Kategoriarkiv: Kompetensutveckling

Professionsprogrammet 2021

Förra året genomförde Kalmarsunds gymnasieförbunds professionsprogram för första gången. Du kan läsa om det här, här och här. Årets professionsprogram startade 8 mars i det format, Google Meet, som vi nu alla vant oss vid.

Professionsprogrammet har tre väsentliga byggstenar. Det handla om att ge varje deltagande lärare möjligheten att reflektera över och utveckla den egna undervisningen. I det sammanhanget ser vi det kollegiala lärandet som en viktig komponent. Det är tillsammans som vi kan komma ytterligare steg vidare i utvecklingen av undervisningen. Den tredje byggstenen i professionsprogrammet är att lärarna ska öka sin förmåga att leda lärares lärande.

I det kollegiala lärandets anda delades lärarna in i professionspar. Dessa kommer att följas åt under hela programmet. I paren kommer visioner kring undervisning att delas, utvecklingsfrågor diskuteras och lektionsobservationer genomföras.

Liksom förra året medverkar förbundets lektorer Gunilla Berg Christoffersson och Daniel Åkerblom. De för in det vetenskapliga perspektivet i programmet, exempelvis när det gäller att som lärare undersöka och reflektera över sin egen praktik. I år har vi även förmånen att ha förbundets diplomerade skolcoacher Viktoria Fernstedt Westerberg och Ulrika Bergenfeldt som medverkande. De kommer att ge individuell coaching till deltagande lärare.

Professionsprogrammet 2021 har fått en bra start och vi kommer här på bloggen att återkomma och dela erfarenheter längs vägen.

Lämna ett svar

Professionsprogrammet 2020 är i mål!

Som vi tidigare berättat här på bloggen så gick startskottet för professionsprogrammet 2020 i mars (du kan läsa om det här) och nu är vi i mål.

Professionsprogrammet hade sin avslutningsceremoni 9 november. I samband med den tog årets sex deltagare emot sina utbildningsbevis.

Linda Eneman, Ulrika Brynielsson, Camilla Ahlström

Karl-Johan Arnér, Jenny Henrysson, Madeleine Skeppland Blime

Lärarna har inom programmets ram bland annat tagit utgångspunkt i sin vision som lärare för att utveckla sin undervisning. De har arbetet med konkreta modeller för att välja fokusområden inom sin praktik som de vill utveckla. Det kollegiala lärandet har haft en framträdande plats. Lektionsobservationer och feedback har varit andra viktiga delar inom programmet. Inte minst har lärarna skrivit en argumenterande text för att föra fram bevis på sin yrkesskicklighet.

Vi gratulerar årets deltagare till ett väl utfört arbete!

Om du vill veta mer om professionsprogrammet och ta del av lärarnas utvärdering,
läs Rapport Progessionsprogrammet 2020

Lämna ett svar

Professionsutveckling och kollegialt lärande

“Min undervisning är bra. Jag behöver inte ändra mig, men en del andra skulle behöva”.
“Jag har ingen aning om hur jag hamnade här, nu hoppas jag bara att ingen kommer på mig!”
Den illusoriska överlägsenheten och bluffsyndromet. Visst kan vi känna igen dem både hos oss själva och hos andra när det gäller att arbeta med utveckling. De är exempel på biaser som kan stå ivägen för det professionella lärandet.

I boken Professionsutveckling och kollegialt lärande av Steven Katz och Lisa Ain Dack spelar dessa bias en viktig roll. Bokens undertitel Framgångsstrategier och motstånd visar på att när vi arbetar med professionsutveckling och kollegialt lärande krävs det en stor medvetenhet om vilka strategier vi ska använda för att möta det motstånd till lärande som faktiskt finns inbyggt hos oss alla.

Författarna tar i boken sin utgångspunkt i sin definition av lärande ”Lärande är den process genom vilken erfarenheter leder till bestående förändring i kunskap och beteende”. Den viktigaste komponenten är att det just är en bestående förändring för att vi ska kunna kalla det lärande.

De går sedan vidare med att beskriva tre grundförutsättningar som behöver vara på plats för ett professionellt lärande som leder till förändring i klassrumspraktiken.

Fokus för lärande för elever, lärare och skolledare.
Ett gemensamt undersökande arbetssätt som utmanar tänkande och praktik.
Ett pedagogiskt ledarskap.

Dessa tre grundförutsättningar befinner sig i ett hav av barriärer som måste rivas ner. Vi har som människor en omedveten benägenhet att inte vara öppna för att på djupet lära nytt, i energisparande syfte tar vi gärna genvägar. För att kunna uppnå verkligt professionellt lärande krävs en stor medvetenhet om de barriärer som vi sätter upp och det kräver ett avsiktligt möjliggörande.

I boken går författarna igenom ett antal olika biaser och förklarar vad de innebär och hur de ställer sig i vägen för vårt djupare lärande. Underlåtenhetsbiasen gör att vi istället för agera hellre inte gör något, bekräftelsebiasen gör att vi hellre söker bekräftelse på det vi redan vet istället för att utmana vårt tänkande, för att nämna ett par av de hinder som finns att möta.

När de hinder som kan finnas för vårt djupare lärande har presenterats ger sig författarna i kast med att presentera möjliga lösningar för att nå som de uttrycker det ”avsiktliga avbrott”. Att de biaser som råder bryts av. Det kan handla om saker som att använda ett tydligt protokoll som kan tvinga personer att göra det som de självmant inte gjort, exempelvis skilja på person och praktik. Det kan även handla om att alltid se till att formulera sina praktikproblem som frågor vilket skapar en större nyfikenhet som i sin tur skapar ökad motivation som leder till fördjupat lärande.

Boken kan varmt rekommenderas inte bara till dem som leder olika former av professionellt lärande utan till alla som på något sätt deltar i kollegialt lärande. Den skapar en medvetenhet om vad det är som kan hindra att skolutvecklingsarbete når ut i klassrumspraktik samtidigt som den ger verktyg att kunna möta det motstånd till förändring som vi alla bär inom oss.

Lämna ett svar

Motorväg och svampstigar

”Man kan se det som att det finns en motorväg och svampstigar”, sa min före detta chef när vi skulle ta klivet in i en digitaliserad undervisning. Vi får gå tillbaka till 2012 då jag för första gången hörde denna metafor.

Bild Pixabay

Under de senaste dagarna har de här orden återvänt till mig med en kristallklar tydlighet i samband med den extremt snabba omställning som vi nu gör i övergången till distansundervisning och fjärrundervisning. Vi måste inom vår organisation ha ett digitalt ekosystem som alla känner sig bekväma med och där lärare snabbt kan komma framåt, en motorväg. När jag kör denna motorväg som lärare ska jag också känna att jag kan få support längs vägen. Motorvägen är trygg jag hittar lätt och jag vet att jag får stöttning. Inom vår organisation måste vi bestämma oss för hur vår motorväg ska se ut. Hur ska vi plocka samman det digitala ekosystem som tar oss fram på ett bra sätt och fyller funktioner som vi behöver i undervisning?

Svaret som vi har inom Kalmarsunds gymnasieförbund i detta sammanhang består av tre komponenter. Google Classroom som blir det digitala klassrummet som står för strukturen och det pedagogiska arbetsflödet. I samband med att undervisningen blir online är just struktur och tydlighet nyckelfaktorer för elevers lärande. Nästa komponent är WeVideo som är vårt val av webbaserad lösning för inspelning och redigering av film och ljud. Lärare och elever behöver ha en enkel tillgång till dessa verktyg för instruktionsfilmer och redovisningar. Den sista och tredje komponenten är Hangouts Meet. Det är en tjänst som blivit hetare än någonsin nu för att kunna driva fjärrundervising. Till dessa huvudkomponenter behöver vi sedan lägga verktyg som ger ett tillgängligt lärande för alla elever. Du hittar mer om vår tankar kring motorvägen och hur den stöttas här.

Bild Pixabay

Men om man då tycker att motorvägen är lite tråkig och kanske saknar en del saker som man vill uppleva? Då kan det vara så att en promenad ut på svampstigar skulle var mer upplyftande och kreativt. Är det fel att leta andra vägar än motorvägen? Absolut inte. Om jag har en god förmåga att orientera mig i skogen. Om jag har god kännedom om svampar, och inte råkar plocka med mig en giftig hem, så kan en sådan promenad vara fantastiskt upplyftande. Men kunskapen och förmågan att vara mer självständig blir då viktig. I det digitala ekosystem som beskrivs som motorvägen ovan kommer det alltid att finnas önskemål om andra lite finurliga funktioner. Självklar ska möjligheter utforskas, men vi måste våga prioritera en gemensam väg så att vi inte springer på alla bollar.

Redan nu känns det otroligt bra att motorvägen, det digitala ekosystemet, finns på plats. Att lärare har en hög kompetens när det gäller användningen. Den digitala kompetensen har under lång tid varit ett prioriterat område. Det kollegiala lärande har även det en framträdande plats. Det gör att vi väldigt fort kan sätta fokus på det som är viktigt på riktigt, pedagogiken och didaktiken. Vår gemensamma kraft dräneras inte av att hitta nya tekniska lösningar. Att bedriva undervisning i ny form kräver att vi tydligt besvarar de didaktiska frågorna som är kopplade till undervisningen. Svaret på frågan hur kommer i många fall se annorlunda ut idag än vad det gjorde igår. Vi behöver även se till relationsbygget och hur vi ger eleverna en trygg, motiverande och utmanande undervisning i denna nya skepnad.

Sedan hoppas vi att de som ger sig ut på svampstigarna kommer hem från skogen med massor av nya kreativa lösningar som vi aldrig sett innan. Allt till gagn för elevernas lärande.

Lämna ett svar

Professionsprogrammet är igång

Vill du reflektera över din praktik, dokumentera din yrkesskicklighet och få dokumentationen bedömd i syfte för att påvisa förstelärarkvalifikationer? Då är professionsprogrammet något för dig. Frågan skickades ut i verksamheten och ett antal lärare svarade ja.

Innan professionprogrammet drog igång var det väldigt inspirerande att sitta på en av våra skolor och höra en kollega säga till en annan ”Grattis till professionsprogrammet”. Det pekar på att det här är viktigt.

Måndag 9 mars gick startskottet för professionsprogrammet för lärare inom Kalmarsunds gymnasieförbund. Lärare som sökt till detta program samlades i konferenslokal Slottet på förbundskontoret. Även rektorer slöt upp och upplevde detta startskott. Vi började med att stämma av förväntansbilder och kunde konstatera att bärande tankar är pedagogik, utveckling, kollegialt och utmaning.

Verksamhetschef Stefan Regebro och undertecknad gick igenom syfte och upplägg för professionsprogrammet. Lektorer Daniel Åkerblom och Gunilla Berg Christofferssen tog upp grunder i den argumenterande text som ska skrivas av deltagarna.

Under eftermiddagens pass tilldelades alla en professionspartner och tillsammans började reflektionen kring läraryrket. Under programmets gång kommer det kollegiala lärande vara en viktig komponent. Förutom att lärare ska bevisa yrkesskicklighet genom bland annat skrivande av argumenterande text och lektionsobservationer, kommer kollegiala processer stödja lärares reflektion och praktik i undervisningen.

Programmet kommer att fortgå fram till höstlovet och vi kommer säkert att få anledning att återvända till det här på bloggen.

Tack till kollegan Dominika Svensson för både bilder och god feedback vid detta tillfälle.

Lämna ett svar

Bättre tillsammans

Bättre tillsammans är ett kollegialt utvecklingsarbete på Jenny Nyströmsskolan som satt sikte på det undervisningsnära sammanhanget.

Hösten 2018 genomförde och dokumenterade SYL (Särskilt yrkesskickliga lärare) på 46 lektionsobservationer hos lärarkollegor. Det gjordes i syfte att skapa en nulägesbeskrivning av undervisningen på skolan.

Observationerna gjordes med fyra områden i fokus: Formativt arbetssätt, inkludering, språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt och digitalisering. Det fanns även frågeställningar kring vad observatörer såg som extra intressant och vad de önskat se mer av. En kort sammanfattning av resultatet är att det framkom att det fanns ett stort engagemang och kunskap hos lärarna. Dessutom önskades ökad elevaktivitet under lektioner.

Lärares lektionsobservationer kompletterades senare med fokussamtal som genomfördes med elever från samtliga klasser i årskurs två på Jenny Nyströmsskolan. Sammanställningen från dessa samtal belyste fyra områden: Lärares kompetens, lärares ledarskap, elevers delaktighet och helhetsbild av undervisning. Det som tydligast framträdde i samtal med eleverna är vikten av att ha en varierad undervisning.

Resultat har sedan legat till grund för den kollegiala lärandeprocessen som fått benämningen Bättre tillsammans. Lärare har valt fokusområde där de vill utveckla sin undervisning. Arbetet har genomförts i ämnesgrupper och det har letts av SYL som inte har tillhört ämneslaget. Digitala möjligheter har nyttjas på olika sätt. Ett tydligt exempel på detta är att varje lärare har till gruppen tagit med sig en videoinspelning som visar på en undervisningssituation kopplad till det fokusområde som läraren har valt. Vid visning av video har lärare gett varandra feedback för att ytterligare kunna utveckla sin undervisning. Resultat från lärares arbete med olika fokusområden dokumenteras och sammanställs och används som en utgångspunkt i fortsatt utvecklingsarbete på Jenny Nyströmsskolan.

I filmen nedan redovisar en sammanställning av individuell dokumentation som lärare skrev 30 april 2019. Det är tydligt att Bättre tillsammans har fått konkreta resultat i klassrummen och att det har gett lärare goda möjligheter att reflektera kring sin undervisning, inte minst tillsammans med kollegor.

Lämna ett svar

From Good to Great – så blev det

Hösten 2017, närmare bestämt 6 oktober, kunde ni här på bloggen läsa om projektet From Good to Great som precis kickats igång för syl (särskilt yrkesskickliga lärare). Med spänning har vi kunnat följa lärares arbete med att sätta fokus på sin egen undervisning och att utvärdera effekten av förändringar som genomförs.

Nu finns det en sammanställning av From Good to Great. Den innehåller projektbeskrivning, lärares presentationer av sina undersökningar och utvärdering av hela projektet. Klicka på bilden nedan för att ta del av allt detta.

Lämna ett svar

Formativt arbetssätt – Jenny Nyströmsskolan

För fjärde året har det under läsåret 2017/2018 på Jenny Nyströmsskolan funnits ett kompetensutvecklingsspår som har till syfte att utveckla lärares formativa undervisningen. Detta läsåret har Dylan Wiliams material med lärmoduler från Natur och kultur använts som en bas. Lärare har bedrivit kompetensutveckling i workshopsgrupper. Grupperna har letts av två sylar (förstelärare) vardera. Halvvägs i genomförandet skedde en avstämning med sylare, där det bland annat gjordes en korrigering när det gällde tiden som stod förfogande för varje workshopstillfälle, grupperna fick mer tid till sina diskussioner.

Inom workshopsgrupperna har lärare delats in i par för att genomföra lektionsobservationer hos varandra och lämna feedback kring det observerade. Det fanns även ett moment där elever från Barn- och fritidsprogrammet och Digitala Coacher genomförde lektionsobservationer hos lärare för att följa upp detta med att ge feedback. Detta blev ett tydligt exempel på hur digital teknik kan bidra till att öka kvalitet i det kollegiala lärandet och lärares professionsutveckling.

Lärare tog även initiativ till att filma sekvenser i sin undervisning som sedan visades upp för kollegor under workshopstillfällen. Det förde med sig två fördelar. Dels kunde lärare välja ut exakt vilket moment i deras undervisning som skulle observeras, dels fick de feedback från flera lärare vid samma tidpunkt.

Från en av filmerna som lärare gjorde för att ha som underlag för feedback och diskussion. Här ser vi användande av miniwhiteboards för att nå ökad elevaktivitet.

Sammanlagt har det under läsåret genomförts nio workshopstillfällen. Sex av dessa har förlagts på ordinarie kompetensutvecklingsdagar, till övriga tre har grupperna själva hittat tider. Boken Handbok i formativ bedömning av Dylan Wiliam har införskaffats till varje lärare som en form av kurslitteratur. IKT-pedagog har haft ett sammanhållande ansvar för denna kompetensutveckling. Gemensam arbetsyta har under perioden varit Google Classroom. Vid sista tillfället 3 maj genomfördes två olika utvärderingar av lärare. En kvantitativ och en kvalitativ. Förutom beskrivningen av genomförandet kan du läsa en sammanställning av dessa utvärderingar HÄR.

Att ta sikte mot ett formativt arbetssätt när det gäller kompetensutveckling kräver att man kommer in på djupet och att det blir ett helhetstänkande. Det är annars lätt att det formativa arbetssättet reduceras till ett antal tekniker. En annan del att bearbeta är synsättet att “jag har alltid jobbat formativt” vilket på samma sätt riskerar att tappa helhetstänkandet.

En framtida utmaning ligger i att utveckla lektionsobservationer och feedback mellan kollegor till ett vasst instrument för professionsutveckling. Jag tar med mig tanken att filma utvalda delar av sin undervisning som en av workshopsgrupperna gjorde med ett gott resultat.

Jämfört med de tre tidigare läsåren då det på Jenny Nyströmsskolan har funnits ett spår med formativt arbetssätt som fokus, har det denna gång varit en stor fördel att använda Dylan Wiliams material med lärmoduler. Det har givit en tydlig struktur till arbetet.

Lämna ett svar

From Good to Great

Många är de gånger när jag om IKT-pedagog ställt frågan till en lärare: ”Vilket är ditt nästa steg i undervisningen?” Då har den frågan dels varit riktad till en enskild lärare och naturligtvis även kopplad till användningen av digitala verktyg i undervisningen. Vad händer om man istället ställer samma fråga till en hel organisation? Vilket är Kalmarsunds gymnasieförbunds nästa steg när det gäller pedagogisk digital utveckling? Ett svar på denna fråga kan vara det som nyss kickats igång med våra SYL (särskilt yrkesskickliga lärare) och som har fått benämningen From Good to Great.

I samverkan med LIN Education har vi skapat ett samarbete med Kevin Burdon och Sarah-Louise Jones som är professorer vid University of Hull. De kommer att leda våra SYL genom From Good to Great under detta läsår.

Under ett par skype-möten har vi format syftet med denna insats och landat i följande beskrivning: Det här projektet syftar till att finna effektiva och tidsbesparande metoder för att utvärdera effekten av undervisningen på elevers lärande. Under arbetet vill vi också bilda kunskap kring vikten av bra feedback för lärare. Projektet har ett digitalt raster, där vi plockar in tekniken för att stödja processen.

Torsdagen 5 oktober var det dags för den första stora träffen i Kalmar mellan Kevin, Sarah och alla våra förväntansfulla SYL. Detta tillfälle kom mycket att handla om hur vi skapar bra frågor som är möjliga att undersöka i den egna undervisningen. En utmaning är att uppfylla kriterier som att de ska vara så specifika att det är möjligt att undersöka. Lärarna kommer nu att jobba vidare med sina frågeställningar och få feedback på dem från Kevin och Sarah. Nästa del i projektet är att titta närmare på vilka metodet man som lärare kan använda för att samla in data. Då möts vi i form av webinarier.

Vi känner att vi har fått en riktigt bra start på From Good to Great och ser fram emot den spännande fortsättningen, vilket vi kommer att återkomma till här på bloggen.

Lämna ett svar

Undervisning med digital förstärkning – avslutning

10 maj var dagen för den tredje och avslutande delen av den förbundsgemensamma kompetensutvecklingen med rubriken Undervisning med digital förstärkning. Dagen startade i Jenny Nyströmsskolans aula där vi tittade tillbaka på de två tidigare tillfällena. Om dem kan du läsa HÄR och HÄR. Vid den gemensamma uppstarten presenterades även dagens inriktning. Med utgångspunkten i Helen Timperlys tankar om att det är elevernas behov som ska styra lärares lärande fokuserades på elevbehoven. Inspiratörerna som startade upp denna kompetensutveckling 29 september hade till uppgift att beskriva vilket elevbehov deras område mötte. 10 maj tittade vi tillbaka på detta och gruppernas uppgift var att utifrån frågeställningar fördjupa sina reflektioner kring elevbehoven inom respektive valt område.

Följande frågeställningar låg till grund för gruppernas reflektioner:

Vilka andra elevbehov, utöver de som inspiratör skrivit ner, ser ni som viktiga inom ert temaområde?
Utifrån de elevbehov som ni har identifierat, vilka kunskaper behöver ni som lärare vidareutveckla?
Vilka metoder kan användas för att identifiera elevbehov i en speciell grupp?
Finns det några goda exempel som ni kan visa på, som möter det beskrivna elevbehovet?

Varje grupp sammanställde sina diskussioner i en Padlet. Dessa finns samlade HÄR. Klicka på bilden för gruppen så kommer du till Padleten.

Den utvärdering som genomfördes visar på att lärare kan uttrycka en förändrad praktik som sätter sitt fokus på elevernas lärande, vilket har varit syftet kompetensutvecklingen Undervisning med digital förstärkning.

“Jag kommer att jobba ännu mer med att modellera i klassrummet. Utforska nya examinationsmetoder och förbättra min kommunikation kring vad eleverna skall lära sig och hur jag berömmer deras kunskaper och färdigheter. Helt lämna inlämningsuppgifter som examinationsform utan mycket mer fokus på process och lärande. Bort från produktfokus.”

“Jag kommer att jobba vidare med feedback på flera sätt. Men jag kommer att korta ner den summativa bedömningen och inrikta mig mera på formativ bedömning. Jag upplever att elevernas respons kring formativ bedömning har varit mycket god och stärker mig i sättet att jobba, även om det tar massor med tid. Målet blir ändå någonstans att eleverna ska bli bärare av sin egen kunskapsutveckling och att då själva kunna använda sig av feedback utifrån sina egna mål”

Om du vill läsa en mer fördjupad sammanställning av utvärderingen kan du göra det HÄR.

Lämna ett svar

Undervisning med digital förstärkning – uppföljning

15 mars var en halvdag avsatt inom förbundet för att följa upp kompetensutvecklingen Undervisning med digital förstärkning som vi tidigare skrivit om här på bloggen. Vid detta andra tillfälle satte vi fokus på att jobba med kollegial feedback.

Inledningsvis fick alla lärare en stund för egen reflektion och formulera sina tankar kring det område i sin undervisning som de valt att speciellt utveckla. Därefter skedde redovisningar i mindre grupper och det gavs tillfälle till att ge och få feedback på sina tankar. Gruppen presenterade sedan sina upplevelser att jobba med kollegialt lärande i form av kortare filmer. Som avslutning formulerade varje lärare sitt nästa steg. Om du vill ha mer utförlig information av upplägget hittar du det här.

Rektorerna inom förbundet arbetade vidare med Formativt ledarskap under ledning av Anders Holmgren. Även här var feedbacken en viktigt del när rektorer redovisade sina verksamhetsbesök som gjorts hos varandra. De har besökt lektioner, samtalat med elever och deltagit på andra skolledningars möten.

10 maj är sista tillfället både för lärares och rektorers kompetensutveckling om Undervisning med digital förstärkning och Formativt ledarskap.

Lämna ett svar

Nationell IT-strategi

Vi väntar och vi väntar. Första beskedet var att beslut om den nationella IT-strategin skulle tas hösten 2016 och ni befinner vi oss i vårens begynnelse 2017. Vi får hoppas att utbildningsministern och hans kompisar snart kommer till skott med att fatta beslut. Igår (1 mars) höll Skolverket ett webbinarium där arbetet med och tankarna bakom den nationella IT-strategin presenterades.

I förslaget till den nationella IT-strategi som Skolverket har tagit fram kan vi läsa:

”Skolverket gör bedömningen att den samlade effekten av förslagen kommer att
innebära att förskole- och skolenheter, med förskoleklasser och fritidshem, kommer att vara väl rustade att fortsatt utveckla användandet av digitaliseringens alla
möjligheter för att uppnå en tidsenlig undervisning med goda resultat. Samtidigt
innebär förslagen en avsevärt höjd ambitionsnivå framförallt när det gäller att skapa
likvärdiga förutsättningar för alla barn och elever oavsett var i landet de bor.” (s. 54)

Vidare skriver Skolverket att man bedömer att det är speciella grupper som kommer att gynnas av de förslag som läggs fram, elever med annat modersmål än svenska, elever som behöver särskilt stöd och att skillnad som bygger på socioekonomisk bakgrund och kön utjämnas.

Foto: Hans Olofsson

Vad är det då som kommer att krävas av verksamheter för att Skolverkets förslag ska få genomslag?
Jag kan se tre områden som är viktiga att reflektera kring, infrastruktur, det strategiska ledarskapet och kompetensutveckling.

Infrastruktur
Den digitala infrastrukturen ser idag mycket olika ut i Sveriges skolor. På många håll är den väl utbyggd genom att lärare har god tillgång till digitala verktyg och ett väl fungerande trådlöst nätverk. Tyvärr är det fortfarande alltför vanligt att undervisning bedrivs i undermåliga digitala miljöer. Den nationella IT-strategien sätter nu press på huvudmän att se till att infrastrukturen och tillgången till moderna digitala verktyg blir ett prioriterat område. De huvudmän som har släpat efter i denna satsning måste nu ta sitt ansvar och se till att skapa goda förutsättningar för digitalt arbete på sina skolor. Att komma igång sent med detta arbete kan ha både sina fördelar och nackdelar. Bland fördelarna finns att det är många huvudmän som kan dela med sig av erfarenheter både kring det som har fungerat och det som inte fungerat så väl. Här gör även Skolverket en lovvärd insats genom att tala om sitt ansvar att bygga upp nätverk mellan olika huvudmän för att sprida erfarenheter kring digitaliseringen av skolan. Bland nackdelarna kan finnas den ekonomiska delen. För de som kommit igång sent med digitalt utvecklingsarbete kan det med press från Skolverket kännas frestande att gå på ”billiga” lösningar. Kostnader för den digitala satsningen blir då låg till att börja med, men om det är låg kvalitet på den digital hårdvaran som väljs är risken stor att det blir en hög kostnad på sikt. Den allra högsta kostnaden kan vara att en sådan satsning helt tappar förtroende hos de som ska använda verktygen, lärare och elever. Alltså kommer det att krävas en hög beställa kompetens för att rätt kunna bedöma vilka utbyggnader av infrastruktur som behöver göras samt vilken hårdvara som passar den egna verksamheten bäst.

Strategiskt ledarskap
Att skolledningen har en enormt viktigt roll i skolans digitalisering kan inte nog framhållas. Skolledningar behöver en god förståelse för att kunna leda arbetet med digital utveckling. Till viss del måste denna förståelse även inbegripa de frågor som rör infrastruktur som ovan beskrivits. De flesta skolledare i våra skolor har någon form av pedagogisk bakgrund, oftast har de själva varit lärare. Det innebär att de har en pedagogisk plattform för sitt ledarskap i förhållande till lärare. Dock är det inte alls säkert att de har samma förståelse kring frågor som är kopplade till den digitala arenan. Viktigt är att rektorer i sitt strategiska arbete ser att digitaliseringen egentligen bara är en dimension av det ”vanliga” skolutvecklingsarbetet. Frågor som rör digitaliseringen ska inte vara något som är frikopplat från det övriga arbetet som görs för att stärka kvaliteten på undervisningen. Däremot är det viktigt att rektorer har en tydlig bild över hur undervisningen på den egna skolan ser ut ur ett digitaliseringsperspektiv, att man skaffar sig en bra bild över nuläget. Här kan verktyg som SKL:s LIKA vara ett bra sätt att skapa denna bild, eller tydliggöra för rektorer vad de behöver söka mer kunskap om. Skolledare behöver vidare kunna formulera en framtidsbild över hur man vill att den digitala kompetensen hos lärare och elever ska se ut. Utifrån nuläge och framtid skapas sedan en handlingsplan för det digitala utvecklingsarbetet som har tydlig koppling till de pedagogiska mål som är prioriterade i verksamheten.

Kompetensutveckling
På många håll, och inte minst i den nationella IT-strategin, talas om behovet av kompetensutveckling för lärare. Ur ett likvärdighetsperspektiv är det otroligt viktigt att lärare generellt har en god digital kompetens. Vilken lärare elever har ska inte vara avgörande för möjligheterna för eleverna att skaffa sig en egen hög digitala kompetens. Som det ser ut idag är det många lärare som har anammat ett digitalt arbetssätt i sin undervisning och undersöker de nya möjligheter som finns för att främja elevers lärande. Andra lärare ställer sig mer tveksamma eller bedömer att de inte har tillräcklig egen kompetens för att fullt ut utnyttja de digitala möjligheter som finns. ”Kompetensutvecklingsinsatser när dock inte alltid dem med störst behöv, och är ojämnt fördelad över landet” konstateras i den nationella IT-strategin (s. 26). Då kommer det bland annat för IKT-pedagoger och skolledning innebära att identifiera de behov som finns hos olika lärare och sedan skapa aktiviteter utifrån det. Varje skola behöver vidare se över hur stödstrukturer för lärare ska se ut, det kan vara vissa lärare som har specifika uppdrag kring IKT eller så finns IKT-pedagoger. Inom Kalmarsunds gymnasieförbund har vi goda erfarenheter av att IKT-pedagoger är en viktig stödjande struktur för digitaliseringen. I vårt arbete utgår vi från fyra nyckelbegrepp som är ledande för kompetensutvecklingsinsatser. Anpassat, det finns en stor spännvidd bland lärare när det gäller digital kompetens därför krävs en anpassning av insatser. Hållbart, det ska finnas en uthållighet i insatser som görs. Kollegialt, detta med övertygelsen att lärande bäst sker tillsammans med andra. Undervisningsnära, insatser ska ha direkt koppling till lärares undervisning och elevers lärande. Oavsett vilken modell en skola väljer när det gäller stödstrukturer för lärares digitala kompetens är det ett viktigt strategiskt beslut som huvudman måste ta.

Förslaget till nationell IT-strategi innehåller många relevanta delar som kommer att ha betydelse för digitaliseringen av svensk skola. Det finns även delar som är klart problematiska med det förslag som presenteras. Den första delen är att alla insatser som det talas om kring exempelvis kompetensutveckling av personal kommer att ligga på frivillig basis. Hur kommer detta att falla ut ur ett likvärdighetsperspektiv? Risken är att vi kommer att se en fortsatt utveckling där det uppstår stora skillnader mellan huvudmän, skolor och klasser när det gäller förutsättningar att bygga en adekvat digital kompetens hos eleverna. Den andra delen som jag ser är att det är mycket av ett ”grundläggande” arbete som presenteras. Det finns inga tydliga visioner kopplade till strategin som har bäring mot en vision för hur vi vill att digitaliseringen ska forma vårt samhälle framöver. Det är knappast någon slump att tio minuter innan Skolverkets webbinarium börjar publiceras i Dagens samhälle artikeln ”Sverige behöver en digital framtidsvision”. I artikeln efterfrågar skribenterna en vision från regering och riksdag som bland annat kan vara vägledande för beslut inom skolan.

Att komma till ett beslut om en nationell IT-strategi är ett första viktigt steg. Skolverket gör ett gott jobb i att ta fram material bland annat inom Lärportalen. Det behövs en tydligare vision kring digitaliseringen från nationellt håll. Jo så långt är det ju ganska klart, den stora utmaningen som vi står inför är att helt enkelt få verkstad av det som behöver göras för att skapa en skola som är relevant och tidsenligt där digitala verktyg har en viktig roll att spela.

Lämna ett svar

Att leda lärares lärande – Dylan Wiliam

För den som läser Dylan Wilams bok Att leda lärares lärande finns en hög grad av igenkänning om man tidigare läst Wiliams böcker eller hört honom föreläsa. Han är mycket tydlig med att i sina argumentationer alltid börja med varför-frågan. Den första frågan som Wiliam behandlar är varför det är så viktigt att höja elevresultaten inom skolan. Här framhålls fyra väsentliga delar, eget inflytande över livet, kulturell överföring, förberedelse för medborgarskap och förberedelse för arbete. Speciellt viktigt blir den sistnämnda eftersom det är inom arbetsmarknaden som det nu sker stora och snabba förändringar. Ytterligare en anledning är att goda resultat för elever i skolan är kopplat både till ett lands ekonomiska utveckling och livskvaliteten för eleverna på sikt.

Nästa steg i Wiliams argumentation är att för att elevers resultat ska höjas behöver lärares kvalitet höjas. Inte för att de inte är bra nog utan för att de kan blir bättre. När Wiliam går vidare diskuterar han vikten av lärarkvalitet och vad det är och hur vi ska kunna öka lärarkvalitet. För det först konstaterar han att det är svårt att beskriva vad lärarkvalitet egentligen är. Vi vet att lärare gör skillnad, men det kan vara svårt att peka på vad det är som gör skillnaden mellan lärare. Wiliam pekar på att vi ganska grovt kan skilja på de minst effektiva lärarna och de mest effektiva lärarna. Att göra en bättre distinktion än så är svårt. Från det perspektivet säger han att det finns två vägar att gå, antingen byter man ut de minst effektiva lärarna på en skola eller så ser man till att höja kvaliteten på alla lärare på skolan. Han väljer den senare vägen.

Hur kan vi då höja kvaliteten på våra lärare? Wiliam tar i boken med oss på en rejäl forskningsgenomgång där han kommer fram till att det mest effektiva sättet att höja lärares kvalitet och därigenom förbättra elevers resultat är genom användning av formativ bedömning i klassrummet. Wiliam utvecklar sina tankar kring formativ bedömning utifrån den definition han och Black gjorde 2005.
”Bedömning i klassrummet är formativ i den mån som lärarna, eleverna, eller deras kamrater kan få fram, tolka och använda belägg för elevernas prestationer, för att fatta beslut om nästa steg i undervisningen som sannolikt kommer att vara bättre, eller mer välgrundade än de beslut de ksulle ha fattat om beläggen inte hade funnits” (s. 136)

Mot denna bakgrund fokuserar Wiliam på vilka lärandeaktiviteter som bör skapas för att det ska få störst effekt på lärares användande av formativ bedömning i klassrummet. Det väsentliga är att ställa sig frågan vad det är som lärare förväntas förbättra först och sedan titta på vilken form av kompetensutveckling vi vill skapa. Enligt Wiliam finns det fem principer som är viktiga i lärares lärande, val, flexibilitet, små steg, ansvarstagande och stöd. Vid arbetet med lärares lärande framhåller även Wiliam problematiken med att det innebär att förändra vanor som sitter ganska djupt. Eller för att citera ”När man har gjort något på ett visst sätt en halv miljon gånger är man ganska bra på det, och det är inte konstigt om det är svårt göra på ett annat sätt” (s. 227) Även här pekar Wiliam på forskning som kan stötta skolledare i det arbete som krävs för att kunna få till en förändring bland personal och där förändring blir det nya normaltillståndet.

Hur kan då skolledare på bästa sätt stödja lärares utveckling? Wiliams svar är att det bästa sättet är att skapa skolbaserade lärgemenskaper (TLC) som fokuserar på formativ bedömning i klassrummet. En viktig komponent som Wiliam lyfter fram är att möten i TLC-grupper måste vara extremt strukturerade så att de håller rätt fokus hela tiden. När det gäller metodiken i arbetet med lärgemenskaperna visar Wiliam att den goda effekt som ses hos elever även kan nås hos lärare vid användning av formativ bedömning. Alltså går det att modellera lärares lärande så att det får en tydlig koppling till det vi vill se hända i klassrummen i form av formativ bedömning.

team-114655

Bild: Pixabay geralt

Den stora styrkan som Dylan Wiliam, ur mitt perspektiv, besitter är att han inte stannar vid forskning och analys av de resultat som den ger. Han omsätter forskningen i praktiken och tar sig hela vägen ner till undervisningsnivå, eller som i det här fallet in i det kollegiala lärandet för lärare. Han har varit med om att starta enormt många lärargrupper på olika skolor. Det som är mest iögonfallande när man läser hans berättelse om dessa genomföranden är hur otroligt svårt det är att få det på plats med ett bra resultat. Det finns många hinder på vägen så som den upplevda bristen på tid, för många saker att fokusera på samtidigt, brist på engagemang o s v. För att kunna få ett lyckat resultat krävs, frånsett en stark övertygelse och ett starkt engagemang, en makalös förmåga till att hålla i och hålla ut. Jag tror att det hos de flesta idag som på något sätt är involverade i skolutveckling finns en fast övertygelse om vad som borde göras för att elevernas resultat ska blir så goda som möjligt. Samtidigt finns det så många fasta strukturer och andra viktiga saker som styr skolans utveckling. Vi måste våga prioritera hårt bland alla bra saker vi kan göra i skolan för att bra ska kunna bli bättre. Eller med Dylan Wiliams ord ”Enda sättet att förbättra skolorna är därför att få människor att sluta göra bra saker – för att ge dem tid att göra ännu bättre saker”. (s.262)

Lämna ett svar

SETT 2016 – Självskattning ja, men sen då?

Under SETT:s andra dag presenterar Charlotte Dingertz och Claes Johannesson Stockholmsstads arbete med självskattningsverktyg som de har använt för att driva digitaliseringen i sin verksamhet.

Ja vad är det då som följer efter att lärare har gjort en självskattning av sin digitala kompetens? Svaret som ges från Stockholms stad är lokala handlingsplaner som man sedan följer upp. Det låter väl som ett rimligt svar på den fråga som ställs i rubriken, men efter en sådan fråga infinner det sig genast en ny fråga: Ja handlingsplaner, men sen då? En fråga som inte ställs eller besvaras i presentationen, men som jag tycker är för intressant för att inte beröra. Om vi utifrån lärares självskattning bygger handlingsplaner som vi följer upp vad är då nästa steg? Här kommer det riktigt svåra, att flytta fokus från pedagogerna till eleverna. Att jobba med lärares digitala kompetens är naturligtvis en nödvändighet i skolans digitala satsning, men det är ju i syfte att skapa ett bättre lärande för eleverna. Då kan vi inte stanna vid att endast självskatta lärares digitala kompetens utan vi måste kunna se effekten på elevernas lärande. När det gäller att mäta effekter i elevers lärande i digital miljöer finns det idag inte många studier vi kan hänvisa till. Jag ser detta som ett stort kommande utvecklingsområde när det gäller skolutveckling och digitalisering. Hur kan vi i verksamheten tydliggöra effekterna i elevernas lärande kopplat till olika metoder och digitalisering? Hur kan vi se att en metod är bättre än en annan för elevers lärande? Hur blir vi duktiga på att skapa frågor som gör att vi synliggör vilken effekt en viss undervisning har på elevens lärande? Hur kan vi skapa kollegiala strukturer för att fånga bilden av elevers lärande?

Självskattning ja, men sen då? Ja en fråga leder ofta till flera frågor och det tycker jag blir tydligt i det här fallet. Självskattning en bra början, men hur ser sedan vägen ut?

Lämna ett svar

Digitalisering som lyfter skolan – Helena Kvarnsell och Håkan Fleischer

16 mars höll Helena Kvarnsell och Håkan Fleischer föreläsning för Kalmarsunds gymnasieförbund under temat ”Digitalisering som lyfter skolan”. Helena från sin praktiska utgångspunkt och Håkan från sin teoretiska horisont.

Helena Kvarnsell

Håkan Fleischer

Båda betonade starkt hur viktigt det är med ett grundläggande förhållningssätt som lärare och att det förhållningssättet är nära knutet till digitaliseringens möjligheter i undervisningen. Det fundament som bygger upp förhållningssättet är enligt föreläsarna relationerna mellan lärare och elever. Därefter utgår de från fyra ”pelare”, motivation, målorientering, reflektion och socialt lärande. Som en överbyggnad finns sedan den digitala förstärkningen.
Skärmavbild 2016-03-21 kl. 10.28.00

Modellen ovan kan användas av lärare för att analysera och reflektera över den egna undervisningen, enskilt eller ännu hellre tillsammans med andra. Hur arbetar jag medvetetet med att bygga goda relationer till mina elever? Hur arbetar jag med elevernas motivation i undervisningen? Hur jobbar jag med en tydlig målorientering och hur vet jag att eleverna delar min bild av vad som är målet? På vilket sätt ger jag eleverna möjlighet till reflektion i undervisningen? På vilket sätt skapar jag socialt lärande i min undervisning och uppmuntrar eleverna till detta? Varje ställd fråga ovan har en naturligt följdfråga: Hur kan digitala verktyg användas för att förstärka det jag vill uppnå, goda relationer, reflektion hos eleverna o s v?

Det är med denna reflektion och medvetna användning av digitala verktyg som digitaliseringen kan lyfta skolan.

Läs gärna Maria Olsens, lärare på Ölands Gymnasium, längre inlägg om föreläsningen här.

Lämna ett svar