UnosUno är ett forskningsprojekt som följer ett antal skolor runt om i Sverige när det gäller genomförande av 1:1 (en elev en dator). I UnosUnos uppdrag ingår bland annat: Att identintifiera vilka effekter 1:1 bidragit med, hur elevers resultat påverkas, hur pedagogrollen förändras och att bidra med underlag till hur införande av 1:1 kan ge positiva effekter. Nu har årsrapport för 2013 kommit och det finns en hel del intressanta resultat att ta del av. Några av dem kommer att beröras här.

I rapporten pekas det ut att det är mycket stora skillnader mellan skolor när det gäller vilka positiva respektive negativa effekter 1:1 bidragit med. ”1:1program kan hjälpa bra skolor att bli bättre men bidrar också till att förstärka problem på dåliga” (s. 13). Datorn i sig är inget universalverktyg som självklart bidrar till ökad måluppfyllelse, men kan vara en viktig del i att förstärka bra pedagogik. Mer om det kan du läsa här. När det gäller arbetssätt framhålls i rapporten att de skolor som lyckas bäst mer använder grupparbeten där dator används och i de skolor som lyckas mindre bra är det mer föreläsningar från lärares sida.
Ytterligare en skillnad som kan utläsas i rapporten är att kvinnor i sina svar är mer positiva till 1:1 än män. Kvinnor uppger i större omfattning än män att de förändrat sitt arbetssätt och att de i större omfattning ser positiva resultat. Samtidigt är det kvinnor som upplever en ökad stress. Vad gör vi med den kunskapen?
Den framgångsfaktor som tydligt framhålls är en fyrenighet bestående av politik-förvaltning-skolledning-lärare i samarbete. Det krävs att beslut på alla nivåer verkar åt samma håll. För att goda effekter av 1:1 ska komma eleverna till del kan inte allt ansvar förskjutas till enskilda skolor eller lärare.

När kommuner har ställt rätt fråga kring 1:1 ”hur organiserar vi bäst samarbete – på varje skola och i kommunen som helhet – så vi på bästa sätt kan utnyttja den nya teknikens möjligheter för att uppnå de mål vi prioriterar?” (s. 38) då kan man ta tag i de fem utvecklingsområdena som UnosUno ser som väsentliga. De fem utvecklingsområdena följer nedan med lite korta tankar.

1.  Lärarnas digitala literacy.
   Här är uppdraget att höja den generella digitala kompetensen för alla våra lärare i ett brett perspektiv. Det handlar inte enbart om handhavande av digitala verktyg utan om en förståelse för hur de i det pedagogiska arbetet kan förstärka måluppfyllelsen. När 1:1 är på plats gäller det att ha pedagogiken som utgångspunkt och sedan se hur digitala verktyg på olika sätt kan stärka elevernas kunskapsutveckling. En viktig del är att inom verksamheten sprida goda exempel på arbetssätt som innebär förbättring.
   En annan viktig frågeställning i detta sammanhang är hur vi ska förhålla oss till elevernas digitala kompetens. Inom vilka områden måste den stärkas för att vi ska kunna se positiv utveckling?
2. En lokal ”bank” av delade pedagogiska resurser som är känd och regelbundet används av alla.
   Här ser vi uppstarten av Kollegieblocket som en viktig del, ett sätt att inom Kalmarsunds Gymnasieförbund sprida den beprövade erfarenhet som lärare har. Här befinner vi oss i början av ett arbete som behöver blir kontinuerligt och kvalitetssäkrat. Inledande mål är att lärare tar steget och börja dela med sig i det digitala rummet. För att kunna nå en hållbarhet i detta arbete är det en del som tydligt måste prioriteras från ledning på olika nivåer. Inom organisationen blir det viktigt att bygga upp strukturer som stöttar delakultur och kollegialt lärande.
3. En enhetlig digital lärmiljö som integrerar inte bara utan också, i tillämpliga delar, hela kommunen eller distriktet.
   Den digitala lärmiljö som valts av förbundet är Google Apps For Education och här känner vi att det har fått en mycket positiv respons både bland lärare och elever. I sig stödjer denna lärmiljö möjligheter till produktion, samarbete, formativt arbetssätt, publikt arbetssätt, kommunikation o s v. I förhållande till andra mer ”traditionella” lärplattformar erbjuder GAFE en flexibel lösning för det pedagogiska arbetet som stödjer lärare och elevers kreativitet. Det finns inga låsta system som stänger inne lärandet.
4. Ett ekonomiskt system som leder till att datorer inte används för att ersätta lärare utan som ett verktyg för dem att förbättra undervisningen.
   Alla satsningar 1:1 innebär naturligtvis kostnader och där är det väsentligt att det finns en tydlighet i att det inte är på bekostnad av lärarresurser. Lika lite som en god arbetsmiljö ska ställas mot kostnader för lärare.
5. Rektorernas förmåga att driva utvecklingen åt rätt håll under lång tid.
   I alla sammanhang inom skolan pratas det om rektorns avgörande roll vad gäller utveckling. Att utveckla en skola med digitala verktyg är inget undantag. Det krävs en god förståelse bland rektorer för vad de nya digitala möjligheterna innebär för det pedagogiska arbetet. Inte därmed sagt att rektor rent hantverksmässigt behöver behärska all digital teknik, men utan förståelsen för dess möjligheter blir det svårt att vara den drivande kraften som driver åt ”rätt håll”. En rektor som saknar denna förståelse kan ha svårt att se bortom det som syns på ytan och vara nöjd bara den digitala tekniken fungerar.

I skrivande stund genomförs en omfattande enkätundersökning bland lärare och elever inom Kalmarsunds Gymnasieförbunds satsning Digital Kompetens. Vissa av frågeställningarna som finns i UnosUno kommer vi att kunna spegla i dessa enkäter och vi återkommer med rapport om detta på iktpedagogerna.se