytt och bättre. Ekström har som chef på
olika avdelningar på SAS “kamojat” bitar från helt andra branscher än från konkurrenter
inom flygbranschen för att utveckla och förnya sin organisation med stor framgång. Detta
borde vi kunna göra även inom skolans värld mycket mer tänker jag.

Någon som kan sägas “kamoja” är Adam Palmkvist som i seminariet “Varför ska jag bry mig
om gamification?” berättar om sin bakgrund som lärare för elever “som var i krig med
vuxenvärlden” fick i uppdrag att tillsammans med terapeuter att utveckla en fungerande
undervisningsmetod som kom att innehålla likheter från både kbt-behandling och
spelvärlden. Idag arbetar han med gaminiation för att slippa dropout som är ett jätteproblem
inom högskolan samt forskar kring hur man ska hjälpa till med att vända denna trend.
Palmkvist berättar om hur man inom speldesign läser motivationspsykologi och om spelens
fyra grundpelare: målsättning, regler, återkoppling, sociala sammanhang samt inte minst om
vikten av feedback. Varför är detta så motiverande? Jo på grund av signalsubstansen
dopamin, vi älskar detta. Sport ger oxå ökad dopaminhalt.
David Phillips ger oss i sin föreläsning “En vetenskapligt säljande magi” prov på hur våra
hjärnor är anpassade till storytelling och hur mycket vi styrs av våra signalsubstanser. Enligt

Phillips är den största utmaningen vi har med dagens ungdom att dom får dopamin hela tiden,
telefonen är inte längre än ett klick bort. Utmaningen består av att bygga förväntan i lektioner
o presentationer att bygga cliffhangers, att få eleverna att vilja veta i slutet av dagen. Då
uppstår det naturliga dopaminet som ger fokus, motivation ökad kreativitet o ökat minne.
I föreläsningen “För en faktabaserad världsbild” berättar Anna Rosling Rönnlund om arbetet
med att sprida kunskapen om just en faktabaserad världsbild. Det handlar om folkbildning
menar hon. För att vi ska förstå världen behöver vi förstå hur vanligt folk har det och istället
för att använda sig av traditionell statistik som kan upplevas som både svårbegriplig och
tråkig använder sig stiftelsen Gapminder sig av bilder av bla familjer, sängar och badrum för
att mer lättbegripligt jämföra likheter och skillnader mellan samma inkomster från olika delar
av världen. Detta ser jag som ett bra exempel på att använda sig av förändring för att bevara,
likaså gamification men som gammal litteraturvetare brinner mitt hjärta allt lite extra av att
höra att all digitalisering till trots så är våra hjärnor uppbyggda och programmerade för att
uppskatta en väl berättad historia.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *